My life is brilliant.
But if I do then I might miss you, babe
Hold me and love me
Just want touch you for a minute
Maybe three seconds is enough
For my heart to quit it
Livet är fint igen. Jag är trött typ hela tiden i skolan och jag har en liten bula i huvudet för att jag var klantig imorse, men annars är allt så braaa. :)
I have some new p-piller, jag tyckte de förra hade för mycket biverkningar, så nu ska jag pröva några nya så slipper jag kanske humörsvängningarna. Yayness.
Skolan går typ fint fast jag vill slå min svenskalärare.
Imorgon ska jag på Crazy Night i Tyresö Centrum och handla klappar, reaaaa yay! Me so happy.
På fredag ska jag och Sanna nog till rapbattlen på Café Bonza, nicenice.
På lördag ska jag festa! Någonstans! Ingen aning om vart hur eller när men SAKSAMMA I wanna party!... Någon fest? :DD
Och ja sen är helgen över.. Men ändå! Det är snart helg! Justja, kom på nu att jag måste hitta någon kärring i expeditionen imorgon och snacka med henne om att vi ska flytta gympan på schemat nästa termin, feeeett skööönt! Slippa klockan kvart över åtta på fredagsmorgonen, yay.
Jag har inte så mycket att skriva egentligen. Ville bara skriva att me so happy. :) <3
Puss på er! <3
Syskonkärlek.
I lördags åkte mamma bort igen, denna gång till Spanien. När hon hade åkt ringde jag till brorsorna och påminde dem om att vi skulle åka in till stan, så vi gjorde det. :) Jag visade en julklapp som jag hade tänkt ut till mamsen, men den uppskattades inte, så jag får hitta något annat. :P Jag luskade också reda på vad alla vill ha i julklapp, så jag ska ut och shoppa nån gång i veckan! Jag älskar att handla julklappar, jag älskar att hitta den där perfekta grejen och tänka sig deras ansikten där på julafton, och sen för att få se hur glada de blev. I love it!
Richard var ju bakis som fan i alla fall, så det blev inte så mycket shoppande då, jag bjussade på mat sen åkte vi hem och handlade lite. Sen åkte jag iväg hem till Sanna, vi såg typ halva Step up 2 the streets, vi hann inte mer.. Så jag såg resten hemma när jag kom hem! Den var grym. Lite overklig som de flesta filmer, men dansscenerna var gryyyymma, särskilt den i slutet. Älskade hela konceptet med massa battling och skit och ah, grymt bara.
Sen imorse så var det meningen att jag skulle hänga med Richard och polarna till Blackeberg (och jag lyckas alltid säga Blatteberg...), men Richard väckte mig klockan tio och sa att Nippa skulle hämta upp oss om tjugo minuter, YEAH RIGHT. Jag går inte upp då och gör mig i ordning på tjugo minuter, det är fysiskt omöjligt för mig. :P Så jag sov vidare och tvingade upp mig vid tolv, hurfan jag ska lyckas somna tidigt ikväll och sen gå upp tidigt imorgon har jag ingen aning om.
Så kommer bröderna hem (Dennis och Richard alltså) och så glor vi lite på tv, sen drar vi oss iväg och köper pizza på Hörnet, jag får alltid som jag vill med de där grabzen. ;) Hela vägen dit och hem så gnällde Dennis som en jävla kärring, så vi mobbade honom lite. Alltid lika nice. :D När vi kom hem i alla fall såg vi på Hancock, den var skitrolig och slutet blev jag besviken på. Och jag tänker inte säga varför ifall någon inte har sett den men vill se den. X)
Sååå. Anyways. Ska se Step Up nu (Step Up 2 The Streets är tydligen uppföljare till den. Fail) sen måste jag väl sova. Blir väl sömnpiller eller så...
Allt löser sig. Puss på er! <3
Vet hut, ungjävel.
