disposableteen

Det känns som att ibland, när jag står fast
Så växer jag, ingenting står över mig
Jag vill känna känslan av att vara där
Ingenting kan stoppa mig

Jag känner det nu, jag står på toppen och jag tittar ner
Jag känner det nu, jag står på toppen och jag tittar ner

Vi stiger mot skyn, till en plats där jag ser allt
Och tiden flyger förbi och jag kan, jag kan se allt

Står på toppen, jag är stark
Båda benen på stadig mark
Inga misstag, snubblar ej
Ingenting som kan rubba mig

Det är mars nu va?... Ja, jag har flyttat ihop med Alex. Bor i en tvåa på Ringen, högsta våningen män. ;) Är riktigt mysigt och fint! Måste typ snart bjuda familjen på middag, de bara väntar ju.. Det känns sisådär haha, vi är ju så många, det blir satans tight.. Funderar på ett "barnbord" precis som Richard har haft hemma hos sig, annars får folk ta med sig stolar alltså. Vi har fyra stolar, haha. Vi kan sitta i knäet på varandra allihopa! Det blir ju en superrolig middag för oss alla... Jobb är det lite svårare med. Eftersom jag sökte mest butiks/säljarjobb hade jag superproblem med att få jobb, ingen vill ju riktigt anställa någon till butik som inte har erfarenhet, så jag sökte in mig till arbetsförmedlingen. Två veckor efter inskrivningen började jag en utbildning inom service/sälj, inriktning butik, ahaha lucky meee! Så den kör jag på nu. Svårt att få till pengar bara, ett krav på arbetsförmedlingen är ju att söka jobb aktivt, men..? Jag vill ju gå klart kursen! Den består ju inte bara av sex veckor teori, så man får lära sig alla grundkunskaper man behöver, utan också 9 veckors praktik! Det är ju SÅ jävla bra! Man kan ju dessutom fylla i de eventuella små IG'na man har på slutbetyget genom ett enkelt prov. Jag vill helt enkelt gå kvar kursen, för det är butiksjobb jag vill ha nu. Och det är klart jag vill satsa på det nu. Så alternativet för mig är att söka jobb jag inte kommer få, sommarjobb (med ca 60/timmen) eller jobba satan på helgen, som sagt vill jag ju satsa på kursen så det senare lockar inte alls. Vi får se hur livet artar sig framöver. Puss på er! <3

Helt fucking otroligt. Men jag känner att jag måste skriva av mig, jag orkar inte prata om det men behöver ändå få ut det. Måste bara få ur mig det.

I tre dagar hade jag en lägenhet. Jag och Alex drömde ihop en inredning, vi kollade på möbler, priser och ritade upp den på papper och i vårat huvud, längtade till fredagen då vi skulle få se den och se våra drömmar på ett mer konkret sätt. Jag kunde dock aldrig skaka av mig en orolighet, och på fredagen kom den såklart. Då hade killen som bodde där fått kalla fötter och ville fundera ett par dagar till, jag fullständigt bröt ihop. För mig var det bara inte en lägenhet, det var ett HEM. Något jag har haft så lite av. Känner mig aldrig hemma, inte här, inte när vi bodde på Bollmoravägen, knappast hos pappa. Mitt barndomshem och lägenheten med Bobo, där hade jag hem. Negativa tänkaren som jag är antog jag att det inte skulle bli något alls, och på söndagen fick jag ju det bekräftat, de ska bo kvar. Jag är helt knäckt. Vi hade familjemiddag i söndags och jag skulle berätta för hela familjen samtidigt, mamma visste ju såklart, det blev ju inget av det, orkade inte ens berätta att jag hade en chans men förlorade den, jag vill verkligen inte prata om det!

Jag vet bara inte vad jag ska göra nu, det här har helt brutit ner mig, jag har ingen energi överhuvudtaget, inget engagemang, ingen lust. På mina lediga dagar sitter jag hemma och gör ingenting, på jobbet fungerar jag på automatik och på kvällarna ligger jag bara ner och vill sova, hela tiden. Orkar inte betala räkningar (har ju dock tid till efter den 25'e), orkar inte kolla på julklappar, orkar inte sminka mig och träffa folk, verka glad. Igår gjorde jag det, tvingade till mig att vara så glad jag kunde, det slutade med att jag nästan la mig ner och sov på en gång när vi kom hem. Jag vet inte vart jag ska ta vägen nu, ska jag och Alex fortsätta på det här dumma sättet som vi gör nu, han ringer mig när han är påväg hem eller redan hemma och vi går hem till honom där jag känner mig som en påträngande "gäst" och sitter inne på hans rum vid varsin dator. I ett eget hem kan jag i alla fall pyssla, fixa, sätta mig vid TV'n och välja vilken kanal jag vill. Det får jag ju inte ens här hemma.
Bara det där med att slippa tänka på alla andra, slippa ha hänsyn till de som bor i rummet bredvid hela tiden, vara tyst och inte höras så mycket för att jag stör. Jag bara stör. Fan alltså.

