Vad jag blir arg
när folk har djur som de inte kan ta hand om.
Läste nyss i Tyresö-tidningen om en katt som blev ihjälbiten av en japansk kamphund som tydligen slitit sig loss från ägaren och slitit sönder katten. Ägaren ursäktar sig med att hon inte visste att han jagade en katt, och att hunden ändå är ett rovdjur precis som katter. Sen säger hon också "hade jag haft henne lös hade hon dödat fler katter än så kan jag säga". En annan som bor i området säger "det är konstigt att man måste skaffa körkort för att få köra bil, men hundar får alla skaffa" och jag kan inget annat än att hålla med.
Visst, hundar är rovdjur, men de har inte samma instinkt att döda ändå. De vet att de får mat hemma, de vet att det finns leksaker hemma. Man kan uppfostra hundar till att inte jaga hundar, inte slita sig, man ska lära hunden att inte slita sig på det sättet. Förresten ska man inte ens ha en hund som man inte kan hålla fast! Man ska inte ha en stor och stark hund om man inte klarar att hålla fast den eller uppfostra den på så sätt så att den inte sliter sig ändå. Blir så jävla satans arg när jag läser om hundar som blir tokiga, för hundar är snälla och lojala djur, så länge man är snäll men ändå sträng under dess uppväxt. Och det finns en anledning till att det finns en koppellag, för vissa är hundrädda, vi kan inte ha djur som kutar runt och gör vad de vill.
Stor skillnad är det om en människa blir biten. Jag och min familj brukade passa två underbara schäfrar när jag bodde hos pappa, kvinnan som ägde dem var väl en av de starkaste människan jag någonsin träffat, inte fysiskt, utan psykiskt. Hon hade uppfostrat dem så jävla fint så även om jag klängde sönder hundarna var de ändå så fina och snälla. Däremot får hundarna en knäpp en dag när de båda leker och tävlar om vem som ska vara överlägsen liksom, "alfahannen". Sånt gör hundar, det har jag sett många gånger. Den hunden var gammal och började bli seg, under bråket blir det för seriöst (så som det kan bli för människor också) och hundarna börjar hugga varandra. Ägarinnan ska gå emellan och hunden som började bråka råkar, ja, råkar, hugga henne i armen. Efteråt insåg hon vad hon hade gjort och skämdes enormt mycket, men var ändå tvungen att avlivas.
Vad gör en katts liv så mycket mindre värt? Jag låter som värsta kattälskaren och "ALL LIFE IS VALUABLE!" men jag bara kan tänka mig hur det känns för ägarna till katten som blev ihjälbiten. Jag hade blivit helt förstörd om en av mina katter skulle dö helt söndersliten i min famn. Alla djur blir ändå en familjemedlem efter ett tag, varför kan inte vissa människor ta hand om sina hundar? Tycker egentligen man borde få gå en kurs för att få skaffa hund, man behöver lära sig hur man disciplinerar en hund. Hundar lyssnar inte när man säger "nej, inte skälla" med en bebisröst. De behöver få utskällningar ibland. Det är nästan samma sak med barn. Svårt att förstå? Inte direkt.
Så nu har jag surat nog för idag. Ska sova. Godnatt. Puss på er. <3
Läste nyss i Tyresö-tidningen om en katt som blev ihjälbiten av en japansk kamphund som tydligen slitit sig loss från ägaren och slitit sönder katten. Ägaren ursäktar sig med att hon inte visste att han jagade en katt, och att hunden ändå är ett rovdjur precis som katter. Sen säger hon också "hade jag haft henne lös hade hon dödat fler katter än så kan jag säga". En annan som bor i området säger "det är konstigt att man måste skaffa körkort för att få köra bil, men hundar får alla skaffa" och jag kan inget annat än att hålla med.
Visst, hundar är rovdjur, men de har inte samma instinkt att döda ändå. De vet att de får mat hemma, de vet att det finns leksaker hemma. Man kan uppfostra hundar till att inte jaga hundar, inte slita sig, man ska lära hunden att inte slita sig på det sättet. Förresten ska man inte ens ha en hund som man inte kan hålla fast! Man ska inte ha en stor och stark hund om man inte klarar att hålla fast den eller uppfostra den på så sätt så att den inte sliter sig ändå. Blir så jävla satans arg när jag läser om hundar som blir tokiga, för hundar är snälla och lojala djur, så länge man är snäll men ändå sträng under dess uppväxt. Och det finns en anledning till att det finns en koppellag, för vissa är hundrädda, vi kan inte ha djur som kutar runt och gör vad de vill.
Stor skillnad är det om en människa blir biten. Jag och min familj brukade passa två underbara schäfrar när jag bodde hos pappa, kvinnan som ägde dem var väl en av de starkaste människan jag någonsin träffat, inte fysiskt, utan psykiskt. Hon hade uppfostrat dem så jävla fint så även om jag klängde sönder hundarna var de ändå så fina och snälla. Däremot får hundarna en knäpp en dag när de båda leker och tävlar om vem som ska vara överlägsen liksom, "alfahannen". Sånt gör hundar, det har jag sett många gånger. Den hunden var gammal och började bli seg, under bråket blir det för seriöst (så som det kan bli för människor också) och hundarna börjar hugga varandra. Ägarinnan ska gå emellan och hunden som började bråka råkar, ja, råkar, hugga henne i armen. Efteråt insåg hon vad hon hade gjort och skämdes enormt mycket, men var ändå tvungen att avlivas.
Vad gör en katts liv så mycket mindre värt? Jag låter som värsta kattälskaren och "ALL LIFE IS VALUABLE!" men jag bara kan tänka mig hur det känns för ägarna till katten som blev ihjälbiten. Jag hade blivit helt förstörd om en av mina katter skulle dö helt söndersliten i min famn. Alla djur blir ändå en familjemedlem efter ett tag, varför kan inte vissa människor ta hand om sina hundar? Tycker egentligen man borde få gå en kurs för att få skaffa hund, man behöver lära sig hur man disciplinerar en hund. Hundar lyssnar inte när man säger "nej, inte skälla" med en bebisröst. De behöver få utskällningar ibland. Det är nästan samma sak med barn. Svårt att förstå? Inte direkt.
Så nu har jag surat nog för idag. Ska sova. Godnatt. Puss på er. <3
Kommentarer
Trackback