Inte idag! My god! Jag sov aslite inatt för det är så satans kallt i hela lägenheten, jag kunde inte sova. Vaknade stel som en isbit och hade gympa kvart över åtta och fick grymt ont i magen.. Yaaaay... Hade världens temperament resten av dagen pga för lite sömn och värkvärkvärk. AAWRGH!! Jag kommer snart bita nacken av någon känner jag.
Och så dessutom kommer Petra nu PÅ BILDDAGBOKEN big surprise och ska skriva massa personangrepp och skit och tro att jag bryr mig om vilka som snackar om att de inte vill prata med mig men sen hälsar lika glatt på mig när jag går förbi. Det är väl ändå deras problem om de inte tycker om mig och sen ändå hälsar och kramar när vi träffar på varandra?
Önskar att alla bara kunde sluta leka och gå bakom ryggen på folk. Tänk om alla bara var ärliga!... Okej det skulle vara lite creepy om alla var ärliga med allt... Men ändå! Med saker som faktiskt spelar roll kan man väl ändå vara ärlig om.
Wellwell, så länge de inte mår dåligt av det så får de väl göra vad de vill.
Nu till helgen har jag en kamera igen, yaay! Bara för i helgen i och för sig, lovade Clas att lämna tillbaka den igen på måndag... Men helgens projekt blir väl att försöka fota brorsan, Richard... Ska försöka med "Richaaard, kan du hjälpa mig med läxan?... Bra, STÄLL DIG DÄR OCH POSA! POSA! MEEEEER!" I think it will be awesome.
Puss på er! <3
I'll be there for you.
Sen efter allt städande (min rygg dödar mig) så ställde jag mig i köket och skärde upp kött (I HATE it! Slemmigt som fan!) och stekte upp det och fixade och trixade, hällde upp vin, tände ljus och sen kom mamma hem. I was exhaused but it was all worth it when I saw her smile. Efter maten, som faktiskt varit lite bränd och så men annars pretty damn good, så sa hon att hon hade köpt en hem film, Indiana Jones yay! Då kom jag med ännu en överraskning och satte fram två skålar med choklad, en med vit och en med mörk. Hon gillar mörk och jag älskar vit. ;) Så vi satt och snaskade på det och glodde på filmen, och nu är dagen i princip över. Vi har suttit och snackat och jag har verkligen saknat henne. <3 Under sommaren saknade jag henne nästan inte alls men under helgen kände jag mig så ensam så jag skulle verkligen velat ha henne här då. Men nu är hon hemma, och varasnällastmotmami-veckan har börjat. <3 Problemet med det är att hon åker till Spanien på lördag, men då ska storebror bo här! Yay! Min förebild! Ska låna kamera över helgen och be honom vara min modell tror jag. It would be awesome.
Imorgon kommer Sanna hit (my house can be your private hiding place baby. I will always take care of you). Och nu ska jag se på that 70's show och sen sova. Jag är slut, but I feel awesome!
Godnatt! Puss på er! <3
Pokerface.
I'll follow you until you love me
Papa-Paparazzi
Baby there's no other superstar
You know that I'll be your-
Papa-Paparazzi
Promise I'll be kind
But I won't stop until that boy is mine
Baby you'll be famous
Chase you down until you love me
Papa-Paparazzi
- Bästa låten just nu. Hon sjunger sjukt fint i refrängen.
