disposableteen

Well, kommer snart  till rubriken. Först ska jag skriva om min dag som har plågat mitt öga utav bara helvete. Jag är sen till Friendsdagen och trycker in linserna snabbt, sminkar mig och springer till skolan och missar ändå bussen pga fittsnön. Så jag står och kedjeröker surt i väntan på nästa buss och fryser. Igår var det nästan vår och så bara pang bom snöar det en hel dag, så nu är det två decimeter snö ute kanske. Kul. Jag kommer ändå inte såå sent till Friendsdagen och missar faktiskt ingenting. Vi sitter och diskuterar massa i smågrupper och hade trevligt, lärde kände nya människor. Men hela dagen kunde jag inte sluta tänka på att linsen i högra ögat gör så otroligt jävla ont. Så när dagen är slut har jag insett att den ligger felvänd, alltså med vassa kanter utåt, så den sitter och skaver mot ögonlocken. Inte bra. Jag kutar hem och vänder på linsen så slutar det svida direkt. Fett sköööönt, så jag behöll linserna i ögonen. Går ut senare på kvällen med Robin, Pontus, Alex och Fanny och har kul tills vi går ut och grabbarna blir snötokiga och kastar snö överallt och har sig. Hur orkar de?! Jag blir skitirriterad redan då för jag HATAR snö. Avskyr att bli kall och blöt som jag alltid blir av snö, blir bara sursursur. Och så när vi står ute och väntar på Fio och Carro så tycker Alex att det är roligt att sparka upp snö i ansiktet på mig, jag får en stor äcklig fittklump med snö rakt på ögat som svidit hela dagen. Heeelvete, jag får något skit bakom linsen och båda ögonen börjar rinna som fan och jag får pinkeye på högra ögat. Skitkul. Dagen förstörd för att det gjorde så helvetiskt ont. Jag kutar hem till brorsan och skriker och gormar över hur otroligt jävla ont det gör, tar ut linserna och fortsätter sura. Sen pulsar jag hem i snön. Kul dag. Jag kan säga att nu har det gått mer än fyra timmar sen jag fick snön i ögat och det svider fortfarande. Nu måste jag vänta med att ha linser på mig, igen. Kul!

För ett par dagar sen skrev jag till en kille jag var ganska elak mot för snart ett halvår sen. Jag insåg inte förrän nu vilken jävla fitta jag var mot honom, insåg aldrig hur mycket han tyckte om mig, antar jag. Har dessutom skitsvårt för att erkänna mina fel och säga förlåt. Men jag skriver iaf ett litet PM och skickar iväg. Tillbaka får jag att han typ "skärpt" sig eller hur man nu ska säga för att inte avslöja allt för mycket privat, allt tack vare alla hårda ord jag sa. Så även fast det sved så typ.... Hjälpte det honom? Så säger han TACK! Första gången någon sagt tack till mig för ett riktigt seriöst bråk. Det kändes bra att han på något sätt tog så "lätt" på ursäkten och inte började vifta den i mitt ansikte, för som sagt, jag hatar att säga förlåt ibland, för nu känns det som om jag har en sak ur mitt samvete liksom. One step closer to being a better person! And a thank you just pushes me to work harder on it. ^^

Puss på er. <3