Jag är så arg på dig.
Det känns som att ibland, när jag står fast
Så växer jag, ingenting står över mig
Jag vill känna känslan av att vara där
Ingenting kan stoppa mig
Jag känner det nu, jag står på toppen och jag tittar ner
Jag känner det nu, jag står på toppen och jag tittar ner
Vi stiger mot skyn, till en plats där jag ser allt
Och tiden flyger förbi och jag kan, jag kan se allt
Står på toppen, jag är stark
Båda benen på stadig mark
Inga misstag, snubblar ej
Ingenting som kan rubba mig
Så växer jag, ingenting står över mig
Jag vill känna känslan av att vara där
Ingenting kan stoppa mig
Jag känner det nu, jag står på toppen och jag tittar ner
Jag känner det nu, jag står på toppen och jag tittar ner
Vi stiger mot skyn, till en plats där jag ser allt
Och tiden flyger förbi och jag kan, jag kan se allt
Står på toppen, jag är stark
Båda benen på stadig mark
Inga misstag, snubblar ej
Ingenting som kan rubba mig
Du är bara en av flera män i mitt liv som visar sig svagare än vad jag trodde, som böjer sig för sin egen idioti, visar ingen sympati. Du följer hellre lusten än förnuftet, glömmer bort moralen du växt upp med, gör misstag för att du är konflikträdd, du sårar fler än du tror med dina val!
Du äcklar mig, och jag har börjat hata den du blivit. En gång i tiden var du allt jag ville bli, stadig, skarp och rolig, gjorde som du vill, fast med lojalitet till dina närmsta.
Nu visar du mer och mer tendenser till att bli precis den personen DU var först med att ta avstånd till, det var DU som ledde mig till vägen jag följer nu, varför vända och gå bakåt?
Jag vill inte se dig. Jag kommer att kräkas på dig.
I mina ögon är du en skam för alla kvinnor i din närhet.
Men vad som svider mest är min egen skam, jag valde att lägga min lojalitet fel från början, men jag vet bättre nu.
Men vad som svider mest är min egen skam, jag valde att lägga min lojalitet fel från början, men jag vet bättre nu.
Yah man.
Det är mars nu va?...
Ja, jag har flyttat ihop med Alex. Bor i en tvåa på Ringen, högsta våningen män. ;) Är riktigt mysigt och fint! Måste typ snart bjuda familjen på middag, de bara väntar ju.. Det känns sisådär haha, vi är ju så många, det blir satans tight.. Funderar på ett "barnbord" precis som Richard har haft hemma hos sig, annars får folk ta med sig stolar alltså. Vi har fyra stolar, haha. Vi kan sitta i knäet på varandra allihopa! Det blir ju en superrolig middag för oss alla...
Jobb är det lite svårare med. Eftersom jag sökte mest butiks/säljarjobb hade jag superproblem med att få jobb, ingen vill ju riktigt anställa någon till butik som inte har erfarenhet, så jag sökte in mig till arbetsförmedlingen. Två veckor efter inskrivningen började jag en utbildning inom service/sälj, inriktning butik, ahaha lucky meee!
Så den kör jag på nu. Svårt att få till pengar bara, ett krav på arbetsförmedlingen är ju att söka jobb aktivt, men..? Jag vill ju gå klart kursen! Den består ju inte bara av sex veckor teori, så man får lära sig alla grundkunskaper man behöver, utan också 9 veckors praktik! Det är ju SÅ jävla bra! Man kan ju dessutom fylla i de eventuella små IG'na man har på slutbetyget genom ett enkelt prov. Jag vill helt enkelt gå kvar kursen, för det är butiksjobb jag vill ha nu. Och det är klart jag vill satsa på det nu. Så alternativet för mig är att söka jobb jag inte kommer få, sommarjobb (med ca 60/timmen) eller jobba satan på helgen, som sagt vill jag ju satsa på kursen så det senare lockar inte alls. Vi får se hur livet artar sig framöver.
Puss på er! <3
Vet ni vad..
At this point, it can only get better! Jag har ändå självförtroende i att jag i mars förhoppningsvis har både sambo och jobb. Kampen börjar imorgon, idag har varit en morgonrocksdag :) nu börjar jullovet!
