disposableteen

Fyyyy vad jag är trött. Ingen direkt lust att blogga men i brist på annat att göra så får jag ta och göra det i alla fall. Det måste ju ändå vara typ en inlägg om dagen, tvångstanke, tvångstankeeee, gaah!

Anyways. Igår. Sleepover hos min käre bror och hans flickvän. Väldigt trevligt faktiskt! Och god mat to say the least, jag tror vår familj är experter på att få flipps och vilja exprimentera fram maträtter. Mamma gör det precis hela tiden, men jag har trott att det är för att hon har lagat mat åt familjen i så många år och tröttnat på de gamla vanliga, men nä, hon gör det hela tiden nu också. Alltid något nytt, och jag är likadan! Hatar när allting blir så enformigt, skillnaden är att jag älskar att exprimentera med kryddor, tvångstanke igen, måste ha i minst fem stycken. Morsan kommer få utbreda sin kryddhylla to the extreme om jag ska flytta in och börja laga mat där. Richard prövade i alla fall något helt nytt för honom när jag var där, kyckling inlindad i bacon med en skitgod sky/sås, vetafan, men gott var det!! Fan, så illa kanske det inte skulle vara att bo med honom. Resten av kvällen var väldigt lugn, vi satt och kollade på TV och gick och la oss sen. Skön kväll!

Sen kom ju det svåra...
Yeah, jag har svårt att sova över hos andra människor. Det känns okej och jag kan känna mig lugn, men så fort jag lägger mig för att sova blir jag klarvaken, ligger och lyssnar efter ljud och det känns mest som om jag bara väntar på sömnen, men den kommer aldrig. Det här fenomenet får mig alltid att tänka på Erik, min första riktiga pojkvän, som en gång för längesen höll om mig och jag håller på att somna i hans famn. När jag säger det så svarar han "bra! Det betyder att du känner dig trygg med mig". Jag fattade inte riktigt då, slow som jag är, men det är klart, det är ju en instinkt som alla andra, man mår bäst hemma där man känner igen sig och så vidare. Jag kunde inte sova på hela natten, men hey, jag har ju inte särskilt ont i ryggen idag, inte är jag stel heller, men det är inte konstigt, så mycket som jag vände och vred på mig... Men ja, sängen verkade bra i alla fall. Lite liten kanske... Men vi får se när jag orkar ta den fighten med morsan, hahah, hon hajar bara inte.. Det var som när jag klagade på att duschen var väldigt liten för ett par år sen, man får knappt plats en där i.. Och hon ba "äsch, du som är så liten får ju plats!"... Tänk om jag vill att det inte bara är jag då, "jaha.. Vem hade du tänkt duscha med då?", ett par månader senare fick jag pojkvän. Mamma är inte så mycket för att planera i förväg alltså. Undrar om hon kommer haja hinten med sängen. Äsch, det löser sig.
(Kan man egentligen säga "fick" pojkvän? Låter weird, som om det var en jävla present eller nåt, haha! Anyways. Det känns trots allt lite weird att skriva ut på bloggen såhär om mina små duschvanor, men alla måste ju hålla med om att en gemensam dusch är bättre än en ensam? :D Eller ja, så länge vi snackar privata gemensamma duschar, gemensamma duschar kanske inte är så nice på typ badhus. Jag får så weirda tankar ibland, ni vill inte ens veta bilderna som kom upp i mitt huvud, hahaha..)

Puss på er! <3

Glömde: Fick tillbaka mina sköna jeans efter typ ett år. Thanks Cis!