Fyy vad jag är dålig på det där med att blogga, vilket är synd, jag skulle ju egentligen vilja vara en sån där strukturerad person som har inspiration nog till att sno ihop ett inlägg om dagen, som folk tycker är intressant och vill läsa om. Kanske nästa blogg... Dock har jag tänkt så de andra två gångerna jag bytt blogg, det gick sisådär... Var ganska aktiv i något år sådär sen lessna man, egentligen rätt tråkigt. Men när man ibland råkar bli alldeles personlig i bloggen och sen slutar berätta adressen för folk av just den anledningen så är det ju inte konstigt om man har typ två läsare. Hej, Tessan och Sol. Hemskt mycket hej och tack för att ni tittade förbi!

I am about to lose my job. I know this because my boss kinda told me so.

I was kinda depressed.

Best cure to depression?

Sex.

So I went home to my bf.

I have my period.

Fail.

We slept for 12 hours.

Win.

Nu ska jag istället uppdatera mitt cv och personliga brev och panikskicka ut det till ALLT och ALLA.
Funderar på Annas Pepparkakor, lite same same som sushin, fast jag kommer hem och luktar pepparkaksdeg istället för fisk och jag får hem free cookies! istället för sushi. MEGAWIN.

Puss <3

Hej bloggen. Det här är la första blogginlägget på ett par månader eller nåt...
Ville bara säga att jag är så enormt lycklig, oavsett tveksamheter jag haft tidigare när det gäller Alex så har det på något sätt bara sjunkit undan. Jag har fått ur mig all min orolighet och liksom landat. Jag är inte med Bobo längre. Jag behöver inte trippa på tå. Jag får uttrycka mina känslor och min oro utan att det ska bli tjafs. Alex tar så bra hand om mig, jag förstår inte hur jag lyckades haffa honom. Har spenderat varenda kväll hos honom i ca tre veckor och njuter av varenda sekund, tröttnar aldrig på att ha honom nära. Okej. Kanske när han vänder sig mot en i sömnen, kurar in sig och håller om en hårt i sömnen (myyys tänker ni!) och sen drar en hög snarkning direkt i örat på mig. Yeah. Mys till en början, sen, njaa... ;) Men åh, jag är så glad med honom! Nu börjar livet med honom, så får vi se hur det artar sig i framtiden, men nu är jag så nöjd med att bara ha honom.

You and I my darling.

Puss på er! <3

Jag diggar Rihanna, she so bootylicious. Hon har lår, hon har en grym röv, muskler, tuttar och framför allt, en spretig attityd som säger she don't give a fuck. Där har vi en riktig role-model. Varför en sån stark karaktär väljer att göra en mix med trasiga Brittan Spears och totalförstöra hennes låt är en annan sak, synd att även de bästa ska vara så PR-törstande.

Nu har jag suttit i en timme den här morgonen och letat lägenhet på bostad bums. Hoppas innerligt på en trea som är någotsånär fräsch, egentligen bryr jag mig inte så mycket om själva lägenheten i sig, jag vill bara ha någonting jag kan kalla hem, det kan jag inte här. Kan ju knappast låtsas som att jag inte heller är lite avundsjuk på dessa utan jobb som ändå får lägenhet, tjoff, bara sådär. Som har föräldrar som ordnar allt åt en. Fan alltså. Okej, min mor har väl också erbjudit sig låna mig pengar för att jag ska kunna köpa lägenhet. Typ ett ombyggt förråd som blivit en etta med minimal kokvrå. Yeeeessss...

Varför jag inte uppdaterar så mycket just nu är främst för att intresset svalnat och tiden har inte räckt till, men intresset har ju främst svalnat för att mitt tangentbord är cp. För varenda gång jag trycker på caps öppnas favoritfliken. Varfööööörrrrrr. Shift vill jag knappt prata om, här får ni se vad jag får upp om jag försöker göra ett utropstecken, ni vet, om inte hela sidan laddas om.. Nä, den ville inte. Laddade bara om sidan, och stängde av mitt ljud av någon anledning. Fattar inte, orkar inte, ska kasta ut hela skiten alltså.

Puss på er <3

I once told you it was lucky I wasn't the kind of girl that sat up by the phone waiting for your call.

I lied.

