Oooohnej.
Jag ska inte skriva idag, jag ska inte skriva idag, för mycket händer idag, jag skriver om det imorgon..
Vad gör jag här? Fan också!
Uppdatering imorgon om alla roliga, trevliga och sköna saker som ska hända idag.
Det är lördag and I feel awesome.
Puss! <3
Edit: Jävla skitskitskit.
Nu efter alla förberedelser och allt vi har gjort så kanske det inte blir något. Vi kanske inte kan komma, och det är så typiskt. När något roligt väl händer och när vi väl kommer igång och ska någonstans så skiter det sig alltid.
Fan vad besviken jag är. No one to blame, absolut, men jag kan inte hjälpa att jag är besviken.
About friends and things we always knew.
Jag har hittat en ny själsfrände en trappa upp, one who brings cosmos and gorgeous shoes for me to borrow!
Tack Liza, verkligen, du gjorde min kväll. :)
Till annat, tråkigare, things we always really knew about Christina.
Jag blir så jävla deppig av att vara ensam. Med en pojkvän som jobbar 24/7 har man inte mycket att göra, jag som tyckte jag hade många vänner.. Men, det kanske är dags för mig att söka lite nya vänner. Självklart vill jag ha kvar mina fina sötnosar, men jag vill inte längre bara glida runt och flumma. Okej för att det kan vara kul, men jag har börjat uppskatta att bara sitta hemma nu när det är så höstkallt ute och njuta av gott sällskap och snacka massa skit. Oturligt nog är det inte många i min umgängeskrets som diggar det, de flesta av dem, åtminstone de jag umgicks mycket med innan Bobo, föredrog att dra runt och supa skallen av sig, oavsett väder ute. Nej tack, jag har blivit såpass tråkig att jag gillar att sitta hemma framför tv'n och mysa med chips och dip.
Kanske dags för något mognare. Men hur fan raggar man vänner?
Well, jag får ta och hålla mig sysselsatt nu under lovet, jag ensam med mina tankar, jag bara ryser av att tänka på det...
Dags att dra mig iväg till mami, sen ska jag ragga upp någon att spendera morgondagen med.
Puss på er! <3
Sviiiniiiis...
Egentligen är det inte så farligt. Min syster tror att jag har svinet i mig, eftersom hon hade karantänsittning med hennes polare i deras korridor för ett par veckor sen då hennes polare insjuknat.. Så hon känner igen det. Men som sagt, det är inte så farligt. Det var ganska jobbigt igår och i förrgår när jag inte kunde äta eller komma upp ur soffan, bara låg och hostade. Och så var det jobbigt igår när jag spydde två gånger. Och okej, lite jobbigt har det varit idag när hostan ligger kvar litegrann och min kropp gör så satans ont varenda gång jag hostar.. Men det har gått ner lite nu. The peak of the disease var nog igår, när jag kräktes så jävligt. Har man lite cocillana till hands så är man okej.
Idag skulle några läskiga bredbandsinstallatörer komma hit. Vi pratade lite om det, men jag trodde att alla hade glömt bort det. När Bobo påminde mig imorse blev jag rädd, eftersom det är bara jag hemma. Jag hatar att vara ensam hemma när någon ska komma in och hålla på. Jag hatar att vara i lägenheten överhuvudtaget, jag vet inte om det har med att göra det som hände förra året, men sak samma. Jag hatar det. Men jag trodde att eftersom vi alla glömt bort det kan jag gömma mig och slippa öppna dörren.
Och nu när jag sitter här helt fridfullt vid datorn så plingar det på dörren. Så knackar de. Så plingar de igen. Jag blir skraj och går in och, ja, faktiskt, jag är så feg, gömmer mig under täcket i våran säng. Vill bara bortbortbort, de är obehagliga och läskiga och usch. Sen hör jag hur de klingar lite grann med nycklar för att kolla om det finns någon nyckel i tuben och jag tänker "tack gode gud, då går de snart. De kommer inte in". Så hör jag en nyckel i låset, OCH NÅGON KOMMER IN! Då får jag råpanik och kliver upp ur sängen och går ut i hallen, där står det någon stackare och glor på mig. Jag var nog ingen vacker syn. Tufsigt smutsigt hår, påsar under ögonen och ja, det skriker sjukdom om mig. Så jag säger lite försiktigt att det inte borde komma in någon, för jag är *hosthost* jättesjuk!
