Trevliga midsommar.
Yes, så förra onsdagen drog jag och Bobster iväg till Norrtälje, till hans Farsas landställe. Det var huuur mysigt som helst, en fin liten stuga ganska långt ifrån stan ute i skogen, med allt som hör dit. Det är alltså ormar, mygg i massor, fästingar som gömmer sig i gräset och kalla stugor och lite varmvatten. MEN! Jag hade det så oerhört bra, såg inte en enda orm, fick inte ett enda myggbett och förhoppningsvis inte en enda fästing, för då är jag död. :D TBE ftw. Men vi hade verkligen jättetrevligt, på midsommarafton kom fullt med folk som jag inte kände, blev helt förvirrad. Och första dagen var jag nervös som fan när vi kommit fram, men Bobos farsas fru var så söt och kramade om mig precis när jag kom, kände mig riktigt välkommen. Så. Det blev bra. :) Höjdpunkten enligt Bobo måste vara när han lekte med en yxa mot en gammal stubbe och lyckades klyva en liten myra mitt itu. Ja, han var jättestolt.. ;)
Så nu är man hemma igen. Jag är trött som fan, idag har vi varit ute med bilen och besiktat den, sen åkte vi till Bobos mormor och så fick man träffa henne också. Jag har nog fått träffa hela släkten snart.. Men det var jättetrevligt, fick se massvis med söta porträtt på Bobo när han var liten, gosh, höll på att dö! Så söta var de. Fick inte sova alls inatt för att katterna var så galet sällskapssjuka och Bobo tycker så synd om dem när de står utanför dörren och jamar, så han ville ha dörren öppen under natten... Dum idé. Meeen det var väl bra för dem. Antar jag.
Så är glasögonen paj igen! Den där lilla saken som ska sitta på näsan, eller ja, en av dem gick av helt, vilket ledde till att jag fick lämna in dem idag för att löda ihop metallen, hela kalaset kommer kosta 250 spänn. YAY! Det är mina sista pengar tills morsan kommer hem. Vilket är imorgon. Så varför klagar jag? Well, jag är störd, så är det!
Puss på er! <3
Så nu är man hemma igen. Jag är trött som fan, idag har vi varit ute med bilen och besiktat den, sen åkte vi till Bobos mormor och så fick man träffa henne också. Jag har nog fått träffa hela släkten snart.. Men det var jättetrevligt, fick se massvis med söta porträtt på Bobo när han var liten, gosh, höll på att dö! Så söta var de. Fick inte sova alls inatt för att katterna var så galet sällskapssjuka och Bobo tycker så synd om dem när de står utanför dörren och jamar, så han ville ha dörren öppen under natten... Dum idé. Meeen det var väl bra för dem. Antar jag.
Så är glasögonen paj igen! Den där lilla saken som ska sitta på näsan, eller ja, en av dem gick av helt, vilket ledde till att jag fick lämna in dem idag för att löda ihop metallen, hela kalaset kommer kosta 250 spänn. YAY! Det är mina sista pengar tills morsan kommer hem. Vilket är imorgon. Så varför klagar jag? Well, jag är störd, så är det!
Puss på er! <3
I don't wanna fall asleep, 'cause I'd miss you babe
Ibland behöver jag krama honom jättehårt.
Ibland för att det tröstar mig.
Ibland för att säga att jag älskar honom och aldrig vill vara utan honom.
Ibland för att be honom aldrig lämna mig.
Ibland för att se om han verkligen är där.
Ibland för att jag är så lycklig.
All I need is him.
Ibland för att det tröstar mig.
Ibland för att säga att jag älskar honom och aldrig vill vara utan honom.
Ibland för att be honom aldrig lämna mig.
Ibland för att se om han verkligen är där.
Ibland för att jag är så lycklig.
All I need is him.
Nawsie.
Jag är nog väldigt orättvis mot Bobo ibland. Visst, han spelar mycket. Men imorse när han kom hem från jobbet pussade han lite på mig tills jag vaknade och låg och myste med mig och berättade hur vacker och söt han tycker att jag är, när jag är helt nyvaken. Han hade tydligen legat och kollat på mig ett tag också innan jag vaknade till. Jag har aldrig varit så kär. He makes me feel special.
Puss på er! <3
Puss på er! <3
What do to?!
