Sometimes it sneaks up on you.
Det har varit en galen helg. Minst sagt.
Det gick för snabbt med Linus. Alldeles för snabbt. Jag pratade med Sara och hon tror att jag bara behövde ett avslut, vilket kan vara väldigt sant, trots att det var två år sen.
Och så i lördags tog det en total vändning. Var hos Simon som vanligt, så var Bobo där också. Jag har alltid haft ett öga för Bobo, sen första gången jag såg honom, men jag glömde bort allt om det när jag fick höra att han hade tjej. Men i lördags var något helt annorlunda och allt kom tillbaka som jag trängt undan, något hade förändrats när han såg på mig. Ni vet det där klyschiga, "det var som om han såg rätt in i min själ"?, precis så var det. Han behövde bara se mig i ögonen och så försvann allting annat, så galet klyschigt! Så vi spenderade natten tillsammans, Bobo, jag och Simon, och pratade och kollade på film och somnade till lite för att vakna och prata ännu mer. På söndagen träffade jag allrakäraste syster Sara och insåg att vi var mer lika än jag någonsin trott. Hon var så jävla fin. <3 Och så träffade jag Bobo och Simon igen, och jag och Bobo var i Simons rum ensamma och bara pratade i flera timmar. Det är andra gången jag kände att jag kunde lita på någon direkt, första gången var med Sara. Och kolla på vart hon och jag är nu.
Jag har en bra känsla om det här. För första gången är jag inte rädd. En vag tanke finns i bakhuvudet om att jag kan bli sårad, och jag har sagt till honom att jag är lite rädd. Men han var förstående och höll om mig tills allt sånt försvann. Vi ska ta det lugnt och bara se vart livet tar oss. Han och jag.
Jag pratade med Linus idag, jag var så jävla nervös och hade ångest och trodde att jag skulle sitta och böla. Jag är fortfarande så otroligt ovan med att dumpa någon, det blir så när man själv brukar bli dumpad och vet hur ont det gör. Men jag blev lite överraskad när jag berättade och han satte armen om mina axlar och sa tack för att jag var så ärlig och sa det face to face. Linus då! Jag blev så glad när han var så förstående. Tack Linus.
What made my mood better var att jag senare träffade Rasmus också i kanske en timma, den lilla gubben har jag inte träffat på ett halvår kanske, han har blivit en stor pojke nu ju! Kände ju knappt igen honom, vad söt han var. ^^
Men nu ska jag faktiskt iväg igen och träffa Simon och Bobo. Meow!
Puss på er! <3
Det gick för snabbt med Linus. Alldeles för snabbt. Jag pratade med Sara och hon tror att jag bara behövde ett avslut, vilket kan vara väldigt sant, trots att det var två år sen.
Och så i lördags tog det en total vändning. Var hos Simon som vanligt, så var Bobo där också. Jag har alltid haft ett öga för Bobo, sen första gången jag såg honom, men jag glömde bort allt om det när jag fick höra att han hade tjej. Men i lördags var något helt annorlunda och allt kom tillbaka som jag trängt undan, något hade förändrats när han såg på mig. Ni vet det där klyschiga, "det var som om han såg rätt in i min själ"?, precis så var det. Han behövde bara se mig i ögonen och så försvann allting annat, så galet klyschigt! Så vi spenderade natten tillsammans, Bobo, jag och Simon, och pratade och kollade på film och somnade till lite för att vakna och prata ännu mer. På söndagen träffade jag allrakäraste syster Sara och insåg att vi var mer lika än jag någonsin trott. Hon var så jävla fin. <3 Och så träffade jag Bobo och Simon igen, och jag och Bobo var i Simons rum ensamma och bara pratade i flera timmar. Det är andra gången jag kände att jag kunde lita på någon direkt, första gången var med Sara. Och kolla på vart hon och jag är nu.
Jag har en bra känsla om det här. För första gången är jag inte rädd. En vag tanke finns i bakhuvudet om att jag kan bli sårad, och jag har sagt till honom att jag är lite rädd. Men han var förstående och höll om mig tills allt sånt försvann. Vi ska ta det lugnt och bara se vart livet tar oss. Han och jag.
Jag pratade med Linus idag, jag var så jävla nervös och hade ångest och trodde att jag skulle sitta och böla. Jag är fortfarande så otroligt ovan med att dumpa någon, det blir så när man själv brukar bli dumpad och vet hur ont det gör. Men jag blev lite överraskad när jag berättade och han satte armen om mina axlar och sa tack för att jag var så ärlig och sa det face to face. Linus då! Jag blev så glad när han var så förstående. Tack Linus.
What made my mood better var att jag senare träffade Rasmus också i kanske en timma, den lilla gubben har jag inte träffat på ett halvår kanske, han har blivit en stor pojke nu ju! Kände ju knappt igen honom, vad söt han var. ^^
Men nu ska jag faktiskt iväg igen och träffa Simon och Bobo. Meow!
Puss på er! <3
Kommentarer
Trackback