Idag har faktiskt varit en otroligt jävla bra dag. En vecka var allt som behövdes för att äntligen känna mig helt som mig själv igen. Kanske var det kyrkan igår som gjorde det. Det var rockmässa i kyrkan igår och jag kände för att komma och kolla och lyssna, de brukar spela ganska fina rockballader och Viktor och Jens skulle dessutom spela, så jag drog mig dit vid sextiden på kvällen, ensam och eländig. Låtarna var fina som sagt, och Jens körde sitt kända trumsolo. Hör man bara någon jävel trumma fort som fan och bara banka litegrann så är det Jens. He is awesome. Sen kom Helena, en gammal konfaledare upp och ska köra predikan. För första gången kände jag att den verkligen tilltalade mig. Ja, om man skippade Jesussnacket och så. Det handlade i princip om hur alla försöker hitta frid genom att konsumera och försöka stå upp till normer och krav som ställs på en i samhället. Men det man egentligen behöver göra är att se inom sig och där skulle man hitta frid i guds kärlek typ. Om man skippar guds kärlek så tycker jag att det stämmer sjukt bra. Sluta se runt omkring dig och se inom dig istället, vad känner du? Vad vill du ha? Vem vill du vara?
Jag gillar kyrkan på det sättet. Jag känner mig så lugn där, trots att jag inte är religiös. I love it.
Och så vaknade jag som sagt imorse med solen i ansiktet. Jag kom ihåg då att Marcus sa förra veckan att det ljusnar när man minst anar det, och han hade rätt. Så jag kunde gå upp med ett leende på läpparna igen. Skolan var bra och jag fick en fin idé om vad vi ska köpa till mamma i julklapp! Och jag tror det verkligen är något hon kommer att uppskatta, så då blev jag så glad för att allt gick så bra helt plötsligt. Jag skippade matten i alla fall, hade en timmas håltimme. Värt att vänta på det eller. Jag gick hem, pallade inte kolla posten. Sen när jag ska gå ut och möta Sofia ser jag ett jättestort kuvert. Inga räkningar eller så får plats i ett sånt kuvert... Så jag kollade, där stod mitt namn! Och Marcus adress som avsändare. Jag hade ingen aning om att jag skulle få något sånt av honom. Så jag öppnar det, läser det och ser ett jättefint porträtt han har gjort av mig. Det var riktigt vackert. Jag blev typ.. Rörd på något sätt typ. Jag vet inte varför. But I was overwhelmed.
Sen har jag hållit mig i telefonen med honom hela kvällen typ, och sen har jag haft en lite... Rolig typ? Det måste vara rätt ord. Diskussion med Felix hela kvällen. Det är knappt värt att nämna.
Så de som har gjort dagen fin är Sofia, Erik, Marcus, Therese, Sara och mamma och syrran. Ni förtjänar det bästa ni kan få.
Och med det så lämnar jag bloggen, borde sovit för lääängesen. I'm just in such an awesome mood.
I'm a bitch, I'm a lover
I'm a child, I'm a mother
I'm a sinner, I'm a saint
I do not feel ashamed
I'm your hell, I'm your dream
I'm nothing in between
You know you wouldn't want it any other way.
Puss på er. <3
The sun's gonna come out for you.
Men som sagt så tänker jag positivt, det måste jag. Jag ska lämna hela förra veckan bakom mig och se uppåt. Imorse vaknade jag med solen i ansiktet och jag tänker gå ut snart och se världen med samma positiva inställning som förut.
Gotta stay positive.
Peace out.
Puss på er. <3
And don't let anything stop you from living.
Efter skolan gick jag och Therese till Centrum och mötte upp hennes familj, jag lovar, Therese har världens sjukaste styvfarsa. Men spela roll, förhoppningsvis så löser sig det. Men jag lånade ut 200 kronor till Therese mamma så att hon kunde köpa mat till hennes barn och så, jag tyckte de var så snälla så de förtjänade det. Och när jag såg hur mycket den gesten betydde för dem blev jag jätteglad, och det har hållit i sig sen dess. Jag får världens kick av att hjälpa folk. Jag har glömt hur jäkla bra jag mår av att då och då få lyssna på problem, trösta folk när de gråter och ge en hjälpande hand där det behövs. Det känns förjävla bra alltså! Det ger ju mig något också lika mycket som det ger dem.