Where do I belong?
Känns så vidrigt hemskt när jag med svansen mellan benen frågar Alex farsa och hans tjej om jag får stanna här imorgon trots att ingen annan kommer att vara hemma. Jag skäms för att fråga men hellre tillfällig ångest ikväll än en hel jävla dag med press imorgon. Mamma ska ju jobba hemifrån och jag vill inte vara med henne. Jag älskar henne men nej, jag tål henne inte. Men skammen bränner ändå på kinderna och jag önskar att jag hade ett hem.
Fiifan, två inlägg på TVÅ DAGAR. I RAD.
Helt fucking otroligt. Men jag känner att jag måste skriva av mig, jag orkar inte prata om det men behöver ändå få ut det. Måste bara få ur mig det.
I tre dagar hade jag en lägenhet. Jag och Alex drömde ihop en inredning, vi kollade på möbler, priser och ritade upp den på papper och i vårat huvud, längtade till fredagen då vi skulle få se den och se våra drömmar på ett mer konkret sätt. Jag kunde dock aldrig skaka av mig en orolighet, och på fredagen kom den såklart. Då hade killen som bodde där fått kalla fötter och ville fundera ett par dagar till, jag fullständigt bröt ihop. För mig var det bara inte en lägenhet, det var ett HEM. Något jag har haft så lite av. Känner mig aldrig hemma, inte här, inte när vi bodde på Bollmoravägen, knappast hos pappa. Mitt barndomshem och lägenheten med Bobo, där hade jag hem. Negativa tänkaren som jag är antog jag att det inte skulle bli något alls, och på söndagen fick jag ju det bekräftat, de ska bo kvar. Jag är helt knäckt. Vi hade familjemiddag i söndags och jag skulle berätta för hela familjen samtidigt, mamma visste ju såklart, det blev ju inget av det, orkade inte ens berätta att jag hade en chans men förlorade den, jag vill verkligen inte prata om det!
Jag vet bara inte vad jag ska göra nu, det här har helt brutit ner mig, jag har ingen energi överhuvudtaget, inget engagemang, ingen lust. På mina lediga dagar sitter jag hemma och gör ingenting, på jobbet fungerar jag på automatik och på kvällarna ligger jag bara ner och vill sova, hela tiden. Orkar inte betala räkningar (har ju dock tid till efter den 25'e), orkar inte kolla på julklappar, orkar inte sminka mig och träffa folk, verka glad. Igår gjorde jag det, tvingade till mig att vara så glad jag kunde, det slutade med att jag nästan la mig ner och sov på en gång när vi kom hem. Jag vet inte vart jag ska ta vägen nu, ska jag och Alex fortsätta på det här dumma sättet som vi gör nu, han ringer mig när han är påväg hem eller redan hemma och vi går hem till honom där jag känner mig som en påträngande "gäst" och sitter inne på hans rum vid varsin dator. I ett eget hem kan jag i alla fall pyssla, fixa, sätta mig vid TV'n och välja vilken kanal jag vill. Det får jag ju inte ens här hemma.
Bara det där med att slippa tänka på alla andra, slippa ha hänsyn till de som bor i rummet bredvid hela tiden, vara tyst och inte höras så mycket för att jag stör. Jag bara stör. Fan alltså.
I tre dagar hade jag en lägenhet. Jag och Alex drömde ihop en inredning, vi kollade på möbler, priser och ritade upp den på papper och i vårat huvud, längtade till fredagen då vi skulle få se den och se våra drömmar på ett mer konkret sätt. Jag kunde dock aldrig skaka av mig en orolighet, och på fredagen kom den såklart. Då hade killen som bodde där fått kalla fötter och ville fundera ett par dagar till, jag fullständigt bröt ihop. För mig var det bara inte en lägenhet, det var ett HEM. Något jag har haft så lite av. Känner mig aldrig hemma, inte här, inte när vi bodde på Bollmoravägen, knappast hos pappa. Mitt barndomshem och lägenheten med Bobo, där hade jag hem. Negativa tänkaren som jag är antog jag att det inte skulle bli något alls, och på söndagen fick jag ju det bekräftat, de ska bo kvar. Jag är helt knäckt. Vi hade familjemiddag i söndags och jag skulle berätta för hela familjen samtidigt, mamma visste ju såklart, det blev ju inget av det, orkade inte ens berätta att jag hade en chans men förlorade den, jag vill verkligen inte prata om det!
