Nu är nyckeln lämnad.

Pratade med Bobo, Simon hade varit hemma och de hade haft en trevlig pratstund. Och Bobo hade bjudit på munkar, skitgoda var de tydligen. Hm.. Och nyckeln är lämnad. De ska ha kontakt ifall de hittar något som är hans.

Varför bränns det i min mage? Känns det som om min pojkvän ska ta mitt parti? Well, klart det gör! Jag är arg för att jag inte får ge tillbaka, skälla på honom för att han är så svag och feg som låter hans bror ta hans fight, han som går och snackar skit utan att veta vad som egentligen hände och vem det var som sa vad. Jag är arg för att han inte har respekten nog att se mig i ögonen, att våga prata med mig, att han bara bajsar på allt som hette vänskap. Jag är inte sån som efter ett stort "bråk" där ingenting blir utrett bara lämnar det och blir best friends igen. Jag kan inte det! Människan jag bråkar med måste ta skit från mig, så är det bara! Jag måste få ut min äckliga ilska och vi måste reda ut något.
Men det är inte värt det, tydligen. Han har ju ändå flyttat nu. Fuck that!
Var det värt det att jag, den räddaste, yngsta och svagaste av dem alla ska ta smällarna? Jag mår fortfarande dåligt av det!

FUCK ALLT. Jag är så arg på allt just nu! Jag vill bara sluta skolan, försvinna från jorden och gå till ett äckligt jobb, dag in och dag ut och fortsätta vara bitter och hata människor.


Death to the ladies first, then the gentlemen
All sorts of tax-free face-lift-abortion-nervous-break-dance
Satanic girls gone wild
Truly fuckin' suicidal

First, you try to fuck it
Then, you try to eat it
If it hasn't learned your name
You'd better kill it before they see it
It's arma-goddamn-mother-fuckin-geddon

I've got a black eye of a soul
My morals in a hole
I wish I was still dead
But the TV said its just a tropical depression
Pointless intervention, legal separation
Call my dealer or my lawyer, "We've got a situation!"


Puss för fan.

New conclusion

Simon lär dra rent officiellt innan imorgon, för då ska hyran vara betald. Gardiner är borta, några lampor är borta och väggarna är kala. Rena jävla ångeststället! Jag som är uppväxt med min mamma blir ju helt tokig, mamma är ju galen i tavlor, gardiner och mattor, så jag är så van vid sånt skit! Nä, men vi har fixat gardiner och en lampa. Så fort vi får en stång så blir det fiiiinfint! Vårat vardagsrum kommer se underbart ut!
Det är helt grymt, vad än Simon tar fixar vi nytt inom bara några timmar. AWESOME!

Puss på er! <3

I fucking hate mondays...

Jag kunde inte sova inatt.
Vet ni vad det innebär?
Just ja.. Jag är lagom bitter och hatisk idag.

Jag vill hem och soooova!! En enkel fråga med ett enkelt svar, varför får jag ALLTID ont i huvudet efter en skoldag? Nej det är inte för att vi får så invecklade uppgifter så att dagen blir för ansträngande...

Fan vad jag hatar skolan. UÄH. <-- Nu har jag spytt på den också!


Edit:
Okej. Skittrevlig dag. Jag hatar när det blir såhär.
Först är dagen helt okej. Visst inte kul att inte kunna sova men det var en helt okej morgon. Så gick jag till skolan, tråååkigt men ändå, okej. Sen fick jag ont i huvudet för att ja, min klass är som den är. Sen får jag veta något som faktiskt fick mig att hoppa av excitement (den rätta översättningen borde väl vara upphetsning, men det låter så fel..), jag kan inte skriva om det förrän det är bestämt, PLUS att jag fick en trevlig pratstund med Therese, får aldrig chansen för sånt längre.. Men på vägen hem ser jag någon som jag absolut inte vill ska se mig sliten och äcklig, så jag skyndar mig hem och tänker att där finns tryggheten.
Tjena. Hemma är Simon med någon tjej med minimala skor. Jag vet inte om det är hans mamma eller någon av hans systrar, men det spelar ingen roll. Jag är inlåst på rummet nu. Jag har faktiskt ingen lust att bli utskälld igen.
Fan. Tar igen det med att plugga i alla fall. Fan vad illa att man inte känner sig välkommen i sitt egna hem?... 
Puss på er! <3

"Din typ".

