Jag är så arg på dig.
Så växer jag, ingenting står över mig
Jag vill känna känslan av att vara där
Ingenting kan stoppa mig
Jag känner det nu, jag står på toppen och jag tittar ner
Jag känner det nu, jag står på toppen och jag tittar ner
Vi stiger mot skyn, till en plats där jag ser allt
Och tiden flyger förbi och jag kan, jag kan se allt
Står på toppen, jag är stark
Båda benen på stadig mark
Inga misstag, snubblar ej
Ingenting som kan rubba mig
Men vad som svider mest är min egen skam, jag valde att lägga min lojalitet fel från början, men jag vet bättre nu.
Yah man.
Vet ni vad..
At this point, it can only get better! Jag har ändå självförtroende i att jag i mars förhoppningsvis har både sambo och jobb. Kampen börjar imorgon, idag har varit en morgonrocksdag :) nu börjar jullovet!
Where do I belong?
Känns så vidrigt hemskt när jag med svansen mellan benen frågar Alex farsa och hans tjej om jag får stanna här imorgon trots att ingen annan kommer att vara hemma. Jag skäms för att fråga men hellre tillfällig ångest ikväll än en hel jävla dag med press imorgon. Mamma ska ju jobba hemifrån och jag vill inte vara med henne. Jag älskar henne men nej, jag tål henne inte. Men skammen bränner ändå på kinderna och jag önskar att jag hade ett hem.
Fiifan, två inlägg på TVÅ DAGAR. I RAD.
I tre dagar hade jag en lägenhet. Jag och Alex drömde ihop en inredning, vi kollade på möbler, priser och ritade upp den på papper och i vårat huvud, längtade till fredagen då vi skulle få se den och se våra drömmar på ett mer konkret sätt. Jag kunde dock aldrig skaka av mig en orolighet, och på fredagen kom den såklart. Då hade killen som bodde där fått kalla fötter och ville fundera ett par dagar till, jag fullständigt bröt ihop. För mig var det bara inte en lägenhet, det var ett HEM. Något jag har haft så lite av. Känner mig aldrig hemma, inte här, inte när vi bodde på Bollmoravägen, knappast hos pappa. Mitt barndomshem och lägenheten med Bobo, där hade jag hem. Negativa tänkaren som jag är antog jag att det inte skulle bli något alls, och på söndagen fick jag ju det bekräftat, de ska bo kvar. Jag är helt knäckt. Vi hade familjemiddag i söndags och jag skulle berätta för hela familjen samtidigt, mamma visste ju såklart, det blev ju inget av det, orkade inte ens berätta att jag hade en chans men förlorade den, jag vill verkligen inte prata om det!
Jag vet bara inte vad jag ska göra nu, det här har helt brutit ner mig, jag har ingen energi överhuvudtaget, inget engagemang, ingen lust. På mina lediga dagar sitter jag hemma och gör ingenting, på jobbet fungerar jag på automatik och på kvällarna ligger jag bara ner och vill sova, hela tiden. Orkar inte betala räkningar (har ju dock tid till efter den 25'e), orkar inte kolla på julklappar, orkar inte sminka mig och träffa folk, verka glad. Igår gjorde jag det, tvingade till mig att vara så glad jag kunde, det slutade med att jag nästan la mig ner och sov på en gång när vi kom hem. Jag vet inte vart jag ska ta vägen nu, ska jag och Alex fortsätta på det här dumma sättet som vi gör nu, han ringer mig när han är påväg hem eller redan hemma och vi går hem till honom där jag känner mig som en påträngande "gäst" och sitter inne på hans rum vid varsin dator. I ett eget hem kan jag i alla fall pyssla, fixa, sätta mig vid TV'n och välja vilken kanal jag vill. Det får jag ju inte ens här hemma.
Bara det där med att slippa tänka på alla andra, slippa ha hänsyn till de som bor i rummet bredvid hela tiden, vara tyst och inte höras så mycket för att jag stör. Jag bara stör. Fan alltså.
Hej igen.
Suddenly the reality hits me like a firebolt.
I was kinda depressed.
Best cure to depression?
Sex.
So I went home to my bf.
I have my period.
Fail.
We slept for 12 hours.
Win.
Nu ska jag istället uppdatera mitt cv och personliga brev och panikskicka ut det till ALLT och ALLA.
Funderar på Annas Pepparkakor, lite same same som sushin, fast jag kommer hem och luktar pepparkaksdeg istället för fisk och jag får hem free cookies! istället för sushi. MEGAWIN.
