Vilka idioter det finns!
Jag är så pissed.
En gammal "vän" till mig hörde av sig idag på facebook. Hon och jag har haft en underlig relation, vi har väl varit bekanta med varandra tre-fyra år nu tror jag, och under den tiden har hon bytt namn fyra gånger om jag inte minns fel. Jag känner henne som mest som Helena.
Hon var himla förstående till en början, ville ta hand om mig och grejer vilket jag tacksamt tog emot, så osäker och rädd som jag var. Men självklart så vände hon helt plötsligt på mig och sa att hon mått jättedåligt för att jag var så omogen. Hon rabblade upp att hon inte litade på mig och yadayada, jag och Sara var så omogna och hon var så mycket bättre och för övrigt så raggade vi på hennes pojkvän när vi log mot honom. Det var så jag tappade förtroendet för henne.
Så numera när hon hör av sig så delger jag allt till Sara, även när hon ringer och berättar att hon träffat Sara och att hon blivit såååå fjortis. Det är min syster hon pratar om, är hon så korkad?
Så idag hörde hon av sig idag igen i alla fall, och börjar med att be om pengar. Varför? För att hon är förlovad, gravid och hemlös och tänker flytta till USA. Hon som hade så många jobb och kontakter och vänner? Nix, jag lånar inte henne ett öre då jag själv kämpar med att få ihop pengar till mat här hemma. Sen börjar hon klaga över att Bobo tog bort henne på facebook, vilket han inte alls har såg jag senare. När jag sen förklarade att han är så och att han nog inte såg deras relation som en vänskap sa hon att jag skaffat mig en skitkille och att hon vill säga upp kontakten med mig. Precis innan det så sa hon att hon bryr sig såå mycket om mig och jag betyder såå mycket.
Sen börjar hon attackera mig. Ja, satan vad arg jag blev.
Jag är tydligen lillgammal, jag tror tydligen att jag är jättevuxen för att jag inte bor hos morsan. Jag som brukade vara så glad och ungdomlig (och trött och deprimerad, men det lämnade hon ute)! Och det skiner igenom allt, mitt sätt att prata och skriva. Blir man inte tagen mer seriöst om man inte förkortar varenda ord? Måste man göra det för att bli tagen som den tonåring jag är?
Vilka idioter det finns! Först dög jag inte när jag var omogen och hysteriskt, nu när jag är lugnare och mer förstående så duger jag inte heller. Fuck them all, jag duger precis som jag är!
Och hennes så kallade vänskap är inget jag kommer att sakna heller.
Stå på er människor och var stolta för de ni är. :*
Puss på er! <3
En gammal "vän" till mig hörde av sig idag på facebook. Hon och jag har haft en underlig relation, vi har väl varit bekanta med varandra tre-fyra år nu tror jag, och under den tiden har hon bytt namn fyra gånger om jag inte minns fel. Jag känner henne som mest som Helena.
Hon var himla förstående till en början, ville ta hand om mig och grejer vilket jag tacksamt tog emot, så osäker och rädd som jag var. Men självklart så vände hon helt plötsligt på mig och sa att hon mått jättedåligt för att jag var så omogen. Hon rabblade upp att hon inte litade på mig och yadayada, jag och Sara var så omogna och hon var så mycket bättre och för övrigt så raggade vi på hennes pojkvän när vi log mot honom. Det var så jag tappade förtroendet för henne.
Så numera när hon hör av sig så delger jag allt till Sara, även när hon ringer och berättar att hon träffat Sara och att hon blivit såååå fjortis. Det är min syster hon pratar om, är hon så korkad?
Så idag hörde hon av sig idag igen i alla fall, och börjar med att be om pengar. Varför? För att hon är förlovad, gravid och hemlös och tänker flytta till USA. Hon som hade så många jobb och kontakter och vänner? Nix, jag lånar inte henne ett öre då jag själv kämpar med att få ihop pengar till mat här hemma. Sen börjar hon klaga över att Bobo tog bort henne på facebook, vilket han inte alls har såg jag senare. När jag sen förklarade att han är så och att han nog inte såg deras relation som en vänskap sa hon att jag skaffat mig en skitkille och att hon vill säga upp kontakten med mig. Precis innan det så sa hon att hon bryr sig såå mycket om mig och jag betyder såå mycket.
Sen börjar hon attackera mig. Ja, satan vad arg jag blev.
Jag är tydligen lillgammal, jag tror tydligen att jag är jättevuxen för att jag inte bor hos morsan. Jag som brukade vara så glad och ungdomlig (och trött och deprimerad, men det lämnade hon ute)! Och det skiner igenom allt, mitt sätt att prata och skriva. Blir man inte tagen mer seriöst om man inte förkortar varenda ord? Måste man göra det för att bli tagen som den tonåring jag är?
Vilka idioter det finns! Först dög jag inte när jag var omogen och hysteriskt, nu när jag är lugnare och mer förstående så duger jag inte heller. Fuck them all, jag duger precis som jag är!
Och hennes så kallade vänskap är inget jag kommer att sakna heller.
Stå på er människor och var stolta för de ni är. :*
Puss på er! <3
Kommentarer
Postat av: Anonym
imponerande hur du kan avsluta ett så hatiskt inlägg med posivit uppmuntran, skönt med folk som har sånt självförtroende o inte låter sig tryckas ner :)
Postat av: Kicki
Haha, jaa, det är väl det som kallas rasande stolthet. :P Jag har tagit alltför mycket skit i mitt liv så nu är det min tur att visa vem jag är och vad jag kan. :)
Trackback