Sen träffade jag Therese för nån timma sen också och fick tillbaka pengarna och hon var asglad. :D Det liksom ger mer bränsle till min glädje, jag är så happyface just nu så det inte är sant! Jag ska städa hela världen!
Idag åkte mami bort, men hade hon varit hemma hade jag städat (det har jag förövrigt ändå gjort typ hela dagen, förutom att jag sov i typ en timma) och så hade jag kramat om henne och sagt vilken underbar och gullig mamma hon är, och sen hade jag för en gångs skull lagat mat till henne. <3
Men faktiskt så ska jag fortsätta städa, jag måste flytta på videon också. :DDDD PUSS PÅ ER! <3
So sorry.
Så himla ledsen nu för att jag bloggar alldeles för mycket för min egna hälsa typ, men jag känner att jag måste dela med mig av min största inspiration till att älska mig själv och skaffa självförtroende själv. Chris Crocker. Jag vet att de flesta tycker han är fånig och fjollig, ärligt talat så gjorde jag det med först. Men han har faktiskt flera videos som är jävligt vettiga. Det här är två av dem. Och nu när jag själv i efterhand ser på klippen så ser jag att ljudet och bilden inte är riktigt syncad. Ärligt talat så är det inget problem eftersom det bara är hans röst och ord det är man ska fokusera på. Puss på er, learn to love yourselfs. <3
What a catch.
And a self-esteem to match
What a catch, what a catch.
Jag fattar bara inte varför det kommer upp nu? Men tydligen så pratar jag bakom ryggen på en tjej som jag knappt känner. Det finns en tjej som jobbar på Arno Livs som jag knappt känner men som var med på kryssningen i somras. Jag pratade typ inte med henne, jag träffade henne knappt och jag minns absolut inget av henne ifrån kryssningen. Däremot har jag hört saker om henne av ett par kompisar, vars systrar känner henne. Men vad skulle jag få ut av att sprida det eller överhuvudtaget bry mig? Jag känner henne inte och jag dömer henne inte för saker jag hört om henne. Men nu har hon tydligen gått fram till Sanna och sagt "vad Kicki sagt om mig är inte sant". Vaaa? Tydligen hade jag sagt jättetaskiga och sårande saker, när jag aldrig sagt någonting om henne, men däremot så har jag hört saker som sagt.
Jag misstänker att det är någon som jag trodde jag kände väl som försöker förstöra för mig med jobbet och så, och jag blir så sjukt besviken. Visst att vi bråkat men det är inte så man behandlar någon som man stått så nära.
Och om det är hon och om du läser - get help. Ditt humör och dåliga välmående kan inte gå ut på mig.
Idag räknade jag faktiskt lite matte. Det var helt okej faktiskt, våran lärare var sjuk och som vikarie hade vi en tjock gubbe med en stor fläck på sin skjorta som stank svett. Men han var rätt chill ändå.
Och som avslut tycker jag bara att folk kan sluta gå bakom ryggen på mig, tack.
Puss på er. <3
When you feel so tired but you can't sleep.
Anyways. Idag var det först studiedag, jag hade tråkigt hela dagen typ. Gick upp vid halv tio och hälsade på i Kumla en snabbis, sen när Gisela försvann var det inte roligt där längre, så jag stack hem och spenderade hela eftermiddagen i sängen. Nice. Sen vid fem åkte vi till skolan, för då var det dags för utvecklingssamtal. Clas och Pehr gjorde mig jätteglad! Och jag och Anette pratade lite om klassen och om varför jag tror att det blivit såna grupperingar, men jag vet inte varför. Alla grupperna har väl hittat den som passar en själv bäst. Jag vet att jag har det, jag har ju Therese, problemet är att hon vill ju hoppa av och börja frisör nästa år. Jag vet inte vad jag ska göra när hon hoppar av, jag vill inte vara ensam igen, men samtidigt vet jag inte vilken annan """grupp""" jag tillhör. Vill inte att skolan ska bli jobbig nu när jag faktiskt pluggar något intressant. Menmen, resten av lärarna sa bra saker, morsan missade gympa och svenskläraren, och matteläraren var sjuk, halleluja! Men jag har IG-varning i idrott, så jag måste börja vara med... :P Menmen, det funkar väl.