Puss <3
:)
Ville bara säga att jag är så enormt lycklig, oavsett tveksamheter jag haft tidigare när det gäller Alex så har det på något sätt bara sjunkit undan. Jag har fått ur mig all min orolighet och liksom landat. Jag är inte med Bobo längre. Jag behöver inte trippa på tå. Jag får uttrycka mina känslor och min oro utan att det ska bli tjafs. Alex tar så bra hand om mig, jag förstår inte hur jag lyckades haffa honom. Har spenderat varenda kväll hos honom i ca tre veckor och njuter av varenda sekund, tröttnar aldrig på att ha honom nära. Okej. Kanske när han vänder sig mot en i sömnen, kurar in sig och håller om en hårt i sömnen (myyys tänker ni!) och sen drar en hög snarkning direkt i örat på mig. Yeah. Mys till en början, sen, njaa... ;) Men åh, jag är så glad med honom! Nu börjar livet med honom, så får vi se hur det artar sig i framtiden, men nu är jag så nöjd med att bara ha honom.
You and I my darling.
Puss på er! <3
Don't care if your world is ending today, because I wasn't invited to it anyway.
It made a mess outta me
It left me caught between
Like an angry dream I was stranded, I was stranded
And I'm steady but I'm starting to shake
And I don't know how much more I can take
This is it now
Everybody get down
This is all I can take
This is how a heart breaks
You take a hit now you feel it break down
Make you stay wide awake
This is how a heart breaks
Don't you wanna go for a ride
Down to the other side
Feels so good you could cry
Now won't you do what I told you
I remember when you used to be shy
Yeah, once we were so fine
You and I, why you gotta make it so hard on me
And I'm sorry but it's not a mistake
And I'm running but you're getting away
You're not the best thing that I knew
Never was never cared too much
For all this hanging around
It's just the same thing all the time
Never get what I want
Never get too close to the end of the line
You're just the same thing that I knew back before the time
When I was only for you
En trött morgon.
Jag diggar Rihanna, she so bootylicious. Hon har lår, hon har en grym röv, muskler, tuttar och framför allt, en spretig attityd som säger she don't give a fuck. Där har vi en riktig role-model. Varför en sån stark karaktär väljer att göra en mix med trasiga Brittan Spears och totalförstöra hennes låt är en annan sak, synd att även de bästa ska vara så PR-törstande.
Nu har jag suttit i en timme den här morgonen och letat lägenhet på bostad bums. Hoppas innerligt på en trea som är någotsånär fräsch, egentligen bryr jag mig inte så mycket om själva lägenheten i sig, jag vill bara ha någonting jag kan kalla hem, det kan jag inte här. Kan ju knappast låtsas som att jag inte heller är lite avundsjuk på dessa utan jobb som ändå får lägenhet, tjoff, bara sådär. Som har föräldrar som ordnar allt åt en. Fan alltså. Okej, min mor har väl också erbjudit sig låna mig pengar för att jag ska kunna köpa lägenhet. Typ ett ombyggt förråd som blivit en etta med minimal kokvrå. Yeeeessss...
Varför jag inte uppdaterar så mycket just nu är främst för att intresset svalnat och tiden har inte räckt till, men intresset har ju främst svalnat för att mitt tangentbord är cp. För varenda gång jag trycker på caps öppnas favoritfliken. Varfööööörrrrrr. Shift vill jag knappt prata om, här får ni se vad jag får upp om jag försöker göra ett utropstecken, ni vet, om inte hela sidan laddas om.. Nä, den ville inte. Laddade bara om sidan, och stängde av mitt ljud av någon anledning. Fattar inte, orkar inte, ska kasta ut hela skiten alltså.
Puss på er <3
-
I lied.
...
Call, I'm sick
Call, I'm angry
Call, I'm desperate for your voice
Listening, to the songs we used to sing,
In the car,
Do you remember,
Butterflies,
Early summer...
It's playing on repeat,
Just like when we would meet..
Like when we would meet.
All I want is the things I will never ask for.
Why I hate girls. They're always thinking too much, they talk too much, they always want too much attention. Some go to extreme lenghts to get it, some settle themselves with blushing at the flattering comments they get, though they knew this was coming, since they put on make-up and dressed up just to get these kind of comments. Although, they would never, ever, admit it.
Worst of all, together with the over-thinking part, is their ego. If they love you, you can assume that they will analyze every word you tell them, if you don't sound excited at hearing their voice, even if it's just once, they will assume that something's wrong. They will assume that they did something wrong, that you're ignoring them, that maybe you did something wrong... They always think it has something to do with them.
Can't help it - I'm a girl. I was born this way, baby. And I hate it.
BLOGG.SE LÄSER MIN BLOGG!
"-Tillgång till Premium-teman
-Premium-teman anpassade för iPhone, Android och iPad
-Inga annonser på din blogg"
blahblah...
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be,
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment,
And all I can breathe is your life,
And sooner or later it's over,
I just don't want to miss you tonight.
And I don't want the world to see me,
Cause I don't think that they'd understand.
When everything's made to be broken,
I just want you to know who I am.
Blogg.se är kul.
"Din nuvarande medlemsnivå är Bas. Uppgradera till PRO för följande fördelar:
- Inga annonser på din blogg "
Det var många fördelar du.
Puss på er! <3