Vet du vad.

Nu känner jag själv att jag får ta och skärpa till mig lite här på bloggen. Under mitt och Bobos förhållande har ni, mina läsare och vänner, utanför och i bloggen hört en massa skräp. En massa om att vi är svartsjuka och massa skit om att jag inte tycker om Bobos ex. Nu, när vi snart firar sex månader, känner jag verkligen en förbättring i mig själv. Jag har blivit så lugn. Jag måste bara berätta om min förändring, min förbättring.

Det började med att jag mådde dåligt av att höra om hans ex, till att jag blev förbannad och ville döda någon. Jag vet inte varför, jag funderade över det där grymt mycket, för egentligen förstod jag aldrig det själv, och stackars Bobo fick ta alla smällarna jag gav. Bokstavligt talat.
En teori som mycket väl kan stämma är att jag älskar honom för mycket, och vill ha honom för mig själv, heeelt för mig själv. Att de exen ens existerar visar att han kanske inte kommer vara bara min, och att han tillhört någon annan tidigare. Bara tanken på vad de gjorde tillsammans har fått mig att vilja skrika rakt ut.

Men nu har vi börjat prata mer, på mitt initiativ. För jag har blivit lugn, börjat fråga mer, blivit mer nyfiken. För som jag alltid sagt, man lär sig alltid något av ett förhållande, hur kort det än är. Jag antar att jag ville veta mer om vad han hade lärt sig av dem, för det kanske finns kvar, det kanske påverkar oss på något sätt. Jag undrar hur annorlunda han behandlar mig jämfört med dem.
Jag träffade Tessan en gång, när det hade gått kanske en månad. Jag blev inte ens arg, jag blev ledsen, jag blev blyg och osäker. Hon var ju så fin, well, tyckte jag. Vågade inte ens hälsa, det kändes så stelt. Idag såg jag henne igen tror jag, gick förbi henne på vägen till skolan. Och jag reagerade inte ens! Jag sms'ade Bobo om det och jag tyckte jag kände att han blev lite nervös, eller hur man ska säga. Men jag mår inte dåligt, jag blev inte på dåligt humör, och bara det gjorde mig på bättre humör. Nu är jag rasande stolt över mig själv. Bobo may not notice, men Sara gör det och säger att hon också är stolt och att jag är duktig, det säger Fiio också.

Jag är så duktig. Jag är duktig. Jag är kär. Och han är bara min, oavsett vad som hänt honom tidigare eller vem som varit med honom tidigare. Som jag sa för flera år sen, vi lever i nuet och i nuet har jag honom.
Puss på er. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0