Vet ni vad..
At this point, it can only get better! Jag har ändå självförtroende i att jag i mars förhoppningsvis har både sambo och jobb. Kampen börjar imorgon, idag har varit en morgonrocksdag :) nu börjar jullovet!
Where do I belong?
Känns så vidrigt hemskt när jag med svansen mellan benen frågar Alex farsa och hans tjej om jag får stanna här imorgon trots att ingen annan kommer att vara hemma. Jag skäms för att fråga men hellre tillfällig ångest ikväll än en hel jävla dag med press imorgon. Mamma ska ju jobba hemifrån och jag vill inte vara med henne. Jag älskar henne men nej, jag tål henne inte. Men skammen bränner ändå på kinderna och jag önskar att jag hade ett hem.
