disposableteen

I got your love letters, corrected the grammar and sent them back.
It's true romance is dead, I shot it in the chest then in the head.

Bobo har sagt upp kontakten med mig nu! För min del känns det såklart tråkigt, jag blir arg också när han hör av sig till mina vänner och fittar sig, säger att jag är en hora/slampa/mytoman/fitta, allt vad det är, men tråkigt nevertheless. Synd. Vi hade kunnat vara vänner, vi hade kunnat fortsätta ha kontakt, vi har ju ändå bra och fina minnen, några stycken i alla fall.. Om vi avslutar det som vi gör nu kommer vi båda bara bli bittra och minnas att vi bråkade och hatar varandra, men är det så han vill minnas mig och se mig så får han göra det. Han ringde mig flera gånger igår natt och skällde på mig som om vi fortfarande var tillsammans, vafan! Jag har fått nog av att leva efter hans tankesätt, kan han inte bara släppa mig? Jag vet, det är svårt att släppa någon ur tankarna sådär, men håll bara käften, gå iväg och prata med precis alla andra, så länge det inte berör mig på något sätt. Det är knappast kul att få ett samtal på sin födelsedagsmiddag om att ens ex blivit stalkercrazy och skrivit massa skit om mig till en bästavän. Thank youuu Bobo för att min födelsedag slutade i tårar! How sweet! <3

Men samtidigt så är det ju inte all bad, jag hade det skittrevligt ända tills jag fick det samtalet, vi bowlade ju och hade trevligt igår. Morsan var liiite jobbig kanske. Liiite tankad. Men det blev para praaa, men på något underligt vis slutade det liksom med att jag hamnade hemma hos Alle, i hans soffa, kollandes på tv. Sådär, lite lagom trött och halvfull, när plötsligt hans farsa, hans flickvän och deras vänner ramlar in klockan fyra på natten och vill fortsätta parta. Random. Lite awkward kändes det ju när man dessutom sitter själv i soffan när de ramlar in för att Alle är på toa, kan tänka mig att tankegången gick något i stil med "vem fan är den främmande tjejen som sitter i våran soffa, med våran filt runt omkring sig? Själv? What?", men efter lite handskakning och presentation fick jag en öl i ena handen och en cigg i den andra. Det slutade med att man somnade där vid halv åtta på morgonen och gick hem vid fyra på eftermiddagen.
Random för att vara mig. Brukar inte hända bara sådär, oavsett hur full jag är brukar jag komma hem, det brukar inte heller kännas bra att sova hos folk sådär, och särskilt inte när det är första gången jag är där! Men det var antingen det att jag var så inihelvetes trött som gjorde att jag stannade, eller så var det för att jag kände mig välkommen och trivdes, eller både och? Mys ändå!
Och nej, babydolls, vi gjorde ingenting. Fått den frågan ifrån precis ALLA, särskilt under familjemiddagen eftersom mamma är en skvallertant. Eller jo, faktiskt. Jag fick ett par pussar. Av hans hund, helt adorable.
Seriöst, är det så otroligt att man faktiskt kan sova med/hos någon av det motsatta könet utan att något alls måste hända? Hjälp.

Skriver vidare imorgon om presenter osvosvosvosv.. Känns som om det börjar bli långt nu. Och ska ändå vara dum och avsluta med låtcitat, yayz!
Puss på er! <3

I love you in the same way, there's a chapel in a hospital
One foot in your bedroom and one foot out the door
Sometimes we take chances, sometimes we take pills.
You are the dreamer, we are the dreams
I could write it better than you ever felt it.

So hum hallelujah,
Just off the key of reason
I thought I loved you
It was just how you looked in the light.