Bobster jobbar heeela natten. Vad gör man medan ens kille jobbar och det regnar som fan ute? Jag känner mig mer och mer rastlös, för när han väl är hemma så spelar han med Simon. Som den nya "kvinnan i huset" (the powerkvinna is back) så städar jag, diskar och sitter ute och kedjeröker. Känns det värt det? Ja, när jag får gå och lägga mig med min älskling så är det lätt värt det. När allt det är gjort däremot och jag ligger i soffan igen och zappar igenom kanaler på tv'n och han spelar och lyssnar knappt på mig, nja, då känns det inte så värt det. Så vad ska jag göra nu, när jag inte får de där uppskattande blickarna och random pussarna ibland?
Festa. Åh. Jag behövde bara höra lite musik från reklamen och kolla lite på 40 days and 40 nights för att bli glad och på humör. Jag har lagt av med festandet då jag tycker att jag druckit för mycket på senaste tiden (nästan helt "ren" sen påsklovet, woho!). Nu.. Vill jag bara upp, ut och dansa och festa loss. Jag tror det började redan imorse när jag klev upp. När jag stod och valde kläder för dagen visste jag att det skulle bli en seg dag (då klockan faktiskt redan blivit två på dagen), så jag ville ha något slappt. Men samtidigt ville jag klä upp mig och göra mig snygg, ett sånt där ryck jag kan få när jag slappat med utseendet för länge. Så det blev en kompromiss, mina vanliga mjukisbyxor (mina favoriter..) och ett svart linne som egentligen är avsedd för fest. Och som egentligen är Ericas. Dags att lämna tillbaka det kanske. :/ Efter att jag haft det över ett halvår...
Varför varför varför? Jag vill egentligen inte gå på fest för
1) Bobo kommer bli jättesvartis och tro att jag ska vara otrogen och det kommer leda till ett bråk om jag säger att jag ska iväg på fest.
2) Om jag drar iväg trots att Bobo inte vill det kommer han inte sova hemma och jag kommer inte se honom imorgon heller.
3) Jag känner mina sorters fester. Det lär finnas alkohol där och jag lär dricka om alla andra gör det. Jag litar inte på att jag kan avstå från att supa om det bjuds, än. (Lägg märke till att jag sa än. Jag är på god väg)..
4) Jag kommer ångra mig och få grymt dåligt samvete, dels för mig själv för att jag brutit mitt löfte om att inte dricka (även om jag inte blir packad kommer det bli så, varenda droppe räknas) och dels för att Bobo kommer bli så orolig.
Känns det värt det? Nej inte direkt... Men jag blir så rastlös! Vad kan man egentligen göra när man inte har någon att pussa på, ens vänner känner nog inte för att komma hit bara för att kolla på film.. Och jag känner inte för att bara sitta här, men det regnar ute! Och Simon sitter och spelar. Mitt socialberoende börjar hälsa på igen. Jag känner mig lite ensam här. Och bortglömd. Och osynlig och tagen för givet och ouppskattad. Särskilt när de spelar. Usch jag tänker för mycket när jag har tråkigt. Hjälp mig. T_T
Puss på er! <3
Festa. Åh. Jag behövde bara höra lite musik från reklamen och kolla lite på 40 days and 40 nights för att bli glad och på humör. Jag har lagt av med festandet då jag tycker att jag druckit för mycket på senaste tiden (nästan helt "ren" sen påsklovet, woho!). Nu.. Vill jag bara upp, ut och dansa och festa loss. Jag tror det började redan imorse när jag klev upp. När jag stod och valde kläder för dagen visste jag att det skulle bli en seg dag (då klockan faktiskt redan blivit två på dagen), så jag ville ha något slappt. Men samtidigt ville jag klä upp mig och göra mig snygg, ett sånt där ryck jag kan få när jag slappat med utseendet för länge. Så det blev en kompromiss, mina vanliga mjukisbyxor (mina favoriter..) och ett svart linne som egentligen är avsedd för fest. Och som egentligen är Ericas. Dags att lämna tillbaka det kanske. :/ Efter att jag haft det över ett halvår...
Varför varför varför? Jag vill egentligen inte gå på fest för
1) Bobo kommer bli jättesvartis och tro att jag ska vara otrogen och det kommer leda till ett bråk om jag säger att jag ska iväg på fest.
2) Om jag drar iväg trots att Bobo inte vill det kommer han inte sova hemma och jag kommer inte se honom imorgon heller.
3) Jag känner mina sorters fester. Det lär finnas alkohol där och jag lär dricka om alla andra gör det. Jag litar inte på att jag kan avstå från att supa om det bjuds, än. (Lägg märke till att jag sa än. Jag är på god väg)..