Innan jag sätter igång med dagens ämne tänkte jag skvallra lite om att Sara är nu bakis för första gången i sitt liv! Jag njuter i fulla drag, jag tycker det är skitkul. Stackarn har varit uppe några timmar nu och fortfarande inte vågat äta. Jag hade också lyckan (hmm..) att bli hennes första fyllesamtal. Klockan tre på natten. Fan vad grinig jag blev. :P

Anyways, vad jag tänkte prata om idag är att jag har tills nu irriterat mig som fan på de där jävla människorna som frågar mig "men vad är din typ då?" när vi pratar killar. För jag har inte haft en aning, ingen av mina killar har något större gemensamt. Jag trodde inte jag hade något speciellt jag drogs till utseendemässigt liksom. Visst, fina ögon och fint hår.. Men det funkar inte för alla, för Bobo till exempel hade ju inget hår när vi träffades.
Men nu, mina vänner, har jag fanimej kommit på det. Jag vet vad "min typ" är! Vad jag mest dras till och tycker är sjukt sexigt.
Man kan summera det lite enkelt med att säga att jag vill ha en man. Det ska fanimej vara en riktigt karl. Grova arbetshänder (vilket Bobo har) muskulösa armar (vilket Bobo har, dock är hela han slank men muskulös) och vara längre, större på något sätt, jag vill känna mig trygg och beskyddad i hans armar. Och inga jävla kycklingben. Finns inget osexigare än smala kycklingben.
That's my type. Tycker att Bobo stämmer rätt så bra in på allt. ^^

Nu blir det frukost!
Puss på er! <3

Förlåt mina läsare.

Det har varit ett tag sen jag klagade på min mamma, när jag bodde hos henne klagade jag på henne i varannat inlägg typ. Men nu när jag har mens irriterar jag mig på allt, och igår gick jag runt och tänkte på en sak hela dagen som fick mig att bara hata henne, bara sådär.

Såhär var det i alla fall. När syster skulle flytta till Umeå för att plugga blev det inget av att åka upp med hennes hyfsat nya säng, den var på tok för stor. Den hamnade hos oss "så länge" och mamma tog över min säng. Och där började min kärlek. Jag tjatade så jävla mycket om den där sängen, jag spenderade nästan varenda stund i den när jag var hemma, uteslut misstolkningar där tack. Och mamma sa det efter ett tag, "men tror du verkligen att hon kommer vilja ha tillbaka den? Jag får väl helt enkelt betala av henne om hon vill det.. Den är din nu!" och jag var sååå lycklig. Jag har inte haft en hyfsat ny säng i hela mitt liv, allt har varit begagnat eller ärvt. Så att faktiskt få en som bara var köpt några månader tidigare, utan skavanker, var ju rena jävla himmelriket. Även nu när jag bor med Bobo blir jag överlycklig så fort mamma åker bort, det betyder att Bobo inte har några problem med att vi bor där tillfälligt och vi kan sova i MIN säng! <3
Och nu är det så att pojkens säng är lite gammal. Den gnisslar och fjädringen börjar ge upp och bäddmadrassen är enormt tunn och vi båda vaknar med ont i axlar och rygg jävligt ofta. Så jag började spekulera för mig själv om vi skulle flytta över min säng ett tag, så kan vi ställa hans säng i mitt gamla rum, för det är ju fortfarande inte säkert att det är "forever" liksom, även om man så gärna vill. När jag delger mina tankar till mamma säger hon med ett finurligt jävla leende som gjorde att jag ville slå in tänderna på henne "jaa det går väl för sig. Men vi får diskutera hur du ska börja betala tillbaka till mig då."