Då lämpar de över kartongen till mig med en instruktionsbroschyr och någon sladd och så tackar de för sig och försvinner, stänger och låser dörren efter sig. Och kvar står jag med en tung låda i famnen och lika jävla tufsigt hår som förut. Och stora runda ögon som skriker förvirring. Allt gick för snabbt.
Jag slapp ha dem jävlarna här. Men nu måste jag sätta igång pojkarna i arbete när de kommer hem.
Ja herregud...
Puss på er! <3
Usch vilket tråkigt inlägg.
Anyways... Tänkte bara skriva litegrann om förlossningskliniken... De censurerar själva muttan när de föder, thank god, det är ingenting jag skulle vilja se, även när jag själv ska föda barn. Men när det är dags för kejsarsnitt filmar de rakt ner i snittet och filmar hela processen när de drar upp ungen. Hurrhurr jag kommer drömma mardrömmar..
Såg en tjej som var lika gammal som mig och skulle föda barn, jag vet många som fött barn vid sjutton, men den bruden var extrem. Hon hade åtta tofsar i håret som ett litet barn och hon pratade som en pundare och hon var tillsammans med en neger som hade käften full med guldtänder. Jag blev bara irriterad när hon inte ville ha någon ryggmärgsbedövning först, sen började hon böla för att det gjorde så ont (men duh..), så ville hon ha sprutan i alla fall. Problemet var bara att hennes neger skulle behöva lämna rummet för att de skulle kunna ge henne sprutan, men då bölar hon ännu mer och säger att hon inte vill att han ska gå.. Well, klart du inte får någon spruta då, pucko. Hade det varit jag och Bobo hade jag väl förvandlats till ett monster av smärtan och börjat vråla "gå ut idiot!".
Well. Hon fick den sen i alla fall.
Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva. Jag hatar snitt. Jag vill aldrig göra kejsarsnitt. Jag kommer nog aldrig tycka helt nyfödda bebisar är fina, eller, kanske när det är mitt egna barn.
Edit: En sak till bara. Hade någon stuckit upp en kamera mellan mina ben medan jag föder barn hade jag sparkat dem i ansiktet. I helvete heller att jag vill ha bilder/filmer på när min mutta är såpass stor att man kan fista den utan problem!
Puss på er! <3
Jag har världens bästa pojke.
Igår mådde jag inte heller prima. Häromdagen skrev jag ju och undrade hur jag skulle kunna berätta för honom att jag har det lite jobbigt nu, hah! Tror ni inte han märkte det på en gång när han kom hem? Jävlar vad sur jag blev när jag fick tårar i ögon och han ville kramas och TRÖSTA! Då började jag böla ännu mer, haha... Sen fick han mig att skratta. <3
Och igår var det lite samma sak, även om jag inte typ grät så att han märkte det.. Men då låg han en bra stund igår kväll innan vi skulle sova och sa de sjukaste sakerna så att jag skrattade tills jag fick ont i magen. Vem vill fista någon som nyss fött barn, tydligen Bobs.. Just for the fun of it, haha, han var nog inte så seriös.. Hoppas jag... :P
Ska gå i skolan idag till halv fem, kulkul. Jag ska försöka överleva, har köpt dextrosol som ger mig extra energi, haha. Sen blir det hem och städa och diska, jag och Bobo pratade igår om att vi ska försöka fixa en middag och bjuda över hans morsa och min.. Äntligen efter mer än ett halvår så ska de få träffas, de båda verkar se fram emot det och jag är den som är nervös, haha. Jag får alltid klagomål för att jag hetsar upp mig för mycket när något ska hända..
Imorse vaknade jag dessutom upp och har fittont i halsen, KULKUL. Jag vill sova nu.
Puss på er! <3
Mama, I'm coming home.
