disposableteen

Sitter i ett kalt rum, det är slitet, dåligt målat, dock med en mysig blå heltäckningsmatta. Jag hör några avlägsna inspelade röster och lite av luftkonditioneringen, det är bara lysrörsljus, det känns kallt. Det här är min praktikplats. Jag sitter helt enkelt ensam med en telefon och ska ringa, men jag kan inte. Det är för mycket tankar och funderingar som tar min koncentration, hela jag skriker förvirring, och det gäller allt just nu. Vad vill jag göra, med allt? Byta praktikplats eller inte? Har pratat med inger om det nu i alla fall och jag får äckligt dåligt samvete, hon vill fortfarande att jag ska göra ett reportage innan jag går, men jag känner att jag inte kan. Jag har gjort det förut, jag vet hur man gör, men med så mycket annat att fixa är det svårt, det är mycket i skolan och jag har ingen tid att ta läxor från praktiken. Pengar är ju också ett ständigt problem, stressen också med allt som måste ordnas och fixas inför studenten. Jag kommer vara så glad när allt är över, trots att jag måste jobba. Visst kommer jag sakna skolan, det gör jag redan nu. Jag saknar ettan, så naiv man var då, såg fram emot studenten, och man var så övertygad om att man hade gjort rätt val, tagit rätt väg. Jag har tappat så mycket entusiasm... Jag söker mig till all sorts trygghet nu, allt som kan få mig att glömma all denna press, men vad gör man när även tryggheten börjar göra en osäker?...