disposableteen

AAH!
Om det något jag absolut ÄLSKAR så är det att leta igenom mitt stora låtarkiv och rota fram det där riktigt gamla och härliga som brukade göra mig så glad och full av självförtroende. Livet var så lätt då, även om jag inte tyckte det då, men det var mer okomplicerat. Man mådde dåligt, ja då gjorde man bara det. Behövde inte finnas någon exakt anledning. Var man glad, ja då var livet fucking underbart och alla skulle veta hur jävla lycklig man var (därför blev jag känd som det skrikande emo't.. När jag väl var på det humöret)..

Jag tror jag har en smärre åldersnoja. Inte så mycket för att jag börjar bli gammal, eller typ "SHIT jag har ju nästan rynkor!" utan snarare... "Hjälp, jag är snart inte tonåring längre".
Visst, jag vet att jag var tidig med att flytta ut och grejer och alldeles för tidig för att vara hemmafru. Det är för tidigt med att gå upp tidigare på morgonen bara för att slänga in en tvättmaskin! Men ändå, jag gör det för jag vet att jag måste ta ansvar, då ingen annan gör det.
Men jag vill inte alltid ta ansvar. Jag vill kunna krypa hem till mamma ibland och snacka skit om alla i skolan och säga "men de fattar ju verkligen ingenting!". Och jag vill bara springa ut och festa, spy i ett dike och komma hem och ändå vara pigg dagen efter för att en fylla bestod bara av tre öl. Och jag vill känna att det är okej att vara omogen ibland, "jag är ju ändå bara tonåring"..

Det är svårt att växa upp. Och jag har växt hela mitt liv men inte insett det förrän nu. Jag är som den där jävla Britney Spears-låten nu.. Äntligen.. "Not a girl, not yet a woman".

Puss på er! <3