Kickis bästa tips när man känner sig rutten:
- Sov inte bort skolan (vilket jag gjorde idag, klickade bort larmet och vaknade kvart över två. Yay!)
- Musikterapi funkar alltid. Blast those speakers dead! Givetvis ska det inte vara deppig James Blunt utan typ den bästa feelgood-musiken från idag. Eller igår. Your choice!
- Träffa din bästa vän och prataaaaaaa så mycket du kan. Sara kunde inte träffa mig igår.. Så jag ska snart gå till mamma. <3
- Öh.. Choklad och chips funkar alltid. Tröstätning när det är som bäst. :)
Det finns egentligen mer på lager men hahaa.. Ja.. Jag kommer inte ihåg dem nu. Eller jo, duschar inte bra. Långa bad, kanske.. Men man får så mycket tid att tänka. Så ta med musiken till badrummet. :DDD
Puss på er! <3
Hm, är det den tiden på året nu igen.
Och nyss ringde Bobo och bad mig börja med maten så jag antar att jag inte kan skriva så mycket.. Jag undrar om han kommer förstå, om han kommer ta mig seriöst om jag försöker förklara hur jag känner. Det låter ju inte direkt seriöst, hur ska jag försöka förklara det? "Älskling, varje år efter the great depression kommer ungefär en vecka då jag känner total meningslöshet, jag kommer typ gråta jättemycket och vara jätteirriterad, det har inget med PMS att göra.. Det är nästan värre än PMS!", han kommer bara skratta åt mig och fråga vad jag ska skylla mitt dåliga humör på den här gången. Jag vet faktiskt inte varför det blir såhär. Är det för att jag börjat sova dåligt igen? Påtal om det är jag orolig.. Hur kommer det bli om mina sömnproblem börjar igen? Inatt vaknade jag och önskade faktiskt att jag låg i min egna säng hos mamma. Trots att Bobo låg bredvid mig. Om sömnproblemen blir extrema igen, vafan kommer hända då? Kommer jag börja somna i skolan igen? Glömma mina betyg? Sova bort hela dagarna och ligga och stirra i taket på nätterna?... Nä fyfan nu mår jag ännu sämre. Fuck this, jag ska göra köttbullar.
Puss på er. <3
Hurryhurryhurry...
Well, dopet är fixat i alla fall. Den sidan av släkten, mammas sida, är så präktiiiig... Det är så vi är när vi träffas. Vi klär upp oss, är hur trevliga och framförallt RARA när vi ses. Jag klär ut mig och klistrar fast ett leende och säger ingenting om mig, bara säger "men guud vad fint ni har det här" och "jaaa tack för att vi fick komma, jag hade jättetrevligt.." när jag egentligen inte hade någon att prata med. Huhu.
Så snart blir det iväg igen till andra sidan av släkten, pappas sida! Det är en härlig bunt med trevliga människor som tycker om mig precis för den jag är. Underbara underbara familj.
Dags att dra mig iväg snart, så det är dags att skicka ut det här.
Puss på er! <3
Jag är oändligt trött.
Alltså.. Hur mycket kan man jobba med flash? Två timmar varje torsdag i två månaders tid nu har vi jobbat med flash. Det var kul till en början men usch vad trött jag är på det nu. Jag passar på att blogga i tristessen, spotify och facebook är min räddare, som vanligt!
Idag ska jag träffa den förlorade systern hos min äldsta bror och diskutera outfits till på lördag. Hon plockade med sig en klänning som jag ska överväga, mm, älskar att låna kläder av min syster... Hatar dock att hon har så snygga grejer, haha, jag vill också ha! Men så länge jag får låna lite av hennes hotness ibland så är det lugnt. Damn she's a sexy bitch.
Jag lyckades även få med den andra brodern på att möta oss där uppe! Det var svårt. Konversationen gick till såhär:
Jag: Jag, Cissi och Robert tänkte att vi alla kunde mötas hos Robert och planera över lördagen, prata outfits och present och sådär.
Richard: Men.. Neeej.. Måste jag?
Jag: Ja!
Richard: Men kan inte ni fixa det? Jag är med på allt ni fixar!