Jag vet bara inte vad jag ska göra nu, det här har helt brutit ner mig, jag har ingen energi överhuvudtaget, inget engagemang, ingen lust. På mina lediga dagar sitter jag hemma och gör ingenting, på jobbet fungerar jag på automatik och på kvällarna ligger jag bara ner och vill sova, hela tiden. Orkar inte betala räkningar (har ju dock tid till efter den 25'e), orkar inte kolla på julklappar, orkar inte sminka mig och träffa folk, verka glad. Igår gjorde jag det, tvingade till mig att vara så glad jag kunde, det slutade med att jag nästan la mig ner och sov på en gång när vi kom hem. Jag vet inte vart jag ska ta vägen nu, ska jag och Alex fortsätta på det här dumma sättet som vi gör nu, han ringer mig när han är påväg hem eller redan hemma och vi går hem till honom där jag känner mig som en påträngande "gäst" och sitter inne på hans rum vid varsin dator. I ett eget hem kan jag i alla fall pyssla, fixa, sätta mig vid TV'n och välja vilken kanal jag vill. Det får jag ju inte ens här hemma.
Bara det där med att slippa tänka på alla andra, slippa ha hänsyn till de som bor i rummet bredvid hela tiden, vara tyst och inte höras så mycket för att jag stör. Jag bara stör. Fan alltså.
Hej igen.
Fyy vad jag är dålig på det där med att blogga, vilket är synd, jag skulle ju egentligen vilja vara en sån där strukturerad person som har inspiration nog till att sno ihop ett inlägg om dagen, som folk tycker är intressant och vill läsa om. Kanske nästa blogg... Dock har jag tänkt så de andra två gångerna jag bytt blogg, det gick sisådär... Var ganska aktiv i något år sådär sen lessna man, egentligen rätt tråkigt. Men när man ibland råkar bli alldeles personlig i bloggen och sen slutar berätta adressen för folk av just den anledningen så är det ju inte konstigt om man har typ två läsare. Hej, Tessan och Sol. Hemskt mycket hej och tack för att ni tittade förbi!
Alltså jag har tänkt mycket på vad jag egentligen vill med livet och vart jag är påväg, vad vill jag bli? Jag vill ju egentligen vara som sagt, intressant och strukturerad, när jag egentligen är flummig och hit och dit och upp och ner. Jag är överallt och ingenstans, på samma gång, men jävligt snabb på att dra ett dåligt skämt, i tid och otid. Men inte fan kan jag bli komiker, jag skulle bara stå uppe på scenen och skratta åt mig själv.. Toorrboooll...
Men jag önskar jag var kreativ! Jag önskar att jag kunde måla kanske, sjunga och spela piano riktigt vackert. Men jag har så korta fingrar att jag måste vara överallt på tangentbordet för att ens kunde skriva det här inlägget. Och jag sitter på en laptop.
Något jag har funderat mycket över senaste veckan är ju dock skrivandet, helt fullständigt seriöst. Jag har alltid haft talet och stavningen down, okej att jag snubblar över mina egna ord när jag talar, säger fel och biter mig själv i tungan i tid och otid (främst otid), men skärper jag mig kan jag få ur mig logiska ord då och då, väldigt ofta förvånar jag mig själv faktiskt, sorgligt nog, jag som är så jävla bra när jag bara lägger manken till!!
Idén till skrivandet kom ju dock upp på ett lite tragiskt sätt (tanken kom upp igen ska jag väl säga, har skrivit hela mitt tonårsliv och nog innan det också), efter ett försök till dirty-talk blev reaktionen att jag borde skriva sexnoveller typ. Yeas honey, sätter mig vid datorn dirr. Thank yoooou..