HoldupholdupholdUP!
Någon som minns när jag klagade som faaan över pappa för den där underbara Camaron? Han vet att jag hade kämpat med näbbar och klor för att ärva den bilen. En dag får jag (bara jag, konstigt nog) plötsligt ett sms som säger "ni ungar får den! Den är eran, gör vad ni vill med den!" så jag ringer honom och börja prata om att köra ner den till Stockholm för att mecka med den, då säger han "jaha. Men jag ska ha 20.000 för att flytta ner den. Om ni säljer den ska jag ha min del av priset." VA?! Nyss FICK vi ju den, varför ska vi betala för den om han formulerar sig som om den är en gåva? Okej om vi skulle betala en viss del om vi faktiskt rustar upp den och säljer den, det var hans plan sen början, men han vet att jag älskar den, varför skulle jag göra det?
Och vad som då gjorde mig så förbannad över mamma är för att hon gör precis likadant. Hon har inte heller betalat Cissi ett skit för sängen, så om det är någon jag ska betala av är det ju henne. OCH varför formulera sig som att jag får den om jag ändå ska betala för den senare? Och hon som klagade sååå mycket på pappa.. Hon är ju sååå mycket bättre...
Ännu ett patetiskt försök av mamma till att få mig att flytta hem igen. Jag stannar hos Bobo oavsett vad, jag kan leva på nudlar en hel månad utan problem, med ryggproblem och allt. Vi bråkar mycket mindre än vad jag och mamma hade gjort om jag fortfarande bott hemma. RAAAGE.

Puss på er! <3

Nya observationer.

Okej, det snöar ute. VAAAAAA!
Jag var så jävla grinig när jag gick till skolan imorse, och nu är det dessutom större flingor. Kommer de fastna på marken? Well, enligt aftonbladet kommer det att lägga sig ett täcke nu över torsdag, fredag, lördag, men att på söndag kommer det bli femton plus. Underligt väder.

Alltså, jag vet inte vad jag tänkte när jag var hos sjukgymnasten förra veckan, jag vet inte om jag skrev om det. Men jag var i alla fall hos en massör/naprapat och allt vad det kallas, skittrevlig men lagom läskig kille som hette Fonzie, han såg väl ungefär ut som en typisk MC-knutte. Inte direkt någon man skulle kunna tänka sig som massör alltså. Men det var i alla fall underbart. Det är inte direkt en dröm för mig att bli runtslängd och ha en flåsande tjock MC-knutte över mig som tar på mig, men det glömmer man snabbt, tro mig! Det var rena rama jävla himlen, han visste precis vilka punkter där jag hade ont, han sa till när det skulle göra ont och allting var bara perfekt. När jag gick därifrån var jag så avslappnad och lycklig att jag såg ut som om jag haft sisådär fyra timmars sex. Trötta men nöjda ögon och tokrufsigt hår. Underbaaart. Och jag vet inte vad jag väntade mig skulle hända efteråt, men jag trodde faktiskt att resultatet skulle hålla i sig längre än en vecka. Men nä, jag var där förra måndagen och redan i lördags så pajade min rygg igen, och jag vet inte om det har att göra med min mens, men igår kunde jag knappt sova för att jag hade sån värk i mage och rygg. Fifan. Jag vill inte gå tillbaka en gång i veckan, trots att det var underbart, men det kostade ju faktiskt lite också. Får se hur det löser sig...

Och i övrigt så vågade Simon prata med mig imorse, han sa godmorgon. CHOCKERANDE.
Och vi planerar även Sols möhippa! Vilket jag säger bara för att retas, eftersom jag vet att hon läser. ;)
Puss på er! <3

Senaste nytt.

Lite kort sisåhär. För det första så har vi internet hemma nu igen, tog inte ens en vecka så fixade vi så vi är helt independent från Simon. It feels great. Han har vågat prata med mig nu, eller ja, han frågade vad vi gjort av alla skorna när vi städat. That's it. Modigt ju, grabben!

Och jag har haft sån äcklig mensvärk och skit idag så jag var för deppig för att röra på mig. Jag har suttit och letat igenom min dator heeela dagen för att rensa den och lägga över skit på externa hårddisken och på Bobos dator.
So, now, if you'll excuse me, SYSTEMÅTERSTÄLLNING!
Ses senareeee, i alla fall om viruset dööör!