Nu har jag lust att gå ut på en promenad, sen ska jag duscha och sova riktigt länge, har lång sovmorgon imorgon.
Hoppas jag slipper vara ensam så länge till.
Puss på er. <3
We love hate, we hate love.
Ja, det här blogginlägget handlar om kärlek. Om det påverkar någon så är jag ledsen, men det är min blogg. Jag skriver det jag har innerst inne.
Förlåt.
Och nu är det helt blank. I mitt huvud och allt. Jag har längtat ända sen sommaren efter något seriöst, att hitta en riktigt bra kille att verkligen bli kär i. För varför känns det som om alla mina kompisar skaffar sig skitbra förhållanden som håller megalänge? Varför är alla så kära och lyckliga förutom jag? Jag trodde jag hade hittat början till mitt första långa förhållande efter ett liv med bara tillfällig närhet för en tid sen. Men som det brukar göra så funkade det helt enkelt inte. Och jag har alltid problem med seriös kärlek, inte undra på att jag så mycket hellre vände mig till tillfällig närhet. Men nu finns det inget mer jag längtar efter. Någon som känner varenda liten vrå av mig. Någon som tycker om mig trots alla dåliga sakerna jag gör. Ja, ni kanske förstår hur jag menar. Men jag blir så ledsen bara. När jag letar, hittar jag kanske en, en jättebra underbar kille som är helt rätt liksom. Och då failar jag. Det som började stiga föll bara platt och jag upptäcker att jag inte känner något alls längre. Liksom, vad kom det ifrån? Hur kan man bara tappa känslor innan de ens börjat växa? Hur kan man tappa intresset utan att vilja det? Jag vet inte, men jag blir så arg på mig själv, för det är ju mitt fel att det inte fungerar till slut och det slutar bara med att jag sårar folk, och jag kan inte ens förklara exakt varför. Vad ska jag säga? "Förlåt, men plötsligt så känner jag inget längre". Jamen då blir de nog glada serdu.
Tre killar fanns det nu. Tre jättefina, snälla killar som alla råkade få känslor för mig. Jag orkar inte, jag hade ärligt talat velat att det var tvärtom, kan inte jag bli olyckligt kär istället? Jag vill inte vara den som måste säga nej.
Varför måste det vara så svårt att hitta någon bra? Kanske är jag som syster min och är rädd för seriösa förhållanden, liksom undermedvetet, eftersom hon inte hade ett riktigt förhållande förrän hon var nitton, men det varade faktiskt i två år. Duktiga syster. Men vad händer med mig då? Kan inte drömprinsen hitta mig snart.
Boy, we've had a real' good time
And I wish you the best on your way
I didn't mean to hurt you
I never thought we'd fall out of place
I have something that I love long
But my friends keeping telling me that something's wrong
Then I met someone
And babe, there's nothing else I can say
I wish you'd never looked at me that way
OMG!
JAG ÄR BILKÅT
Ford Mustang Shelby GT500
Den ena ifrån 1967 och den andra ifrån 2005
Grrrrrrrrr.
Älska Ford Mustang. Älskaälska.
Framtidsvisioner.
