Ensamheten slår in.
Ensam ändå synligt älskad, om än ytligt
När jag drömmer ser jag toppen av ett isberg
När jag vaknar vet jag knappt vad det betyder
Vi har aldrig setts på riktigt, vet du vad?
Jag bryr mig inte, Jag är kär i bilden av dig
Inte i dig
Vi ser varandra genom reflektionen i ett fönster
Och ger varandra bilder utav helt perfekta mönster
Om jag ens någonsin haft brister måste Gud ha glömt det
För jag får alltid löv. Som marken får sent på hösten
Har varit ensam i ett bra tag nu, känns det som iaf, längre än vad jag är van vid.. När jag kom hem igår runt halv nio-nio käkade jag middag, kollade på lite film och muntrades upp lite av Gone in 60 seconds, åtminstone tills jag somnade i soffan... Jag vaknade med ett ryck och tänkte "shit, får inte somna, jag får inte missa Eleanor!" (kom igen, ni måste ha sett Gi60s och fatta vad jag menar!), när jag glodde på tv'n tog det runt tio sekunder innan jag insåg att det är en helt annan film som rullar. Jag kollar på klockan och ser att hon är ett på natten, bara att knalla upp, borsta tänderna och gå och lägga mig.
Idag har jag varit seg hela dagen, druckit te för den här jävla hostan jag helt plötsligt fått, jävla förkylning ska inte hålla mig stilla, no no. Har städat, diskat, plockat ut mina jävla flyttlådor och nu, innan jag hoppar in i en dusch, ska jag gå några vändor ner till källaren och miljöhuset och slänga in olika saker på de olika ställena. Fyfan vad jag är trött, men ännu värre, fyfan vad jag känner mig ensam nu. Jag ska i alla fall, efter en lång och härlig dusch och kanske en middag, övertala Rullen att ta en öl med mig någonstans. Bästa sättet att bota ensamhet, öla med en trevlig vän!
Och ja, ensamheten kan ju ha att göra med att min äckliga telefon varit tyst hela dagen. Men har insett en sak, jag har en catchphrase. It goes like this: "det löser sig!" <- seriously, säger det hela tiden typ.
Puss på er! <3
När jag drömmer ser jag toppen av ett isberg
När jag vaknar vet jag knappt vad det betyder
Vi har aldrig setts på riktigt, vet du vad?
Jag bryr mig inte, Jag är kär i bilden av dig
Inte i dig
Vi ser varandra genom reflektionen i ett fönster
Och ger varandra bilder utav helt perfekta mönster
Om jag ens någonsin haft brister måste Gud ha glömt det
För jag får alltid löv. Som marken får sent på hösten
Har varit ensam i ett bra tag nu, känns det som iaf, längre än vad jag är van vid.. När jag kom hem igår runt halv nio-nio käkade jag middag, kollade på lite film och muntrades upp lite av Gone in 60 seconds, åtminstone tills jag somnade i soffan... Jag vaknade med ett ryck och tänkte "shit, får inte somna, jag får inte missa Eleanor!" (kom igen, ni måste ha sett Gi60s och fatta vad jag menar!), när jag glodde på tv'n tog det runt tio sekunder innan jag insåg att det är en helt annan film som rullar. Jag kollar på klockan och ser att hon är ett på natten, bara att knalla upp, borsta tänderna och gå och lägga mig.
Idag har jag varit seg hela dagen, druckit te för den här jävla hostan jag helt plötsligt fått, jävla förkylning ska inte hålla mig stilla, no no. Har städat, diskat, plockat ut mina jävla flyttlådor och nu, innan jag hoppar in i en dusch, ska jag gå några vändor ner till källaren och miljöhuset och slänga in olika saker på de olika ställena. Fyfan vad jag är trött, men ännu värre, fyfan vad jag känner mig ensam nu. Jag ska i alla fall, efter en lång och härlig dusch och kanske en middag, övertala Rullen att ta en öl med mig någonstans. Bästa sättet att bota ensamhet, öla med en trevlig vän!
Och ja, ensamheten kan ju ha att göra med att min äckliga telefon varit tyst hela dagen. Men har insett en sak, jag har en catchphrase. It goes like this: "det löser sig!" <- seriously, säger det hela tiden typ.
Puss på er! <3
Kommentarer
Trackback
