I'm surrounded by idiots.
Så. Ringde till idioterna nere på TyresöHälsan klockan åtta idag.
Hold on, jag ska berätta det som hände innan först.
Jag vaknar halv fyra av att jag måste kissa. Det slutar med att jag har så ont så jag går runt hela lägenheten och försöker hålla mig sysselsatt tills smärtan går ner. Newsflash. Det gör den inte. Så väcker jag min älskling som inte ens ifrågasätter varför jag är påklädd och har tänt i lägenheten när klockan är halv sex. Han säger ingenting. Så påpekar jag att jag varit uppe i flera timmar och har ont som fan, han säger "jaha. Hejdå älskling" och går till jobbet. Puss babe. Puss. Idiot.
Så ringer jag till TyresöHälsan. Akuttid kvart i elva. Får leva med smärtan tills dess. Så frågar Bobo varför hans dator inte går igång, vilket jag upptäckte under morgonen... Så pratar vi lite om elen och grejer, så frågar han om jag är hemma, jag berättar att jag ska till läkaren, han säger "vad intressant....". . . . . . . Inget mer. Helt tyst. Okej att han jobbar och är upptagen. Okej om han var stressad på morgonen, men när han bet av sin jävla tand igår på hans tungpiercing så var jag orolig och förstående och lät honom prata på och nickade förstående. Han bet inte ens av det till tandköttet. Men när jag ska till läkaren och få medicin för ett problem som plågat mig nu i en vecka och det blir så mycket mer illa att jag GRÅTER AV SMÄRTA klockan fyra på morgonen då är det inte intressant.
Så jag började storgråta, men det var inget mer med det. Jag orkar inte bråka. Jag låter honom hålla på. Varför? Tja... Jag älskar honom trots allt. Man kan ju inte vara snäll hela tiden. Men han är ändå en idiot.
Jag var bara tvungen att skriva av mig.
Tack till Sara för att det inte gjorde något att jag ringde henne klockan sex och väckte henne när hon skulle till skolan klockan tre idag...
Puss på er! <3
Hold on, jag ska berätta det som hände innan först.
Jag vaknar halv fyra av att jag måste kissa. Det slutar med att jag har så ont så jag går runt hela lägenheten och försöker hålla mig sysselsatt tills smärtan går ner. Newsflash. Det gör den inte. Så väcker jag min älskling som inte ens ifrågasätter varför jag är påklädd och har tänt i lägenheten när klockan är halv sex. Han säger ingenting. Så påpekar jag att jag varit uppe i flera timmar och har ont som fan, han säger "jaha. Hejdå älskling" och går till jobbet. Puss babe. Puss. Idiot.
Så ringer jag till TyresöHälsan. Akuttid kvart i elva. Får leva med smärtan tills dess. Så frågar Bobo varför hans dator inte går igång, vilket jag upptäckte under morgonen... Så pratar vi lite om elen och grejer, så frågar han om jag är hemma, jag berättar att jag ska till läkaren, han säger "vad intressant....". . . . . . . Inget mer. Helt tyst. Okej att han jobbar och är upptagen. Okej om han var stressad på morgonen, men när han bet av sin jävla tand igår på hans tungpiercing så var jag orolig och förstående och lät honom prata på och nickade förstående. Han bet inte ens av det till tandköttet. Men när jag ska till läkaren och få medicin för ett problem som plågat mig nu i en vecka och det blir så mycket mer illa att jag GRÅTER AV SMÄRTA klockan fyra på morgonen då är det inte intressant.
Så jag började storgråta, men det var inget mer med det. Jag orkar inte bråka. Jag låter honom hålla på. Varför? Tja... Jag älskar honom trots allt. Man kan ju inte vara snäll hela tiden. Men han är ändå en idiot.
Jag var bara tvungen att skriva av mig.
Tack till Sara för att det inte gjorde något att jag ringde henne klockan sex och väckte henne när hon skulle till skolan klockan tre idag...
Puss på er! <3
Kommentarer
Trackback