4) Jag kommer ångra mig och få grymt dåligt samvete, dels för mig själv för att jag brutit mitt löfte om att inte dricka (även om jag inte blir packad kommer det bli så, varenda droppe räknas) och dels för att Bobo kommer bli så orolig.
Känns det värt det? Nej inte direkt... Men jag blir så rastlös! Vad kan man egentligen göra när man inte har någon att pussa på, ens vänner känner nog inte för att komma hit bara för att kolla på film.. Och jag känner inte för att bara sitta här, men det regnar ute! Och Simon sitter och spelar. Mitt socialberoende börjar hälsa på igen. Jag känner mig lite ensam här. Och bortglömd. Och osynlig och tagen för givet och ouppskattad. Särskilt när de spelar. Usch jag tänker för mycket när jag har tråkigt. Hjälp mig. T_T
Puss på er! <3
Är det här vad ni kallar sommarlov?!
Imorse (eller... Idag...) vaknade jag av att regnet smattrade mot rutan. Wtf! Jag tycker inte om att vakna upp av att någon poppar popcorn mot våran ruta! Är det här mitt sommarlov? Will it ever get better? Känns jävligt att för några veckor sen var det riktigt sommarväder men då var man ändå tvungen att sitta inne i våran sunkiga skola.. Det är nu det ska vara fint väder ju, i juli börjar jag ju jobba! Världen gör inte alltid som jag vill...
Nyss lyssnade jag på The Streets - Dry Your Eyes, and it made me sad. Igår firade jag och Bobo två månader och jag kan redan inte tänka mig utan honom. Nykära stadiet är vi väl över nu men jag kan fortfarande känna det blossa upp ibland, det är alla de där små sakerna han gör som gör det. Det kan vara ett leende, bara en blick, en random puss, och jag faller på nytt igen. Jag kan helt ärligt, utan att ljuga, säga att jag aldrig känt såhär för någon annan. Men låten jag lyssnade på gjorde att tankarna satte igång, vad skulle jag göra eller säga om det tog slut just nu? Jag skulle bli helt förstörd. Någon kanske tänker "men hon kan ju knappast tro att det ska hålla föralltid, hon är ju trots allt bara sjutton.." nej.. Kanske tror jag inte på det, men jag hoppas och jag vill. Jag vill inte vara med någon annan. Utan honom är jag inte komplett, som med Sara. Om någon av dem skulle försvinna ur mitt liv skulle allting vi byggt upp tillsammans rasera. Jag och Sara har lärt varandra så mycket och gått igenom så mycket tillsammans, att förlora allt det skulle vara som att ta bort marken från mina fötter, jag skulle knappt veta vem jag var längre. Och Bobo och jag.. Vi har redan kommit så långt. Lärt oss saker om varandra, han vet saker som jag inte vågar berätta för någon annan, saker som för mig och Sara är tabu, hon vet att det är såpass känsligt så vi håller oss borta från det. Men det kändes så bra att få dela med mig så mycket av honom, att öppna upp hela mig. Även om jag är livrädd så är jag säker på att det var rätt val. Nu har jag väl kommit bort lite från det jag tänkte spinna vidare på, alltså det här med vad jag skulle göra ifall det tog slut. Men.. Det är så otänkbart just nu så jag tänker inte tänka på det alls!
Puss på er! <3
Nyss lyssnade jag på The Streets - Dry Your Eyes, and it made me sad. Igår firade jag och Bobo två månader och jag kan redan inte tänka mig utan honom. Nykära stadiet är vi väl över nu men jag kan fortfarande känna det blossa upp ibland, det är alla de där små sakerna han gör som gör det. Det kan vara ett leende, bara en blick, en random puss, och jag faller på nytt igen. Jag kan helt ärligt, utan att ljuga, säga att jag aldrig känt såhär för någon annan. Men låten jag lyssnade på gjorde att tankarna satte igång, vad skulle jag göra eller säga om det tog slut just nu? Jag skulle bli helt förstörd. Någon kanske tänker "men hon kan ju knappast tro att det ska hålla föralltid, hon är ju trots allt bara sjutton.." nej.. Kanske tror jag inte på det, men jag hoppas och jag vill. Jag vill inte vara med någon annan. Utan honom är jag inte komplett, som med Sara. Om någon av dem skulle försvinna ur mitt liv skulle allting vi byggt upp tillsammans rasera. Jag och Sara har lärt varandra så mycket och gått igenom så mycket tillsammans, att förlora allt det skulle vara som att ta bort marken från mina fötter, jag skulle knappt veta vem jag var längre. Och Bobo och jag.. Vi har redan kommit så långt. Lärt oss saker om varandra, han vet saker som jag inte vågar berätta för någon annan, saker som för mig och Sara är tabu, hon vet att det är såpass känsligt så vi håller oss borta från det. Men det kändes så bra att få dela med mig så mycket av honom, att öppna upp hela mig. Även om jag är livrädd så är jag säker på att det var rätt val. Nu har jag väl kommit bort lite från det jag tänkte spinna vidare på, alltså det här med vad jag skulle göra ifall det tog slut. Men.. Det är så otänkbart just nu så jag tänker inte tänka på det alls!