Så måste det ju vara, eftersom jag senaste inlägget skrev om det i senaste inlägget, "följade fördelar med PRO: inga annonser på din blogg omfgwtfbbq!!!", yeah, impressive. Nuuuu står det såhär!:

And I'd give up forever to touch you,
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be,
And I don't want to go home right now

And all I can taste is this moment,
And all I can breathe is your life,
And sooner or later it's over,
I just don't want to miss you tonight.

And I don't want the world to see me,
Cause I don't think that they'd understand.
When everything's made to be broken,
I just want you to know who I am.


Blogg.se är kul.
"Din nuvarande medlemsnivå är Bas. Uppgradera till PRO för följande fördelar:

• Inga annonser på din blogg "

Det var många fördelar du.

Puss på er! <3

Det där med självförtroende är en sådan bräcklig sak.
Det kan ta flera månader, även år, att bygga upp,
Men det krävs bara femton minuters hånande och du är tillbaka där du startande,
Gråtandes, gömmandes.

Sitter här ensam på kvällskvisten och blir nästan lite tårögd. Varför? Jag stirrar på andra människors nakna kroppar...

Alltså, såhär är det. Det började på min lilla skvallerblogg som jag läser när jag har tråkigt (i.e väldigt ofta..), Gossips. Jag gillar ju skvaller och bloggarna gör ju bort sig så ofta, så roligt så roligt att läsa om deras små fjortisbråk och grejs. Snubblade ju dock över den fantastiska http://Egoinas.se, som får ett mail från en ledsen läsare som berättar om sitt problem med sin vikt och då främst sina lår och ber henne, även om det inte är sant, säga att hon har lår som går ihop, för att peppa upp henne. Dear lord. Egoina blir väldigt berörd och lägger till och med upp en bild på hennes lår (som då går ihop) och uppmanar hennes läsare att göra detsamma. På en gång rasar det in massor med mail från inspirerade, upprörda och stolta människor som alla vill stoppa denna jävla vikthets, lilla Kissie-hetsen typ... "Lår går inte ihop" dear lord...

Eftersom jag själv har haft mycket problem med mina lår så känner jag mig väldigt berörd. Jag AVSKYR mina lår. Det finns inget värre. Efter Egoinas lår-inlägg började jag läsa den varje dag, och snubblade på så sätt över http://kroppsbild.wordpress.com/. Den är så jävla vacker. Alla dessa människor som är så otroligt vackra, fina och väldigt, väldigt osäkra. Är jag vacker, så är de också det. De är så jäkla modiga som faktiskt vågar klä av sig och visa upp sig, trots deras dåliga självförtroende! Det hade knappast jag vågat göra.

Puss på er! <3

Idag har gett blod för andra gången i mitt liv! Känns riktigt bra och grymt, det är skönt att känna att man gjort något så enkelt som ändå kan ge stor betydelse för andra. Fick en jättemysig och söt sköterska, som pladdrade på en väldans massa, väldigt mycket om de tre musketörerna eftersom det var det som visades på tv. Hade lite svårt att höra vad hon sa till och från, men det gjorde inte så mycket, söt var hon i alla fall. När allting var klart och jag var en halvliter blod fattigare så låg jag där och hon var borta och pysslade, var tvungen att ligga kvar ett tag för att jag inte skulle svimma eller må dåligt. Men... Efter ett tag blev jag ganska rastlös, prövade sätta mig upp. Satt där och dinglade med benen ett tag och såg efter om någon skulle försöka hindra mig. Det gjorde ingen, de gick ju bara förbi och log. Så då hoppade jag bestämt ner, sa att jag var klar och sa hejdå. Fick en fet smörgås och en jättemumsig juice efteråt, eller saft kanske det var. Nice iaf. Insåg dock att jag gått för fort när jag ser att jag fortfarande har en stort vitt plåster på armen, istället för det där lilla hudfärgade som det egentligen ska bytas ut till... Anyways, får la byta det själv. Inte så svårt. Plus att det ser mer awesome ut med ett stort vitt, då syns det verkligen att man varit typ på sjukhus, uppmärksamhetshora ovah here!

Anyways. Jag tycker ni kan ge blod. Ni är friska och krya unga människor, vad finns det för anledning till att inte göra det? För att man inte får pengar? Jag plockade en bok som gåva, men gav den till Sara eftersom jag inte gillar den typens böcker som var framme.. Men måste man tjäna något på allt man gör? Kom igen, fan vilket snålt tänkande... Jag vet i alla fall att jag skulle blivit väldigt glad om något hände mig, mina syskon eller min kära mor och liv räddades tack vare att det var en vänlig själ som hade rätt blodgrupp som hade gett blod.

Snart ska jag iväg till min lovah, eller, jag hoppas det i alla fall... Har inte ens pratat om att vi ska ses ikväll, men men. Jag kommer dit på något sätt. ;)