Alltså. Vilken värdelös skoldag det har varit. Jag kom typ vid halv tio och hade stressat som fan för att vi egentligen skulle börja fem över nio, så är inte ens vår lärare där. Worthless. Så vi väntar till 11:25, då hade vi samhällskunskap. Sen efter det får vi veta att våran mattelärare inte är där, men vi har vikarie. Men ofta man går på sista lektionen om man har en vikarie? Nej tack. Så jag åkte iväg till Arno på Alléplan och lämnade in min CV, yaay! Och han gubben som jag gav den till blev skitglad när jag nämnde att Sanna också jobbar där, lyckades komma den dagen då hennes GRANNE var butiksansvarig! Och han var först inte så himla positiv, men så fort jag nämnde Sanna så sken han upp och log jättemycket. Tack Sanna! xD
Efter det sprang jag in till Kumla (min gamla skola för er n00bs som inte vet det) för att värma mig och hade värsta långa samtalet med alla, väldigt vad många som saknar en. ;) Särskilt Gissan såklart, men det är bara för att hon är skönast. <3
Och min gamla mentor. Alltså. Jag klarar inte av henne. När jag nämnde att vi bara har matte det här läsåret, alltså bara matte A, så blev hon helt till sig och sa att jag absolut måste välja till mig matte B+C i tvåan. Men alltså. I tvåan ska jag hårdplugga foto och jag vill ha flera tillval. Om man kan vill jag läsa italienska liksom! Och jag vill välja till radio! Om man tänker på mitt framtida yrke som fotograf kommer jag inte behöva räkna mer än de vardagliga sakerna, och det lär man sig i matte A. Däremot så behöver jag språkkunskaper, för fotografer reser fan jorden runt ju. Hon säger att absolut ingen högskola tar in någon med så lite mattekunskaper. Men alltså hellre läser jag in matte efter gymnasiet, för jag kan inte fokusera mig på matte när jag har mycket annat på gång, det går inte. I fucking hate math.
I alla fall. Efter det drog jag till Tyresö Centrum, gjorde lite ärenden och sen gick jag in på djurmagasinet. För det var längesen. <3
Och där satte tankarna igång. Det är ju såhär.. Att när det är dags för mig att flytta ut kanske mami känner att hon vill ha världens minsta lilla hus för sig själv med trädgård och grejer, så då kanske hon lämnar lägenheten till mig. Då har jag ett sovrum över som jag kan göra till en hemmastudio. Och antagligen då så kommer jag få ta över katterna, men det är inga problem, så länge jag stänger dörren till fotorummet. Men de blir snart lite gamla, och let's face it, Alice är tjock och kommer dö långt i förtid. Och med katterna borta så kommer jag bli helt ensam. Men när jag stod där på djurmagasinet så drömde jag bort mig lite. En chinchilla. Ni vet, de där förvuxna, gråa ekorrarna typ. De är så grymt söta. Jag har velat ha en sån sen jag gick i femman! Så när katterna dör ska jag nog ha en sån. Och jag ska ta megabra hand om den och göra den tam som fan och göra den till min kelgris, för mina katter hatar att kela om man inte klappar dem. Jag längtar tills jag bor själv alltså, jag har haft den längtan ända sen jag bodde ensam hemma i somras, det var nice! <3
Och nu ska jag kanske sluta skriva. Men jag måste berätta en sista sak, mitt undermedvetna totally hates me! Jag drömde en underbar dröm. Det var sol ute och jag satt ute på busshållsplatsen. Med världens vrål rullar en underbar klarröd Chevrolet (för er bilnördar såg det lite ut som en Chevrolet Camaro ifrån 60-70talet, men snyggare! HOT!) och det stannar till precis vid mig och rutan rullas ner, och bakom ratten sitter en AAAASSNYGG kille. Och jag har precis gått fram till honom och ska snacka med honom och han har sexigaste leendet och sexig bil och YEES grym dröm! Och precis när jag ska öppna munnen så.. Vaknar jag. Jag hatar att vakna i underbara drömmar. I HATE IT.
Nu håller jag på att googla bilder på chinchillor för att muntra upp mig. DE ÄR SÅ ADORABLE, I want one. <3
Puss på er! <3
This scares me so much.
Jag känner mig så ful.
Jag önskar någon kunde ta mig härifrån, vi flyttar till land där ingen ser ner på en för att man ser ut på ett visst sätt, eller lyssnar på en viss musik...
