Är det här vad ni kallar sommarlov?!
Imorse (eller... Idag...) vaknade jag av att regnet smattrade mot rutan. Wtf! Jag tycker inte om att vakna upp av att någon poppar popcorn mot våran ruta! Är det här mitt sommarlov? Will it ever get better? Känns jävligt att för några veckor sen var det riktigt sommarväder men då var man ändå tvungen att sitta inne i våran sunkiga skola.. Det är nu det ska vara fint väder ju, i juli börjar jag ju jobba! Världen gör inte alltid som jag vill...
Nyss lyssnade jag på The Streets - Dry Your Eyes, and it made me sad. Igår firade jag och Bobo två månader och jag kan redan inte tänka mig utan honom. Nykära stadiet är vi väl över nu men jag kan fortfarande känna det blossa upp ibland, det är alla de där små sakerna han gör som gör det. Det kan vara ett leende, bara en blick, en random puss, och jag faller på nytt igen. Jag kan helt ärligt, utan att ljuga, säga att jag aldrig känt såhär för någon annan. Men låten jag lyssnade på gjorde att tankarna satte igång, vad skulle jag göra eller säga om det tog slut just nu? Jag skulle bli helt förstörd. Någon kanske tänker "men hon kan ju knappast tro att det ska hålla föralltid, hon är ju trots allt bara sjutton.." nej.. Kanske tror jag inte på det, men jag hoppas och jag vill. Jag vill inte vara med någon annan. Utan honom är jag inte komplett, som med Sara. Om någon av dem skulle försvinna ur mitt liv skulle allting vi byggt upp tillsammans rasera. Jag och Sara har lärt varandra så mycket och gått igenom så mycket tillsammans, att förlora allt det skulle vara som att ta bort marken från mina fötter, jag skulle knappt veta vem jag var längre. Och Bobo och jag.. Vi har redan kommit så långt. Lärt oss saker om varandra, han vet saker som jag inte vågar berätta för någon annan, saker som för mig och Sara är tabu, hon vet att det är såpass känsligt så vi håller oss borta från det. Men det kändes så bra att få dela med mig så mycket av honom, att öppna upp hela mig. Även om jag är livrädd så är jag säker på att det var rätt val. Nu har jag väl kommit bort lite från det jag tänkte spinna vidare på, alltså det här med vad jag skulle göra ifall det tog slut. Men.. Det är så otänkbart just nu så jag tänker inte tänka på det alls!
Puss på er! <3
Nyss lyssnade jag på The Streets - Dry Your Eyes, and it made me sad. Igår firade jag och Bobo två månader och jag kan redan inte tänka mig utan honom. Nykära stadiet är vi väl över nu men jag kan fortfarande känna det blossa upp ibland, det är alla de där små sakerna han gör som gör det. Det kan vara ett leende, bara en blick, en random puss, och jag faller på nytt igen. Jag kan helt ärligt, utan att ljuga, säga att jag aldrig känt såhär för någon annan. Men låten jag lyssnade på gjorde att tankarna satte igång, vad skulle jag göra eller säga om det tog slut just nu? Jag skulle bli helt förstörd. Någon kanske tänker "men hon kan ju knappast tro att det ska hålla föralltid, hon är ju trots allt bara sjutton.." nej.. Kanske tror jag inte på det, men jag hoppas och jag vill. Jag vill inte vara med någon annan. Utan honom är jag inte komplett, som med Sara. Om någon av dem skulle försvinna ur mitt liv skulle allting vi byggt upp tillsammans rasera. Jag och Sara har lärt varandra så mycket och gått igenom så mycket tillsammans, att förlora allt det skulle vara som att ta bort marken från mina fötter, jag skulle knappt veta vem jag var längre. Och Bobo och jag.. Vi har redan kommit så långt. Lärt oss saker om varandra, han vet saker som jag inte vågar berätta för någon annan, saker som för mig och Sara är tabu, hon vet att det är såpass känsligt så vi håller oss borta från det. Men det kändes så bra att få dela med mig så mycket av honom, att öppna upp hela mig. Även om jag är livrädd så är jag säker på att det var rätt val. Nu har jag väl kommit bort lite från det jag tänkte spinna vidare på, alltså det här med vad jag skulle göra ifall det tog slut. Men.. Det är så otänkbart just nu så jag tänker inte tänka på det alls!
Puss på er! <3
Kommentarer
Trackback
