disposableteen

Till och med jag som kör så mycket på den där "älskadigsjälv!"-grejen har dagar som jag hatar mig själv. Eller inte mig. Men mina känslor som jag inte kan rå för.
Ja, det här blogginlägget handlar om kärlek. Om det påverkar någon så är jag ledsen, men det är min blogg. Jag skriver det jag har innerst inne.
Förlåt.

Och nu är det helt blank. I mitt huvud och allt. Jag har längtat ända sen sommaren efter något seriöst, att hitta en riktigt bra kille att verkligen bli kär i. För varför känns det som om alla mina kompisar skaffar sig skitbra förhållanden som håller megalänge? Varför är alla så kära och lyckliga förutom jag? Jag trodde jag hade hittat början till mitt första långa förhållande efter ett liv med bara tillfällig närhet för en tid sen. Men som det brukar göra så funkade det helt enkelt inte. Och jag har alltid problem med seriös kärlek, inte undra på att jag så mycket hellre vände mig till tillfällig närhet. Men nu finns det inget mer jag längtar efter. Någon som känner varenda liten vrå av mig. Någon som tycker om mig trots alla dåliga sakerna jag gör. Ja, ni kanske förstår hur jag menar. Men jag blir så ledsen bara. När jag letar, hittar jag kanske en, en jättebra underbar kille som är helt rätt liksom. Och då failar jag. Det som började stiga föll bara platt och jag upptäcker att jag inte känner något alls längre. Liksom, vad kom det ifrån? Hur kan man bara tappa känslor innan de ens börjat växa? Hur kan man tappa intresset utan att vilja det? Jag vet inte, men jag blir så arg på mig själv, för det är ju mitt fel att det inte fungerar till slut och det slutar bara med att jag sårar folk, och jag kan inte ens förklara exakt varför. Vad ska jag säga? "Förlåt, men plötsligt så känner jag inget längre". Jamen då blir de nog glada serdu.
Tre killar fanns det nu. Tre jättefina, snälla killar som alla råkade få känslor för mig. Jag orkar inte, jag hade ärligt talat velat att det var tvärtom, kan inte jag bli olyckligt kär istället? Jag vill inte vara den som måste säga nej.
Varför måste det vara så svårt att hitta någon bra? Kanske är jag som syster min och är rädd för seriösa förhållanden, liksom undermedvetet, eftersom hon inte hade ett riktigt förhållande förrän hon var nitton, men det varade faktiskt i två år. Duktiga syster. Men vad händer med mig då? Kan inte drömprinsen hitta mig snart.

Boy, we've had a real' good time
And I wish you the best on your way
I didn't mean to hurt you
I never thought we'd fall out of place

I have something that I love long
But my friends keeping telling me that something's wrong
Then I met someone

And babe, there's nothing else I can say
I wish you'd never looked at me that way