Suddenly the reality hits me like a firebolt.
I am about to lose my job. I know this because my boss kinda told me so.
I was kinda depressed.
Best cure to depression?
Sex.
So I went home to my bf.
I have my period.
Fail.
We slept for 12 hours.
Win.
Nu ska jag istället uppdatera mitt cv och personliga brev och panikskicka ut det till ALLT och ALLA.
Funderar på Annas Pepparkakor, lite same same som sushin, fast jag kommer hem och luktar pepparkaksdeg istället för fisk och jag får hem free cookies! istället för sushi. MEGAWIN.
Puss <3
I was kinda depressed.
Best cure to depression?
Sex.
So I went home to my bf.
I have my period.
Fail.
We slept for 12 hours.
Win.
Nu ska jag istället uppdatera mitt cv och personliga brev och panikskicka ut det till ALLT och ALLA.
Funderar på Annas Pepparkakor, lite same same som sushin, fast jag kommer hem och luktar pepparkaksdeg istället för fisk och jag får hem free cookies! istället för sushi. MEGAWIN.
Puss <3
:)
Hej bloggen. Det här är la första blogginlägget på ett par månader eller nåt...
Ville bara säga att jag är så enormt lycklig, oavsett tveksamheter jag haft tidigare när det gäller Alex så har det på något sätt bara sjunkit undan. Jag har fått ur mig all min orolighet och liksom landat. Jag är inte med Bobo längre. Jag behöver inte trippa på tå. Jag får uttrycka mina känslor och min oro utan att det ska bli tjafs. Alex tar så bra hand om mig, jag förstår inte hur jag lyckades haffa honom. Har spenderat varenda kväll hos honom i ca tre veckor och njuter av varenda sekund, tröttnar aldrig på att ha honom nära. Okej. Kanske när han vänder sig mot en i sömnen, kurar in sig och håller om en hårt i sömnen (myyys tänker ni!) och sen drar en hög snarkning direkt i örat på mig. Yeah. Mys till en början, sen, njaa... ;) Men åh, jag är så glad med honom! Nu börjar livet med honom, så får vi se hur det artar sig i framtiden, men nu är jag så nöjd med att bara ha honom.
You and I my darling.
Puss på er! <3
Ville bara säga att jag är så enormt lycklig, oavsett tveksamheter jag haft tidigare när det gäller Alex så har det på något sätt bara sjunkit undan. Jag har fått ur mig all min orolighet och liksom landat. Jag är inte med Bobo längre. Jag behöver inte trippa på tå. Jag får uttrycka mina känslor och min oro utan att det ska bli tjafs. Alex tar så bra hand om mig, jag förstår inte hur jag lyckades haffa honom. Har spenderat varenda kväll hos honom i ca tre veckor och njuter av varenda sekund, tröttnar aldrig på att ha honom nära. Okej. Kanske när han vänder sig mot en i sömnen, kurar in sig och håller om en hårt i sömnen (myyys tänker ni!) och sen drar en hög snarkning direkt i örat på mig. Yeah. Mys till en början, sen, njaa... ;) Men åh, jag är så glad med honom! Nu börjar livet med honom, så får vi se hur det artar sig i framtiden, men nu är jag så nöjd med att bara ha honom.
You and I my darling.
Puss på er! <3
