Sisters forever?...
Åh, Sara min vän, jag vet inte vad som händer, men jag kan inte få tag på dig längre. Du är så långt bort och jag behöver dig nu, här, där jag är. Det fanns en tid när jag kunde ringa dig med gråten i halsen och du var hos mig på fem röda. Nu när jag ringer säger du "jag kan kanske om ett par dagar, jag vet inte..."
Jag förstår att du har ditt egna liv, men vi brukade aldrig bry oss om det. Vi släppte allt när det handlade om oss. Vi fanns alltid där för varandra, och jag behöver dig mer än någonsin nu. Men du kan inte ens ta dig tiden att ta upp telefonen, ringa och fråga "hur är det?". Du kommer aldrig ens läsa det här.
Du var den jag aldrig kunde fejka något med. Du brukade alltid veta när jag behövde dig.
Nu när du känns så långt bort känner jag mig så halv. Jag är inte mig själv längre, du kompletterade mig bättre än någon annan, men jag vet att du har annat som gör dig hel. Du är den enda jag någonsin behövt.
Allting förändrades efter sportlovet och jag önskar det aldrig hänt.
Puss på dig.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Fel. Jag läser din blogg varje dag.
Postat av: Kicki
Vi bråkar hela tiden nu. Jag orkar inte.
Postat av: Anonym
Nej, men tror du att det är roligt för mig att du tror att jag inte ens läser din blogg?
Postat av: Kicki
vad är det med dig? Jag är inte arg, jag är ledsen och besviken, mest ledsen. Som jag skrev till dig förut, jag behöver dig! Men jag vill inte behöva dig om du inte känner att du inte behöver mig lika mycket. Ring mig någon gång Sara, visa mig att du behöver mig, att du saknar mig, jag får inte tag på dig längre.
Trackback
