Oh dear lord.

För det första måste jag säga en sak som kommer låta brutal. Men jag älskar när pojken min drömmer läskiga drömmar om oss, om att något går fel. Jag får så mysiga kramar då på morgonen när han inte alls vill släppa mig för att han trodde i drömmen att han förlorat mig. Jag mår så jävla bra såna mornar. Som imorse. Fick ett sms där det bara stod "kom" när jag fixade håret, så gick jag in, kröp in i sängen och blev nerdragen och kramad och pussad på lite överallt, det var uuunderbart. Pussilusk. <3


I övrigt vill jag klaga lite igen. Vad är det för jävla lärare som existerar i världen? Det är ju så typiskt att elever klagar på lärare men jag tycker de flesta lärarna är trevliga. Alla kan ju ha dåliga dagar. Men när en lärare faktiskt hotar med att kasta ett pågående projekt, då blir jag fan tokig.
Vi har ju bränt ramar och böcker till utställningen på fredag (vernissage kl 14 fredag i tyresö konsthall, be there!). Han flyttade först på de förkolnade ramarna så de var nära på att falla sönder trots att jag skrivit en stor lapp som sa NEJ. Men okej, han sa att det luktade brand i salen, och ingen skada blev gjord. Sen började han tjata på oss att VI skulle flytta in dem igen eftersom de annars lätt kan komma med lasset till centrum. Men lappen där det stod att man inte ska röra sakerna var ju fortfarande på, kan inte folk läsa nu för tiden? När jag sa att jag måste göra klart arbetet i radio eftersom det är sista redigeringsdag så blev han grinig och tyckte att jag får väl sitta här och göra så lite som möjligt då. Jaha?
Och när jag satt och lyssnade på mitt arbete hade han kommit in och frågat Amanda om han skulle slänga ramarna. För han hade god lust med det, vi ska flytta på dem ögonaböj annars är de borta.

Så det blev närapå ingen utställning för oss. Hade jag lyssnat hade jag fan ställt honom mot väggen och ägt hans arsle. Bara visat att jag vara mognare än så som han betedde sig. De var inte ivägen, det luktar inte lika mycket som igår, och han visste att det inte skulle gå med i centrumlasset.
Vissa lärare kan jag inte förstå mig på. Men å andra sidan är det många människor som är lite underliga. Och underlig har vi alltid vetat att han är.

Puss på er! <3


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0