Alltså. Livet alltså.

Är det bara jag eller är livet helt allmänt jobbigt just nu? Typ, knappt värt att leva?
Phew. Nu är det sagt, eller åtminstone skrivet. Kanske jag fått ut det ur mitt system nu då.

Haha, jag och Sara häromdagen förresten:
Jag: Alltså! Vad har jag gjort hela sommarlovet! Ingenting känns liksom värt! Vafan ska jag säga när skolan börjar? "Jag har typ.. Varit hemma och storstädat"?! ... Känns som om jag angstar såhär hela tiden i slutet på varenda sommarlov. Är det så?
Sara: ...Mhm... Det känns lite så, ja... *låter väldigt tröttsam*
(STJÄRNA STJÄRNA!! Syrrans och mitt internskämt, moahaha..)

Happ. Bra att veta liksom, haha! Synd bara att jag inte har några fler typ sommarlov att se fram emot..
Jag kanske ska ta mig en tripp till Ica Ringen och se om jag kan få lite solsken i hjärtat igen tack vare en trevlig främling. Kanske det.

Puss på er! <3

Ps. Jag har kommit på vad jag ska säga till pappa om (NÄR!!) han försöker krama/hälsa på mig på bröllopet. Jag ska titta på honom med en kall blick men artigt litet leende (yes, I think I can pull that off) och säga "nejmen hej. Hur går det med faderskapstestet?" och trippa därifrån. Om han inte ska hålla på och ba "JAG HAR INTE RÅÅD", då tänker jag väl bara slänga en nonchalant kommentar som typ "jaha, så synd!.." och SEN trippa därifrån. Lagom drygt utan att vara värsta dramaqueenen. Yesssh. Ds.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0