Puss på er! <3
Cigarette! Please!
Nej jag vet jag ska sluta.
Ikväll blir det fotning på Kumlabalen, blir intressant. I guess. Har lånat en kamera från skolan för att jag inte vill dra med mig min, NOWAY! Men jag kanske snor med mig mitt objektiv. Kan vara bra att ha i mellanakterna under middagen, då jag även ska ha stativ. Åh. Jag älskar att fota.
Puss på er! <3
Ikväll blir det fotning på Kumlabalen, blir intressant. I guess. Har lånat en kamera från skolan för att jag inte vill dra med mig min, NOWAY! Men jag kanske snor med mig mitt objektiv. Kan vara bra att ha i mellanakterna under middagen, då jag även ska ha stativ. Åh. Jag älskar att fota.
Puss på er! <3
Dude, you're right.
YEAH NOODLES DON'T THINK THAT I DIDN'T KNOW IT WAS YOU WHO COMMENTED MY LAST POST!!!11
... And dude, you're right.
Jag vet att jag klagar, jag vet att jag är nojig, orolig, dum i huvudet from time to time, what does love do to me? Det låter som om jag mår skitdåligt.
Truth is, trots att vi tjafsar ibland och vi båda blir lätt svartis och sura och jag är nojig över hans ex, så är jag lyckligare än någonsin. Och jag har aldrig någonsin känt såhär för någon annan människa. På snart två månader har han blivit en av de viktigaste i mitt liv, och jag känner redan att jag aldrig vill leva utan honom. Independent my ass, codependency here I am! Jag är så tofflig, men det är okej, det är han med. Så, jag ville bara säga, trots att jag klagar och säger hela tiden att jag är orolig, så är jag lyckligare än jag någonsin varit med en annan kille och jag litar på honom fullt ut. Till skillnad från den senaste (COUSINFUCKER) så är han en ärlig människa. Nu skulle jag vilja pussa på honom för att jag blir så stolt över honom när jag skriver det här, but I can't, för han jobbar natt. Damnit.
Men, kära ni som följt min blogg en längre tid och även den äldre versionen, vet om vilka problem jag och min mamma haft, särskilt om pengar. De senaste dagarna har hon bitchat ur totalt om att jag aldrig är hemma, vilket är sant, jag sover inte hemma, äter inte hemma, det enda jag gör är att duscha hemma. Trots det går jag ändå till skolan vareviga dag och försöker sköta min sömn och mig själv, och dessutom försöker jag sköta hushållet nu i mitt egna hem, där jag nu är kvinnan i huset. Tre pojkar och en flicka, VET ni hur stökigt det blir?!
Så, visserligen är jag kanske taskig på det sättet att jag lämnar min redan så ensamma mor hemma och bara ber om pengar av henne... Varför klaga? Jag skulle kunna få flytta ut lagligt om ett år om jag så skulle vilja det, jag är ändå borta om två år for sure, hela förra sommaren var vi utan varandra. Och det blir grymt mycket med cash över för hennes del när hon bara köper mat till sig själv. Så kommer det gamla vanliga, vart tar mina pengar vägen? Underhåll + studiebidrag går på 2400, ca. Men när jag väl ber om det, hell no, då är det krig, för jag är aldrig hemma, jag är inte trevlig, plockar bara med mig mer och mer saker hemifrån (mina saker, mind you!) och vice versa. Hon har till och med kommit hit hem till Simon och Bobo för att "se hur det var med mig". She's a fucking stalker! Okej om hon känner sig ensam, okej. Men hon behöver inte ställa sig och skrika på mig när jag är hemma. Så, fjärde världskriget är väl på gång snart.
