Here on my star I'm just a castaway.
I think I have the answer.
Jag är alltid typ orolig eller stressad, I think I just got why. Jag tänkte tillbaka på flytten, på att mamma förlorade sitt jobb, på de kompisar jag mister. Ingenting är stadigt i mitt liv, ingenting. Vi har en stadig ekonomi och en stadig lägenhet, men man vet aldrig, allting kan hända och vi kan förlora allt, inget jobb är stadigt och ingen ekonomi är stadig, det jag trodde alltid skulle finnas där är inte stadigt någonstans. Förlåt Sara, jag vet att jag är cp men fan, det är du med. ._.
Jag vet att jag aldrig kommer bli riktigt lycklig alls i framtiden om jag håller fast vid den här idén. Jag kommer tänka att varenda jobb, varenda kille, varenda vän jag får är bara tillfälligt, jag kommer med stor sannolikhet förlora det någongång. Jag är alltid orolig, det här är väl varför. Det är som jag alltid sagt, jag tror inte på föralltid. Jag tror helt enkelt inte att något kan hålla en hel livstid, för allt förändras hela tiden. Liksom. Nothing stands still, the earth moves us all.
Miss positive is negative, men det behöver ju inte vara negativt heller... När en dörr stängs öppnas en annan. Jag antar att jag är rädd på att förlora allt, till och med mig själv. Maybe I'll go crazy someday too.
Nja vet inte om jag makear någon sense just nu. Ska gå och filosofera vid disken istället, här blir allt bara babbel. :P
Hejhej, pusspuss. <3
I know, man säger alltid att inget varar för evigt. Därför ska man ta vara på det man har.
Men jag kan säga en sak, att det är bara den dystra världen som folk lever i idag. För att dom inte vågar hoppas på annat. Dom vågar inte tro, för att dom kanske kommer bli besvikna när dom upptäcker vad dom gått miste om..
Jag får låta hur barnslig somhelst nu men, jag tror på Föralltid :)
För jag vet att jag vill vara din vän så länge jag andas den ljuva luften här på jorden.
<3
