disposableteen

Är det någon annan än jag som tänkt på allas speciella sätt att säga hejdå i telefonen?

Vissa är jättelångsamma, vissa (som jag) envisas med att säga puss hej till rätt och fel människor, vissa hejdå blir jättetveksamma, utdragna och pinsamma.
Jag har främst tänkt på det med min familj. Allas sätt att säga hejdå är typ likt deras personlighet på något sjukt sätt.
Ta min yngsta bror som exempel, den första av oss som drog sig undan mamma och inte ville ha en godnattpuss liksom. Han tycker inte om sånt slisk inom familjen. Kinden gick bra. IBLAND. När man säger "puss hej!" till honom (vilket jag alltid gör) så blir det ett "hejhejhejhejhejhej.." tillbaka. Som att han egentligen bara vill säga "men sluuuuuuta nuuuu".
Sen har vi min äldsta bror, han är alltid så glad och munter och besvarar gärna en kram, han är mysgo helt enkelt. Så när jag slänger ur mig "puss hej!" besvarar han det muntert. Aw, man blir så glad. Det som gör det speciellt dock är att han alltid säger "puss heii!" typ. Nästan lite för muntert.
Min syster låter ganska exakt som mig. She's boring.
Mamma med.
Pappa däremot med hans bekräftelsemania, han säger först "älllskar diiiig", väntar på svar, sen "puss! (... väntar på svar) heeeeeeeej!". Det är skitjobbigt att säga hejdå till honom, för det tar alltid typ fem minuter. Jag älskar att prata i telefon men där går gränsen..

Näe, kanske ska man logga ut och sätta igång med det tråkigaste arbetet ever - "The Cultural life of Sweden". Hur blev engelska så jävla tråkigt, det som var mitt favoritämne? Kan det ha att göra med att läraren är så jäkla tråkig och att han har en röst man somnar av? Eller är det att uppgifterna är så tråkiga? I believe both...
Puss på er! <3