Jag kan inte hjälpa det, jag måste fråga mig själv.. Är det värt det? Är det värt att förlora kompisar, är det värt alla jobbiga dagar? Är det värt att se ut som jag vill, att stå för hur jag ser ut, vad får jag ut för det? Kalla blickar, hatad.. Men jag vill se ut såhär.. Jag vill så gärna vara någon annan samtidigt som jag hellre skulle vilja dö än att vara någon annan än just Kicki. Och vill ni veta det ironiska? Jag är inte ens Kicki egentligen. Jag är Christina.
Och jag HATAR henne.
Hon är alltid där, den jävla horan.
Jag känner mig splittrad."
Jag kan inte förstå att jag skrev det här en gång i tiden. Jag hittade nyss flera utdrag från min allra första blogg, innan jag ändrade mig och blev positiv. Inte undra på att det känns som om det var flera år sen det här hände, för jag känner inte ens igen mig själv. Jag kan inte förstå att jag varit så full av hat och ångest, hela tiden.
Det värsta är att det här inte ens var så längesen! Gissa när? 22 augusti FÖRRA ÅRET! Det var lite mer än ett år sen! Det är ingenting! Jag var femton år.
Det är läskigt hur mycket man kan förändras, det är äckligt hur man ser att man skrivit och man tänker att jag aldrig skulle kunnat skriva det, men det gjorde jag. Det är skrämmande. Det finns mycket jag skulle vilja citera, men jag sätter upp just den här texten för att jag vill att flera ska känna er träffade. Se förbi era jävla fördomar och se hur de mår, äckel. Jag mådde skitdåligt för att ingen ville veta av mig pga hur jag såg ut! Inte undra på att jag hade dåligt självförtroende!
Åh, det är som Erik och jag kom fram till förut. Människor är så dumma och ytliga.
Nu har ni alla fått se en annan sida av mig. Hur känns det?
Puss på er. <3
A nice relaxing evening...
Sanna och jag blev fulla och vi båda gick runt och fnittrade typ. Alla satt vid datorerna, jag var inloggad på msn, och sen så tog Marre Rasmus msn så satt de och skrev till varandra, och Marre berättade vissa pinsamheter jag gjort. Awkwaaaard!
Sen ska vi hem, jag vinglar litegrann och Viktor hängde med till bussen, han skulle hem och sova. Så på bussen fick han känna av vad som hände om man retade mig när jag är full, jag gav honom en hård jävla bitchslap när han tog min mobil. Stackaren blev alldeles röd om kinden och jag ångrade mig direkt efteråt. Sen var jag typ sadface resten av bussresan, för jag visste att det var onödigt gjort, menmen.
Kom hem och väckte inte mamma, me is awesome. :D Sen ringde Marcus mig och vad allmänt rolig/irriterande när jag skulle sova. xD Och jag var ju så trevlig och pratsam då så när han la på och sa att han skulle ringa upp mig sen så stängde jag av min mobil. :D Nobody can destroy my beautysleep! Alltså jag tror jag blir ganska jobbig och tjurig när jag är full... Menmen. Det var skönt. Relaaaxing. Och nu klarar jag mig flera veckor framåt, lovar.
Jag älskar att ha en kväll i månaden som jag knappt minns.
It makes me calm.
Puss på er. <3
Don't you know who I think I am?
And I'll always be waiting in the back room.
I'm boring but overcompensate with
Headlines and flash, flash, flash photography.
But don't pretend you ever forgot about me.
Don't pretend you ever forgot about me.
Wouldn't you rather be a widow than a divorcee?
Style your wake for fashion magazines.
Widow or a divorcee?
Don't pretend, d-d-d-don't pretend.
We don't fight fair.
We don't fight fair.
They say your head can be a prison.
Then these are just conjugal visits.