Jag: För det är så jobbigt att träffa familjen.. Är du jätteupptagen på torsdag eller?
Richard: Jaa, ääh...
Jag: Nä precis, du är bara lat. Då ses vi där!
När jag berättade detta för min käre mor så säger hon att hon har öl i kylen som jag kan erbjuda honom.. Som om jag skulle muta min bror för att han ska umgås med sina underbara, vackra syskon! Yeah right, han ska vara glad att vi vill träffa honom! Otacksamma as, haha.
Varför tycker tjejer om att klä upp sig? Jag älskar att vara lat och slippa sminka mig ibland och vräka framför tv'n i mjukisbyxor och en alldeles för stor t-shirt. Men när det väl händer något vill jag sminka mig bara liiite för mycket, klä upp mig bara liite för mycket och vara liiite för snygg för tillfället. Jag älskar det. Bobo klagade lite på mig i somras, haha. Var osminkad i princip hela sommaren, men några få gånger fick jag bara ett ryck och drog på mig en snygg kjol (liiite för kort såklart. Bara liiite) och sminkade mig snyggt. Bobos kommentar? "Du ser ut som en polsk hora". Tack älskling, puss på dig också!
På tal om det så måste jag komma ihåg att ringa honom runt tolv för att väcka honom, hm. Jag hatar verkligen verkligen verkligen att gå upp på morgonen och lämna honom i den varma sängen. Men det måste göras..
Precis som den nya jävla flashuppgiften, haha.
Puss på er! <3
Show the world your thunder.
Trots äckelsnön som fallit två mornar i rad nu så mår jag allmänt underbart. Lite morgonångest och sånt där men det går över.
Imorgon ska alla syskonen gå över till min äldsta bror och diskutera lördagen som blir fullproppad. Ska först på dop för mina små kusinbarn (mammas sida av släkten..), och sen rusha hem för att byta om, för att åka till Haninge och fira min farbror som blir 60 år, och då ska Bobo med. Pirrigt värre, det är första gången han träffar pappa. Men det blir säkert jättebra, jag ser fram emot det. :)
Livet rullar på och jag är grymt lycklig.
Puss på er! <3
Vet du vad.
Det började med att jag mådde dåligt av att höra om hans ex, till att jag blev förbannad och ville döda någon. Jag vet inte varför, jag funderade över det där grymt mycket, för egentligen förstod jag aldrig det själv, och stackars Bobo fick ta alla smällarna jag gav. Bokstavligt talat.
En teori som mycket väl kan stämma är att jag älskar honom för mycket, och vill ha honom för mig själv, heeelt för mig själv. Att de exen ens existerar visar att han kanske inte kommer vara bara min, och att han tillhört någon annan tidigare. Bara tanken på vad de gjorde tillsammans har fått mig att vilja skrika rakt ut.
Men nu har vi börjat prata mer, på mitt initiativ. För jag har blivit lugn, börjat fråga mer, blivit mer nyfiken. För som jag alltid sagt, man lär sig alltid något av ett förhållande, hur kort det än är. Jag antar att jag ville veta mer om vad han hade lärt sig av dem, för det kanske finns kvar, det kanske påverkar oss på något sätt. Jag undrar hur annorlunda han behandlar mig jämfört med dem.
Jag träffade Tessan en gång, när det hade gått kanske en månad. Jag blev inte ens arg, jag blev ledsen, jag blev blyg och osäker. Hon var ju så fin, well, tyckte jag. Vågade inte ens hälsa, det kändes så stelt. Idag såg jag henne igen tror jag, gick förbi henne på vägen till skolan. Och jag reagerade inte ens! Jag sms'ade Bobo om det och jag tyckte jag kände att han blev lite nervös, eller hur man ska säga. Men jag mår inte dåligt, jag blev inte på dåligt humör, och bara det gjorde mig på bättre humör. Nu är jag rasande stolt över mig själv. Bobo may not notice, men Sara gör det och säger att hon också är stolt och att jag är duktig, det säger Fiio också.