Puss på er! <3

Jaja, nu blir det lite mycket.

Tycker det är dags för en sån där "uppdatera hysteriskt ofta"-period igen. Men ni vet likaväl som jag att det inte är långvarigt. Eller stavas det långvarit? Same same.
Ni vill ju veta vad som händer med SIMON?! Eller huuuuuur?
Well, han vågar prata med Bobo nu i alla fall, lite såna enkla frågor. Typ "hur är det i höften?" och "ska du jobba?" sa han imorse. Första gången han pratade med oss sen i måndags. Mig däremot, hah! Jag är fortfarande luft och jag stormtrivs, hela mitt inre rent av spinner när jag ser honom stirra ner i golvet för att försöka undvika att få ögonkontakt med mig, att höra honom racea förbi bakom mig för att han inte klarar av att vara i samma rum som mig för länge.
Jag är just nu högre rank än honom, och det känns sååå braaa!

I övrigt? Stress över skola, och pms så in i helvete. Och lite ångest för att jag kommer missa ännu ett moment som kommer bli ännu en rest idag. Fullt medvetet också. Det är simning idag, my friends. Vilket betyder att egeeentligen ska jag slänga in mig naken i ett duschrum, utan några som helst dörrar att gömma sig bakom, fyllt med slanka tjejer med fylliga bröst och rumpor och allt var det är. Och där ska jag komma in, rödprickig med tjocka lår och otränad mage och en liiiten ojämn färg på kroppen och finnigt ansikte. JAJA. VERKLIGEN.
Nej tack.

Men nu är det radio! Så, pusspuss på er! <3

Intressanta iakttagelser:

Jag har tappat mycket av det engelska språket. Sånt gör mig deppig, särskilt när vi inom en vecka eller om det är två ska göra nationellt prov i engelska. Jag ska börja prata engelska utanför skolan. Men det är pinsamt för jag säger fel och jag är så van vid att allt blir så jävla korrekt.

Min rumpa är blek. Jag har solat solarium två gånger inom loppet på tre veckor och kanten från trosorna syns otroligt bra fram, men bak är jag lika blek som alltid. Nästa gång jag har råd ska jag köpa tid i ståsolarium och trycka röven mot rören.

Det är jättevarmt och skönt ute nu! Men fotolektionen vill jag hellre sitta inne på. Fan vad tråkigt det här har blivit, jag ångrar mig, jag vill jobba inom radio, jag skiter i foto!

Jag har pms. Igår började jag böla när jag såg sista avsnittet av Scrubs. Det var så fiiiint och man fick se folk som hade dööött och de kom och sa hejdå till J.D!!! Usch vad jag är deppig. :( Orolig av mig också, men oftast, som nu, mår jag faktiskt ganska bra.

Jag älskar coop. Toapapper för femton spänn? Halleluja!

Puss på er! <3

Det kommer att fixa sig till slut.

Tjolahopp, är i skolan, enda stället jag har internet just nu om inte mamma ska få en extrem mobilräkning!

Igår gömde sig Simon på sitt rum och vågade inte visa sig utanför, han vågade inte ens säga något när Bobo knackade. Så vi låter honom vara, väljer han att ignorera hela alltet så fine.
Vi var på ikea igår i alla fall och köpte hem tallrikar, en kastrull, bestick och annat kökstillbehör. Om vi ändå inte får använda varandras saker, eller om nu Simon flyttar, så känns det skönt att vi har våra egna grejer. :) Sen hade vi en mysig filmkväll med Fiio, jag tror faktiskt det är bra för oss att inte ha internet ett tag, så vi inte bara kan sitta och spela. Nu måste vi bli lite socialare, och jag måste plugga. Jag undrar om Simon trodde att det skulle bli ett slag i våra ansikten genom att ta internet? HAH, vilken felräkning i så fall. Han vet väl inte att mamma brukade koppla ur internet flera gånger när mina betyg failade i högstadiet. Jag vet hur jag kan roa mig själv utan internet på datorn. Jag har bunkrat upp, jag har hundratusentals filmer, massa musik på datorn (vem behöver spotify?!) och texter, bilder som behövs redigeras. Och jag behöver ändå plugga, så OM det nu kommer sig att Simon någonsin läser det här: TACK SÅ MYCKET! Tack för att du tog internet! Det kan behövas faktiskt. :)