People will dissect us till
This doesn't mean a thing anymore
Some friends become enemies some friends become your family. Jag hatar att förlora vänner. Även om jag ibland känner att jag skulle klara mig bättre utan de jag förlorar blir jag fortfarande ledsen, det kommer saknas något ändå. Särskilt om det är någon man träffar ofta/pratar med ofta. Det kommer komma massa tomrum i livet, fullt med fritid att fylla, men det går inte att spendera med henne, för då är hon inte där.
Men jag tänker som vanligt positivt och tänker att nu slipper jag all drama och nu slipper jag känna mig så dålig hela tiden. Jag vägrar tro att hela jag är en stor brist, och jag tänker inte ändra på mig för någon annan, för jag får väldigt mycket oftare höra att jag är en bra människa än en dålig. That makes me awesome. So please just fuck off.
Frågan är - vafan ska jag göra nu? >_< Förut har jag alltid försökt ta bort alla äckliga minnen, men jag tror inte jag kommer vara så ledsen nu faktiskt, eftersom det slutade i ett bråk om världens fånigaste sak. När det bara är en skitsak som förändrar något så mycket så kan jag bara tycka att det är så fjolligt och otroligt.. Ja, omoget. Om man inte ens kan lösa en liten skitsak så kommer det aaaldrig att gå. På det sättet är väl vänskap och kärlek lika varandra, båda möter olika sorters motgångar och för att klara sig igenom det måste man prata, förlåta och hålla hårt i varandra. Jag försökte göra allt av det, men det gick bara inte.
Men jag ska skaffa jobb snart, så har jag fortfarande Sanna och dem att umgås med, så jag ska göra det. Ska nog ut ikväll också och träffa dem. <3
Puss på er! <3
Fascination.
Pehr försökte sig på en konstig sak idag. Han tog ut alla ur klassrummet förutom Therese och Sanja och bytte identitet till "Ween Hallow". Jag skrattade. För jag är tydligen den enda som har skön humor i min klass. Amanda blev helt uppriven bara av att vi stod i korridoren och inte i klassrummet, men han försökte ju bara göra en kul grej för oss ju.
I alla fall. Helt plötsligt kutar han iväg och kommer tillbaka med lite toapapper runt huvudet. "Jag måste ha en huvudbonad!" säger han. Tufft värre. Ännu tuffare blev det när han plockade upp en mössa ifrån golvet och satte på sig en till huvudbonad! Den där mössan hade tydligen legat där i två veckor, otroligt hygieniskt. Vi gick ner till skolan mörkerrum, där Amanda blev så rädd så hon nästan började gråta. :P Så var vi inne i mörkerrummet, vi fick klämma in oss allihopa därinne, det blev ganska trångt och så trampade alla på varandra för att det var så mörkt. Men jag skrattade hela tiden, för jag visste att Pehr skulle hitta på något sjukt nu.
Så börjar han lysa med sin mobil i en korg och lyfter upp en liten skål med metallbitar i och ropar "jag har hittat en skatt!" sen blev det faktiskt lite läskigt. Plötsligt riktar han kameran mot en dockunge som är helt blodig och skriker till, dåå blev det lite creepy. :P Men men. Sen hittade han en till död unge, och ett foto som kanske kunde visa vem som mördade ungarna. Han framkallade den och identifierade kortet som våran rektors, yay, våran rektor mördar små barn!
Syftet var i alla fall att vi kom upp igen och Therese och Sanja fick intervjua en av oss var och sen redovisa vad som hade hänt, de skulle spela journalister. Men själv uppspelet var sjukt kul, Pehr är så skön. Älskar att ha honom som lärare.
Anyways. Nu har jag tonat håret i alla fall, kan lägga ut en bild på hur det blev sen, nu ska jag nog ut snart.
Det märks att jag inte bloggat på länge, det blir nog gaanska långt. :D Yay!
Puss på er. <3
