disposableteen

One year has passed.
Det känns som så mycket längre egentligen, för så mycket har hänt efteråt. Men ett år nu, ganska exakt I think, sen Henrik. Min första riktiga kille typ, och I guess that he was my first real love too. Jag visste alltid, två år innan till och med, att det skulle bli han och jag, och för ett år sen hände det! Förstår inte hur jag tänkte då, nu när jag tittar tillbaka. Han bodde fan i Luleå och var inte snygg någonstans, men det var väl det att han tog hand om mig. Jag bara skakar på huvudet åt det nu, fan vad svag jag var. Tycker synd om den jag var då.
Man lär sig så mycket av ett förhållande. Spela roll om det är långt eller kort, man går alltid därifrån med bra erfarenheter. Henrik lärde mig mycket, men han lärde mig mest om självrespekt. Han var en jättebra pojkvän, tills han började trycka ner mig, försöka tvinga mig till saker jag inte ville, fick mig att gråta varenda kväll i två veckor. Genom telefon till och med, wow, he had some mad skills. Varenda gång vi inte pratade i telefon tänkte jag hur svinig han var och ville göra slut, men allt sånt rann av när vi pratade i telefonen. Till slut fick jag bara nog och bestämde mig för att göra slut, och jag har aldrig varit så bestämd som jag var då. Han hotade alltid med att göra slut om jag inte gjorde som han ville, sa att jag kanske inte klarade av ett långdistansförhållande. Men jag älskade ju honom, så vad han än sa höll jag med om, och han stannade kvar. Men när jag väl bestämt mig för att det var slut.. Det var underbart.
Han: Du kanske inte klarar av långdistans?
Jag: Nä.
Han: Va?
Jag: Nä, jag klarar nog inte av det. Jag tror jag vill göra slut.
Han: Men nej. Kicki. Tänk över det här..
Jag: Det har jag redan gjort.
Han: Tänk över det tills imorgon. Ring mig vid sex och säg vad du kommit fram till.
Jag: Okej.
Nästa dag berättade jag för alla att det redan var slut, sen på kvällen ringde jag och bara sa att det var över, så la han på. Sen dess har jag i princip inte hört av honom mer. Och jag har aldrig varit stoltare över mig själv, det var beviset på att jag verkligen tagit mig upp ur all skit jag satt fast i, jag var stark och jag hade självrespekt. För hur mycket jag än älskade Henrik älskade jag mig själv mer, och jag ville inte ha det så som han ville.
Jag vill egentligen kunna vara en ännu bättre människa nu och säga att jag hoppas han har det bra. Det är jag inte, och jag kommer inte säga det. Jag hatar honom och jag önskar att någon en vacker dag kastrerar honom. :) It feels good to hate sometimes.

That's all for me tonight! Lite kort bara om lovet då, idag har jag mest varit hemma hos Simon och kollat på film, vi var nere på Nyboda också och spelade basket ett tag, där nere var alla mina gullungar, så jag myste en massa med Alex Robin och Erica. <3 Sötnosar! Imorgon ska jag träffa Linus, mitt ex som jag säkert nämnt förut också, och på kvällen vet jag inte vad som händer.. Antagligen hamnar jag hos Simon och kollar på film igen. ^^ Och på tisdag ska jag på bio på kvällen med någon från helgon som jag aldrig träffat förut, he seems nice though. Och på onsdag kommer syrran hem! <3 It's a great week, and it'll be better!
Puss på er! <3