Men han kanske har rätt. Inte om just sexnoveller.. Fan vad pinsamt om det skulle bli seriöst.. "Jaa mamma, jag har fått en bok såld! Du får aldrig någonsin läsa den!". Men minns min svenskalärares frustration, för om jag bara lämnat in uppgifterna i tid hade jag fått MVG utan större ansträngning. Jag minns min bildlärare som fick små texter till mina fula klotterteckningar, fick tillbaka som svar "du är ju riktigt bra på att förmedla känslor i alla fall, men nå VG i bild blir det nog inte..", sen skällde jag på henne då läraren vi hade precis innan henne i princip lovade mig ett VG för han tyckte jag var fenomenal, då fick jag ju det. Hehehehe. Men det var inte det detta skulle handla om!
Så, jag kan måla upp bilder och miljöer och känslor med ord, rätt så bra. Jag vet att jag kan det, jag har drama ut i fingerspetsarna (märker ni det, kära ni?), och jag har talet och stavningen (lite slarvfel sådär), men... Sen efter det? Vad fan ska man skriva om, ska det bli seriöst? Det enda jag känner att jag vill skriva om, det är mig, jag känner att jag har så mycket tankar och funderingar att skriva om, allt jag varit med om och tänker vill jag delge, jag vill bara öppna folks ögon och få dem att upptäcka nya saker. Kan jag göra det i fiction kanske?... För tbh, mitt liv ain't that interesting. Note to self, måste sluta med svenglish hela tiden.
Alldeles för långt inlägg!! Jag måste typ skaffa en anonym blogg så länge där jag kan skriva ut alla mina funderingar, kanske det. Nä, ni kommer nog inte få den.
Puss på er!! <3
Suddenly the reality hits me like a firebolt.
I am about to lose my job. I know this because my boss kinda told me so.
I was kinda depressed.
Best cure to depression?
Sex.
So I went home to my bf.
I have my period.
Fail.
We slept for 12 hours.
Win.
Nu ska jag istället uppdatera mitt cv och personliga brev och panikskicka ut det till ALLT och ALLA.
Funderar på Annas Pepparkakor, lite same same som sushin, fast jag kommer hem och luktar pepparkaksdeg istället för fisk och jag får hem free cookies! istället för sushi. MEGAWIN.
Puss <3
I was kinda depressed.
Best cure to depression?
Sex.
So I went home to my bf.
I have my period.
Fail.
We slept for 12 hours.
Win.
Nu ska jag istället uppdatera mitt cv och personliga brev och panikskicka ut det till ALLT och ALLA.
Funderar på Annas Pepparkakor, lite same same som sushin, fast jag kommer hem och luktar pepparkaksdeg istället för fisk och jag får hem free cookies! istället för sushi. MEGAWIN.
Puss <3
:)
Hej bloggen. Det här är la första blogginlägget på ett par månader eller nåt...
Ville bara säga att jag är så enormt lycklig, oavsett tveksamheter jag haft tidigare när det gäller Alex så har det på något sätt bara sjunkit undan. Jag har fått ur mig all min orolighet och liksom landat. Jag är inte med Bobo längre. Jag behöver inte trippa på tå. Jag får uttrycka mina känslor och min oro utan att det ska bli tjafs. Alex tar så bra hand om mig, jag förstår inte hur jag lyckades haffa honom. Har spenderat varenda kväll hos honom i ca tre veckor och njuter av varenda sekund, tröttnar aldrig på att ha honom nära. Okej. Kanske när han vänder sig mot en i sömnen, kurar in sig och håller om en hårt i sömnen (myyys tänker ni!) och sen drar en hög snarkning direkt i örat på mig. Yeah. Mys till en början, sen, njaa... ;) Men åh, jag är så glad med honom! Nu börjar livet med honom, så får vi se hur det artar sig i framtiden, men nu är jag så nöjd med att bara ha honom.
You and I my darling.
