Stop trying to control everything and just let go.

Yeah, well. Nä. Ska inte ta det direkt nu. Ska berätta om min dag.
Kom på igår att mediaproduktionen redan avklarad och nationella prov gjorde så att jag började 12:10. AWESOME, sova länge! Nä. Klockan kvart över sju väcker ringklockan och så börjar de sätta igång med superborren inne på badrummet. AAEERGH. Jag stoppar i ett par öronproppar som inte gör ett skit egentligen, och tvingar mig själv sova två timmar till. Faaaan när jag väl får sova länge ska jag sova länge! Sådetså!
Anyways. Precis när jag går upp springer mamma ut och lämnar mig ensam med superborren och två killar. Yeah, right. Jag glufsar i mig lite frukost och springer ner till bror min som varit på jobbet i flera timmar när jag kom dit. Najs som fan att få ta en dusch ifred och sen få sminka mig utan att höra en jävla borr, och utan att behöva stressa! Sen är jag i skolan och blir trött direkt när jag kommer dit. Yeah, där försvann min energi, och vilken timing också. Så kom jag på när det var bara några minuter kvar tills halv två. Damnit, jag ska vara hos sjuksyster nu. Yeah, runrunrun.
CSN har börjat utreda mig nu för att jag är sen så mycket och får så hög frånvaro, och eftersom jag klagar så mycket på mina sömnproblem fixar min mentor en tid för mig hos sjuksyster, Karin tror jag hon hette. Jag släpar mig dit och tänker att, fan, "nu kommer hon antingen säga 'du är fucked up', ifrågasätta hur jag lever eller min hemsituation. Helvete." väntar mig det värsta alltså, men hon var faktiskt väldigt trevlig. Lite konstig ibland bara, verkade ha svårt att sätta ord på vad hon tänkte. Enligt henne låg iaf problemet i att jag kan inte släppa kontrollen och sova (därav den fina rubriken, Fight Club. <3). Och så tyckte hon att jag verkade som en övertrött uppskruvad duracell-kanin. Vad man nu ska göra av det. :S
Så jag fick lite "läxor", lite saker jag ska pröva tills typ nästa vecka eller nåt. Kom faktiskt på när jag var hos henne att snart är det bara en vecka kvar till påsklovet. Underbartunderbart!

Och så är jag fortfarande besviken på Sara som inte ens kan höra av sig för att säga förlåt för att hon aldrig hör av sig. Även fast jag faktiskt terrorsms'ar henne lite. Äh. Som sagt, rubriken. Jag tänker inte bry mig nu.
Imorgon ska jag till ungdomsmottagningen. Euuuuwwww aaaaah ser inte fram emot det! Äh, sak samma. Ska snart käka våfflor med mamma, puss på er! <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0