disposableteen

Jag älskar hur han inte tycker om lakrits.
Jag hatälskar hur han inte tycker om jordgubbar.
Jag älskar att han är helt beroende av chokladpudding.
Jag älskar när han viskar gulliga saker i mitt öra.
Jag älskar när han påminner mig om våran första kyss och att jag blir nykär igen varenda gång.
Jag älskar att hans skägg är lite rödaktigt i vissa ljus, jag som brukade ogilla ansiktshår. Men inte på honom.
Jag älskar hur han ser ut när han är nyvaken.
Jag älskar att vi har samma humor.
Jag älskar när vi sjunger tillsammans.
Jag älskar att han tycker att jag är lite knäpp.
Jag älskar till och med hur han rullar runt i sängen som en galning i sömnen och väcker mig ibland med det.
Jag älskar att han är orolig för mig.
Jag älskar att han säger att han är rädd för att förlora mig.
Jag älskar att han märker när jag är orolig/ledsen/sur.
Jag älskar att han håller om mig länge när han märker att jag behöver det.
Jag älskar att han har sett mina dåliga sidor och stannar kvar ändå.
Jag älskar att han håller om mig länge när jag berättat något jobbigt om mig själv.
Jag älskar att han vill träffa mig lika mycket som jag vill träffa honom.
Jag älskar att han inte tycker jag är klängig. Hoppas jag inte han tycker iaf.
Jag älskar att han påminner mig om att han tycker att jag är snygg/söt/sexig.
Jag älskar att han älskar mig.

En månad har gått nu och jag är galet rädd, förälskad, glad, tokig i honom.
Rädd för att jag kan fortfarande inte tro på det. Men hittills har det gått otroligt bra, och jag förstår inte vad jag gjort för att någonsin förtjäna ett sånt kap, en sån underbar och totalt genomgo kille. Jag vill inte vara utan honom, någonsin, och jag hoppas den känslan aldrig förändras. Jag hoppas att det håller sig precis som det är nu, längelänge. För jag är redan beroende.
Puss på dig. <3