Puss på er! <3
Ville bara säga att jag är så enormt lycklig, oavsett tveksamheter jag haft tidigare när det gäller Alex så har det på något sätt bara sjunkit undan. Jag har fått ur mig all min orolighet och liksom landat. Jag är inte med Bobo längre. Jag behöver inte trippa på tå. Jag får uttrycka mina känslor och min oro utan att det ska bli tjafs. Alex tar så bra hand om mig, jag förstår inte hur jag lyckades haffa honom. Har spenderat varenda kväll hos honom i ca tre veckor och njuter av varenda sekund, tröttnar aldrig på att ha honom nära. Okej. Kanske när han vänder sig mot en i sömnen, kurar in sig och håller om en hårt i sömnen (myyys tänker ni!) och sen drar en hög snarkning direkt i örat på mig. Yeah. Mys till en början, sen, njaa... ;) Men åh, jag är så glad med honom! Nu börjar livet med honom, så får vi se hur det artar sig i framtiden, men nu är jag så nöjd med att bara ha honom.
You and I my darling.
Puss på er! <3
Don't care if your world is ending today, because I wasn't invited to it anyway.
Life is like a mean machine
It made a mess outta me
It left me caught between
Like an angry dream I was stranded, I was stranded
And I'm steady but I'm starting to shake
And I don't know how much more I can take
This is it now
Everybody get down
This is all I can take
This is how a heart breaks
You take a hit now you feel it break down
Make you stay wide awake
This is how a heart breaks
Don't you wanna go for a ride
Down to the other side
Feels so good you could cry
Now won't you do what I told you
I remember when you used to be shy
Yeah, once we were so fine
You and I, why you gotta make it so hard on me
And I'm sorry but it's not a mistake
And I'm running but you're getting away
You're not the best thing that I knew
Never was never cared too much
For all this hanging around
It's just the same thing all the time
Never get what I want
Never get too close to the end of the line
You're just the same thing that I knew back before the time
When I was only for you
It made a mess outta me
It left me caught between
Like an angry dream I was stranded, I was stranded
And I'm steady but I'm starting to shake
And I don't know how much more I can take
This is it now
Everybody get down
This is all I can take
This is how a heart breaks
You take a hit now you feel it break down
Make you stay wide awake
This is how a heart breaks
Don't you wanna go for a ride
Down to the other side
Feels so good you could cry
Now won't you do what I told you
I remember when you used to be shy
Yeah, once we were so fine
You and I, why you gotta make it so hard on me
And I'm sorry but it's not a mistake
And I'm running but you're getting away
You're not the best thing that I knew
Never was never cared too much
For all this hanging around
It's just the same thing all the time
Never get what I want
Never get too close to the end of the line
You're just the same thing that I knew back before the time
When I was only for you
En trött morgon.
Jag diggar Rihanna, she so bootylicious. Hon har lår, hon har en grym röv, muskler, tuttar och framför allt, en spretig attityd som säger she don't give a fuck. Där har vi en riktig role-model. Varför en sån stark karaktär väljer att göra en mix med trasiga Brittan Spears och totalförstöra hennes låt är en annan sak, synd att även de bästa ska vara så PR-törstande.
Nu har jag suttit i en timme den här morgonen och letat lägenhet på bostad bums. Hoppas innerligt på en trea som är någotsånär fräsch, egentligen bryr jag mig inte så mycket om själva lägenheten i sig, jag vill bara ha någonting jag kan kalla hem, det kan jag inte här. Kan ju knappast låtsas som att jag inte heller är lite avundsjuk på dessa utan jobb som ändå får lägenhet, tjoff, bara sådär. Som har föräldrar som ordnar allt åt en. Fan alltså. Okej, min mor har väl också erbjudit sig låna mig pengar för att jag ska kunna köpa lägenhet. Typ ett ombyggt förråd som blivit en etta med minimal kokvrå. Yeeeessss...
Varför jag inte uppdaterar så mycket just nu är främst för att intresset svalnat och tiden har inte räckt till, men intresset har ju främst svalnat för att mitt tangentbord är cp. För varenda gång jag trycker på caps öppnas favoritfliken. Varfööööörrrrrr. Shift vill jag knappt prata om, här får ni se vad jag får upp om jag försöker göra ett utropstecken, ni vet, om inte hela sidan laddas om.. Nä, den ville inte. Laddade bara om sidan, och stängde av mitt ljud av någon anledning. Fattar inte, orkar inte, ska kasta ut hela skiten alltså.
Puss på er <3
-
I once told you it was lucky I wasn't the kind of girl that sat up by the phone waiting for your call.