Jag är så duktig. Jag är duktig. Jag är kär. Och han är bara min, oavsett vad som hänt honom tidigare eller vem som varit med honom tidigare. Som jag sa för flera år sen, vi lever i nuet och i nuet har jag honom.
Puss på er. <3
Projektvecka á la TG.
Tyresö Gymnasiums projektvecka. Kan antingen vara vägen till helvetet eller en trevlig upplevelse. Det som inte ändrats sen förra året är att jag vill göra saker och komma med idéer, vara lite drivande. Men när jag väl gillar något i ett grupparbete har jag en massa tankar om hur det hela ska se ut. Jag vill nästan göra allt, haha. Kanske därför jag inte gillar grupparbeten så mycket.. Men i år är det helt okej, jag har väl en ganska lugn och skön grupp. Alltid trevligt att få nya polare. :)
Jag försöker i alla fall göra så mycket som jag kan. Typ fota, ringa och fråga om intervjuer och typ. Sånt. I grupparbeten får jag alltid vara den som hörs/syns eller så. Alla är kamerarädda och ah, allt. Men sak samma. Det löser sig.
Temat är i alla fall makt. Helsköööönt.
Jag har tråkigt.
Ingenting att skriva.
Jag ska äta mat, hejsan hoppsan, ost och broccolisoppa med märket FELIX! Det är nog den enda soppan (förutom snabbnudlar, om de nu räknas) som jag älskar!
Puss på er! <3
Worst case scenario.
Jag hade en awesome time igår. Det finns öl kvar. Awesome. Jag undrar hur mycket öl och smirnoff jag drack igår.
Det var ett tag sen. Just nu ångrar jag skiten ur mig men senare, när illamåendet lagt sig och huvudet deklarerar fred igen så kan jag nog se tillbaka och tycka, vilken jävla lyckad kväll det var!
Puss på er. <3
Why I don't trust your ex's.
Snackade med lilla Tessie idag, är glad för att vi fått tillbaka våran kontakt. Tycker om att prata med henne, vi har ungefär samma åsikter vilket gör det roligare att diskutera saker med henne.
Så idag berättade hon om Bobsters ex, vad hon har sagt till henne och jag berättade vad hon sagt OM mig. När jag bara har träffat henne en enda gång och knappt pratat med henne då för att hon tog sån jävla plats överallt. Ja, då menar jag både det att hon var tjock och pratade mycket.
Hon har i alla fall gått till någon som känner mig rätt så väl (vilket hon borde insett) och snackat skit om mig, fått en utskällning av min kille och sen skyllt ifrån sig på att någon annan som jag trodde var min vän sagt att "jag snackade skit om henne först".
Suck.
Jag snackar inte skit om folk jag inte känner. Och om jag gör det är det inte skitsnack, då berättar jag (oftast lite tveksamt för det känns alltid fel då jag inte känner personen ordentligt) om mitt första intryck. Är det dåligt så säger jag att det bara var första intrycket och att h*n kanske inte är så egentligen.
Men. I alla fall. Så Tessie säger, "men hon är typ besatt av sina ex". Hon har till och med pratat med Tessie om Bobo, när Tess inte ens känner honom.
Hrmhrm.
Jag skulle dödat henne om hon försökt något.
Men detta är alltså varför det aldrig går att lita på ex. Man vet inte vilka de är, vad de har haft för syn på deras förhållande och hur synen på killen är nu. Det kan vara galna bitches som jagar efter exet och vägrar inse att det är över. Som den här jävla bruden, tydligen. Hon har bara liiite skev förhållandesyn, hon ville förlova sig med sin kille efter en månad. Hon sa, enligt min kära vän, "om han inte förlovar sig med mig om en månad så gör jag slut"... Klart det är garanterat att det ska hålla om man förlovar sig efter en eller två månader. GUD ja.
Ärligt talat, det låter så töntigt och oseriöst. Det är något man gör i ett eufori när man fortfarande är nykär och tror att "jaa men jag är ju bara sjutton år men det är klart att det ska hålla foreveeeeer!"... Sucksucksuck.
Photoshop på G nu. Jag är trött på att skriva. Bajbaj biatcheeesss.
Puss på er! <3
