"Jag ska bara, jag ska bara"...
Okej, craaaaap. Jag lovade Sara ett blogginlägg som skulle berätta en historia som jag tänkte på igår när jag kollade igenom gamla bilder, klassresan till Gotland i slutet på nian.. <3
Det är en historia som värmer mitt hjärta när jag tänker på det, nästan som när man är kär, fast ändå så tvärtemot den sortens kärlek. Nu tänkte jag börja rabbla om kärlek men ååh, orkar inte vara såhär trött haha!
Anyways, det är en historia om kärlek till sina vänner och stolthet när man ser dem ta sig upp efter en svår tid, när man ser dem totalt acceptera och älska den de faktiskt är. Jag kanske är lite extra känslig just nu, men jag blir nästan tårögd av att tänka på det.
Sara, min älskade, underbara, vackra, äldsta vän och blodssyster, du får ditt blogginlägg imorgon. Sorry sorry sorrrryyyyyy jag håller bara på att somna vid tangentbordet just nu, hajar inte hur klockan kunde springa iväg så fort helt plötsligt?...
Ååååh jaa jag vet, tihi, jag har varit eeeemo blablabla, just get it out of your system already? ;) Det var ju typ.. Tre år sen. Chillpill!
Jag var fan snygg i kort hår.
Puss på er! <3
Som fan :P
Och ändå säger du att jag ska spara mitt långa? :(
