Kort och snabbt.

Jag kände mig som världens lyckligaste flicka igår.

Jag låg i min egna säng, under ett nytt varmt täcke med min älskling bredvid mig och min älskade, älskade kissekatt som låg och spann på min bröstkorg.

Ni vet det där ordspråket.. There's no place like home? Home is where the heart is?
Oavsett vad jag har sagt så tror jag på det. Nu gör jag det.
Mammas hem kommer alltid vara mitt hem så länge hon alltid älskar mig. :)
Which she always will! Hon är inte som pappa liksom, som påstår nu efter arton år att han inte är min pappa, för andra gången. Han säger också att han inte älskar mig och att om det framkommer att jag inte är hans barn (han sparar ihop till ett faderskapstest) så kommer mina syskon vända ryggen till mig, för det finns inga släktband då. VISST, för vi har ju inte blivit burna av samma mamma eller växt upp tillsammans. :D
In fact, I don't think they would care.
Family before all. :)

Puss på er! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0