I lied.
I lied.
...
Waiting for your
Call, I'm sick
Call, I'm angry
Call, I'm desperate for your voice
Listening, to the songs we used to sing,
In the car,
Do you remember,
Butterflies,
Early summer...
It's playing on repeat,
Just like when we would meet..
Like when we would meet.
Call, I'm sick
Call, I'm angry
Call, I'm desperate for your voice
Listening, to the songs we used to sing,
In the car,
Do you remember,
Butterflies,
Early summer...
It's playing on repeat,
Just like when we would meet..
Like when we would meet.
All I want is the things I will never ask for.
Why I hate girls. They're always thinking too much, they talk too much, they always want too much attention. Some go to extreme lenghts to get it, some settle themselves with blushing at the flattering comments they get, though they knew this was coming, since they put on make-up and dressed up just to get these kind of comments. Although, they would never, ever, admit it.
Worst of all, together with the over-thinking part, is their ego. If they love you, you can assume that they will analyze every word you tell them, if you don't sound excited at hearing their voice, even if it's just once, they will assume that something's wrong. They will assume that they did something wrong, that you're ignoring them, that maybe you did something wrong... They always think it has something to do with them.
Can't help it - I'm a girl. I was born this way, baby. And I hate it.
BLOGG.SE LÄSER MIN BLOGG!
Så måste det ju vara, eftersom jag senaste inlägget skrev om det i senaste inlägget, "följade fördelar med PRO: inga annonser på din blogg omfgwtfbbq!!!", yeah, impressive. Nuuuu står det såhär!:
"-Tillgång till Premium-teman
-Premium-teman anpassade för iPhone, Android och iPad
-Inga annonser på din blogg"
"-Tillgång till Premium-teman
-Premium-teman anpassade för iPhone, Android och iPad
-Inga annonser på din blogg"
De lyssnar på mig. Måste vara så.
Anyways, senaste skiten är att jag såklart tagit studenten, en heeeelt galen dag som jag lätt skulle vilja uppleva igen. Tyvärr går ju inte det... Men man har som tur är lite minnen kvar! Så jag blev inte såååå galet full.. Fast jo, det blev jag. Men äsch, jag minns bara lite tjafs med brorsan, så good shit, good shit..
Fick börja jobba på en gång efter bakishelgen, jävligt jobbigt men vafan, det är lika bra att sätta igång på en gång. Fick jobb på Leröy, ett norskt fiskföretag. Jobbade som lagerpersonal, åtminstone enligt kontraktet... Egentligen så var jag främst tvättant och hjälpte till i lagret när jag var klar med tvätten. Ganska chill jävla jobb faktiskt! Bara tvätta, tumla och vika. Ensamt, men skönt. Jag fick ta rökpauser när jag ville, så jag ska inte klaga. Men nu har man fått en befodran, sisådär tredje veckan, fast anställning och sushiansvarig! Sååå, hallaaaahh, nu har jag fast jobb med bra pröjs, har köpt iPhone just idag och allting, har skrivit över mobilabonnemanget på mig och ska börja betala hyra... Ska starta ett sparkonto också och lägga över åtminstone hälften av lönen på en gång...
Alltså, jag vet inte vad som hände, men plötsligt känner jag mig så jävla vuxen. Hur gick det till?
Puss på er! <3
blahblah...
And I'd give up forever to touch you,
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be,
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment,
And all I can breathe is your life,
And sooner or later it's over,
I just don't want to miss you tonight.
And I don't want the world to see me,
Cause I don't think that they'd understand.
When everything's made to be broken,
I just want you to know who I am.
Blogg.se är kul.
"Din nuvarande medlemsnivå är Bas. Uppgradera till PRO för följande fördelar:
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be,
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment,
And all I can breathe is your life,
And sooner or later it's over,
I just don't want to miss you tonight.
And I don't want the world to see me,
Cause I don't think that they'd understand.
When everything's made to be broken,
I just want you to know who I am.
Blogg.se är kul.
"Din nuvarande medlemsnivå är Bas. Uppgradera till PRO för följande fördelar:
- Inga annonser på din blogg "
Det var många fördelar du.
Puss på er! <3