Idag ska jag stanna i skolan ett tag och plugga, jag blir ändå distraherad hemma. Har tagit dit en boxer från morsan med kort och grejs, så tv har vi... Det funkar alldeles fint om man behöver distraktion från pluggande.
Fyfan. Jag mår till och med bra idag. Jag är inte orolig. Vi får se om det får hålla i sig. :)

Puss på er! <3

Vilken jävla röra.

Hur fan kunde jag tro att jag skulle kunna sluta röka? Just nu, när allt bara faller i bitar? Jag funderar på att bli pessimist, det här med att vara positiv har inte gått så jävla bra för mig senaste tiden, känns som om varje gång jag tänker att det kommer bli bra så händer det jag aldrig hade kunnat tro skulle hända.

Jag har i alla fall börjat skolan igen nu efter lovet, lovet var lugnt men jag var oförklarligt deppig, jag vet inte varför. Kände jag på mig något redan då?
I lördags var Simon snäll och sov någon annanstans så att jag och Bobo kunde ta det lugnt och kolla lite på film och dricka vin tillsammans för att fira våran ettårsdag. I söndags vänder Simon på sig totalt, förklarar lite lätt att hans brors kontrakt går ut, "han in, ni ut, sista maj".
Vi har ingen annanstans att ta vägen! Ingen av våra föräldrar har plats för oss, glöm att vi skulle hitta en lägenhet på så kort tid.. Så jag pratar med Natha och ber om hjälp, ber henne göra vad hon kan för oss, som pratar med Charlotte och plötsligt hade vi bytt rank. Simon var inte den som hade hand om lägenheten längre, det var vi. Men anyways, jag sa att jag kunde ta the blame liksom. Dålig idé. Simon börjar tjafsa med mig på en gång på söndag och sa att jag ska försvinna därifrån, lämna min nyckel eller börja betala hyra. Fine, jag slutar väl skolan och börjar jobba. Fuck you! Han vet och har alltid accepterat att jag har betalat på det sätt jag kan. Både Charlotte och Natha blir tokiga och säger att jag ska stanna med Bobo, så jag stannar. Det slutade med att Simons bror hoppade på mig igår när Bobo jobbade och började skälla på mig och till slut gav mig ett nummer som jag skulle ringa "ifall jag ville något". Jag fick aldrig veta om det var till honom eller inte. Jag tvivlar på det.

I hela röran känner jag hur jag bara blir bitter. Jag sover dåligt, jag kan inte ha en bra dag för det är något som fuckar sig. Allt är skit, människor är skit, jag ser det mer och mer.
Kändes förjävligt när Simons bror hoppar på mig sådär. Jag är så fruktansvärt rädd för konfrontationer av män, såna som är större och starkare än mig, det går way back sen jag var liten. Skäller en man på mig så vill jag krypa ihop och gråta, för jag är så rädd att han ska slå mig, så jag börjar skaka okontrollerat. Och det spelar ingen roll att jag vet att jag inte borde skämmas, jag borde stå på mig, jag har mer rätt att vara där än någon av dem som det ser ut nu, ska han komma in i Nathas lägenhet och skälla på mig? Säga att jag är smuts? Både Natha och Bobo flippade men jag är fortfarande rädd, även om det var massa timmar sen nu. Jag vet inte ens vad jag är rädd för! Jag är rädd för att bli utpekad kanske, påhoppad, vad som helst.
Av det jag har hört i alla fall så är inte Simons bror det frommaste lammet. Ska man börja rusta för strid?
Fan vad jag hatar allt. Jag vet att det löser sig, men när?

Puss på er! <3


RSS 2.0