Och nej, jag har aldrig påstått att jag varit snäll när det handlar om saker som är mina. Pengarna som jag får från CSN och pappa ska gå TILL MIG och bara mig. När hon inte ens betalar mat för mig ska jag ha i princip allt. Vägrar hon ge mig några pengar nu så tar jag till vartenda backup jag hittar, med första stopp hos papi som skulle blivit tokig om han får veta att han pungar ut pengar som går till att föda min mor... Nu har jag försvunnit helt i mina tankar och bara skrivit massa gojs. Som vanligt. Well, creds to you who's still reading! Ska fixa ps till min externa hårddisk så kan jag photoshoppa på Bobsters dator också, så blir det ny design någon gång snart!
Nä, ut på balkongen nu, ringa någon, ta en cigg och snacka skit, sen kanske kolla på film eller nåt eller sova direkt. Ledig imorgon, yay! Ska ändå till skolan för att kolla på glada studenter. :)
Puss på er! <3
... And dude, you're right.
Jag vet att jag klagar, jag vet att jag är nojig, orolig, dum i huvudet from time to time, what does love do to me? Det låter som om jag mår skitdåligt.
Truth is, trots att vi tjafsar ibland och vi båda blir lätt svartis och sura och jag är nojig över hans ex, så är jag lyckligare än någonsin. Och jag har aldrig någonsin känt såhär för någon annan människa. På snart två månader har han blivit en av de viktigaste i mitt liv, och jag känner redan att jag aldrig vill leva utan honom. Independent my ass, codependency here I am! Jag är så tofflig, men det är okej, det är han med. Så, jag ville bara säga, trots att jag klagar och säger hela tiden att jag är orolig, så är jag lyckligare än jag någonsin varit med en annan kille och jag litar på honom fullt ut. Till skillnad från den senaste (COUSINFUCKER) så är han en ärlig människa. Nu skulle jag vilja pussa på honom för att jag blir så stolt över honom när jag skriver det här, but I can't, för han jobbar natt. Damnit.
Men, kära ni som följt min blogg en längre tid och även den äldre versionen, vet om vilka problem jag och min mamma haft, särskilt om pengar. De senaste dagarna har hon bitchat ur totalt om att jag aldrig är hemma, vilket är sant, jag sover inte hemma, äter inte hemma, det enda jag gör är att duscha hemma. Trots det går jag ändå till skolan vareviga dag och försöker sköta min sömn och mig själv, och dessutom försöker jag sköta hushållet nu i mitt egna hem, där jag nu är kvinnan i huset. Tre pojkar och en flicka, VET ni hur stökigt det blir?!
Så, visserligen är jag kanske taskig på det sättet att jag lämnar min redan så ensamma mor hemma och bara ber om pengar av henne... Varför klaga? Jag skulle kunna få flytta ut lagligt om ett år om jag så skulle vilja det, jag är ändå borta om två år for sure, hela förra sommaren var vi utan varandra. Och det blir grymt mycket med cash över för hennes del när hon bara köper mat till sig själv. Så kommer det gamla vanliga, vart tar mina pengar vägen? Underhåll + studiebidrag går på 2400, ca. Men när jag väl ber om det, hell no, då är det krig, för jag är aldrig hemma, jag är inte trevlig, plockar bara med mig mer och mer saker hemifrån (mina saker, mind you!) och vice versa. Hon har till och med kommit hit hem till Simon och Bobo för att "se hur det var med mig". She's a fucking stalker! Okej om hon känner sig ensam, okej. Men hon behöver inte ställa sig och skrika på mig när jag är hemma. Så, fjärde världskriget är väl på gång snart.
Och nej, jag har aldrig påstått att jag varit snäll när det handlar om saker som är mina. Pengarna som jag får från CSN och pappa ska gå TILL MIG och bara mig. När hon inte ens betalar mat för mig ska jag ha i princip allt. Vägrar hon ge mig några pengar nu så tar jag till vartenda backup jag hittar, med första stopp hos papi som skulle blivit tokig om han får veta att han pungar ut pengar som går till att föda min mor... Nu har jag försvunnit helt i mina tankar och bara skrivit massa gojs. Som vanligt. Well, creds to you who's still reading! Ska fixa ps till min externa hårddisk så kan jag photoshoppa på Bobsters dator också, så blir det ny design någon gång snart!
Nä, ut på balkongen nu, ringa någon, ta en cigg och snacka skit, sen kanske kolla på film eller nåt eller sova direkt. Ledig imorgon, yay! Ska ändå till skolan för att kolla på glada studenter. :)
Puss på er! <3
